I morgon är det fyrtio år sedan människan landade på månen. Woodstockfestivalen fyller lika mycket senare i sommar. I ett tal från 1969 kontrasterar allas vår favoritfilosof Ayn Rand dessa två händelser mot varandra, på sedvanligt måttfullt manér. Med hennes ord:
“the glorious achievement of the Apollo 11 moon flight and the mindless mud-wallowing of the Woodstock rock festival.”
Tanken med det sjuttio minuter långa talet är att illustrera skillnaden mellan förnuft (gott) och känsla (ont). Tankegången är ju inte direkt överraskande för de som läst lite Rand men, allvarligt talat, så jävla dåliga exempel.
Hur kan en liberal filosof, känd för sin dogmatiska aversion gentemot allt tvång, hylla ett svindyrt, ineffektivt statligt penismätarprojekt, men spy galla över en trevlig festival där folk är allmänt drogliberala på frivillig basis? Jag skulle välja Dionysos any day of the week.
Nej, fram för mer frivillighet i rymden!. Statens närvaro där innebär per definition en bubbla och ett meningslöst slöseri med pengar som om de nu skall drivas in borde gå till vård, skola och annat viktigt.
Lämna rymden åt den privata sektorn. Finns det möjligheter att göra vinst där ute (och det gör det naturligtvis) är detta tillräckligt för att driva rymdutvecklingen framåt, och gör det inte det – ja, då har vi inget där att göra (än).
Måtte den privata sektorn vinna över staten i Marskapplöpningen.
Niklas Elert
GERMANIA 
”Statens närvaro (…)innebär per definition en bubbla och ett meningslöst slöseri med pengar som om de nu skall drivas in borde gå till vård, skola och annat viktigt.”
Har Du någonsin övervägt möjligheten att negativa framtidsprognoser om energi- och livsmedelsförsörjning är korrekta?? Tror Du på allvar att Din Liberala världsåskådning gör Dig oåtkomlig för större kriser? Vad är Din lösning, att begränsa den globala befolkningsökningen med råttgift?
Hur – tror Du – samspelade tidigare den europeiska befolkningsökningen med kolonisationen av de världsdelar som kallades ”den nya världen”?
Tidigare anställd vid Socialdemokratiska myndigheten IAF
Wallin; vad hade det här med någonting jag skrev att göra? Håll dig till ämnet.
Åh! ”LIBERALER” Jag är så trött på deras dumhet, deras religiösa fanatism. Deras barnsliga uppfattning om ”naturrätten”, som vittnar om en filosofisk mognad i klass med sina allierade inom de reaktionära kristuspartierna. Tanken tycks vara att bara man tar bort ”staten” som av någon ytterst mystisk anledning anses vara av ett helt annat, ondskefullt, slag än andra strukturer som kanaliserar makt och frihet, så ökar friheten. Kan det vara så att hatet mot staten inte grundar sig i att staten inskränker frihet utan i att staten är demokratiskt styrd? Kan det vara så att ”liberalerna” i själva verket hatar demokratin?
Utan en statlig satsning skulle man aldrig ha landat på månen. Utan statliga satsningar skulle vi inte ha de datorer, de mediciner, den kunskap, de energikällor vi har idag. Och NEJ jag tror inte för en minut på att dessa skulle ha utvecklats snabbare i ett libertarianskt samhälle. Och därmed skulle människans frihet vara mindre, eftersom teknologiska och sociala framsteg ÖKAR människans frihet.
Om du anser att Woodstockfestivalen var ”trevlig”, kan du inte ha lyssnat särskilt uppmärksamt. Det finns en del om vad festivalens närmaste grannar fick utstå. Men eftersom det inte var staten som klampade omkring i deras åkrar och trädgårdar utan privatpersoner på frivillig basis, så är väl det OK. Eller?
F.ö. ansåg Ayn Rand också att det vore bättre om rymdprogrammet vore privatfinansierat. Men det tror jag står i en annan uppsats.
P-O; nej, det medges, jag lyssnade inte särskilt uppmärksamt
Nå, om jag sparar på invektiven så finns det i alla fall något ytterst bekymmersamt med den moderna ”liberalismen”. Som jag ser det står den oanat nära konservatismens och fascismens uppfattning om samhället som en organism. Denna organism följer sina egna lagar och det är ett brott mot naturens ordning att försöka manipulera eller mixtra med dessa lagar. Friheten är inte ett mål utan ett medel för att skapa en naturenlig samhällsorganism.
Men naturrätten eller det naturliga samhället finns inte, det är en religiös fantasi, en vidskepelse. Det finns ingen objektiv moral, men om man kommer överens om att alla individers frihet (avsaknad av begränsande faktorer för handlandet) är något bra och eftersträvansvärt måste man landa vid en utilitaristik och inte en libertian ståndpunkt. Det finns ingenting I SIG som säger att det fritt och naturligt växande, endast baserat på överenskommelser mellan individer kommer att leda till större frihet, eftersom alla verkligheter genererar faktorer som begränsar människors frihet. I den mån en sådan konflikt finns bör man välja den lösning som i slutändan ger mest frihet, även om detta leder till viss inskränkning av enskildas frihet här och nu. Att försvara en annan ståndpunkt är minst sagt halsstarrigt, alternativt frihetsfientligt.
Vidare resonerar människor annorlunda kring gemensamma resurser än kring privata, vilket jag misstänker är illa undersökt. På ett sätt kan man, vågar jag föreslå, paradoxalt nog vara man mer noggrann med de gemensamma resursernas användande, eftersom man här inte tolererar impulshandlingar. Föräldrar som av olika skäl köper onyttig mat till sina barn (och vad som är nyttigt och onyttigt är inte upp till den enskilde, detta är föremål för objektiv kunskap)skulle säkerligen motsätta sig att offentliga medel användes till att inköpa onyttig skolmat till barnen. Vi förväntar oss en apollonisk stat, vilket inte skall tolkas som att det dionysiska måste förtryckas. Tvärtom är den demokratiskt styrda rättstaten en garant för allas rätt till ett eget dionysiskt uttryck (låt vara med viss begränsning av drogernas omlopp…)
Tja, Ayn Rand har tänkt längre än din näsa räcker! 🙂
Det handlar kort och gott om riskspridning och mänsklighetens överlevnad.
Ifall mänskligheten inte skall förbli en parantes i vår planets historia så är nästa naturliga steg att vi människor och allt annat vi har med oss, söker oss bortom vår egen planet, och etablerar kolonier på andra himmlakroppar.
Det handlar om något så grundläggande som riskspridning. Vid minst fyra tillfällen, under livets historia på vår planet, har 90% av allt liv utplånats på grund av tidigare naturkatastrofer, och fått börja om.
När vi nu har begåvats med intelligens och i bästa fall lite förstånd, så vi har möjligheter att förekomma vår egen utplåning.
För inspiration kolla in gärna den fantastiska dokumentären ”The Mars Underground” med rymdpionjären Robert Zubrin.
http://www.google.se/search?hl=sv&q=The%2BMars%2BUnderground%2Btorrent&btnG=S%C3%B6k&meta=&aq=f&oq
Dennis: tack fär dokumentärtipset. Notera dock att jag inte motsäger mig en kolonialisering av rymden. Riskspridningsargumentet känns lite lätt haltande med tanke på att dessa fyra katastrofer inträffat under en tämligen lång tidsrymd. Det känns mindre remligt att låta staten hetsa fram en ohållbar kolonialisering av rymden pga oro för att vi får en asteroid i huvudet eller dylikt just i morgon.
P-O: Vet du förresten var man kan finna den uppsats där Rand propagerar för ett privatfinansierat rymdprogram. Angående det obehag festivalens grannar fick utstå var det naturligtvis inte ok, men känns försvinnande litet jämfört med det obehag amerikanska skattebetalare fick utstå för att USA skulle vinna rymdkapplöpningen. Som sagt: dåligt valda exempel (Jag har för övrigt ännu inte lyssnat igenom talet ordentligt)…
M.E.S: Du kanske skulle ta och starta en egen blogg i stället för att posta helt orelaterade, otrevliga tirader i mitt kommentatorsfält.
Uppsatsen jag tänkte på heter ”Apollo 11” och finns med i ”The Voice of Reason”. Den skrevs strax för ”Apollo och Dionysos” och är ett reportage om uppskjutningen av Apollo 11. Jag ska helt enkelt citera ett par stycken ur den:
”Now, coming back to earth (as it is at present), I want to answer briefly some questions that will arise in this context. Is it proper for governments to engage in space projects? No, it is not – except insofar as space projects involve military aspects, in which case, and to that extent, it is not merely proper but mandatory. Scientific research as such, however, is not the proper province of government.
But this is a political issue; it pertains to the money behind the lunar mission or to the method of obtaining that money, and to the project’s administration; it does not alter the fact that this was a superlative technological achievement.”
(Det står lite mer, men de som är intresserade kan ju slå upp och läsa själva. I mitt ex. av boken hittar man det här på s. 169.)
Nu tycker jag att jag har gjort dagens goda gärning!