Nu avbröts plötsligt sällskapet i sitt kuttrasju av att en livréklädd betjänt diskret kom in, med en depesch till Lord Farewood inslagen i det så typiska Farewoodska strukturperforerade sigillkuvertet. Lorden öppnade detta, ögnade igenom innehållet, och stirrade sedan på Anastasia, med ögon som lyste av fasa och sorg. Därpå utbrast han, högt så att alla på soarén kunde höra:
 ”The honourable Alexis Edmund Laspelles har blivit mördad! Min sonson är död!”

 Och den sjjunde lorden av Farewood drog upp sin monogrammerade mouchoir, och torkade en manlig tår som rann längs en fårad kind.
 Tystnaden sänkte sig i salongen.
 Det första som hördes var sedan pompens ondskefulla grisskratt.
 Det andra som hördes var ett fruktansvärt skrik av vanmakt och bestörtning från lady Aurora ‘Sex, som svimmade i sin ottomanpuff.
 Ty om Lord Farewoods sorg var stor över dödsfallet, var troligen lady ‘Sex av samma omfång, om inte än större, då unge herr Laspelles sedan tre år tillbaka var hennes älskare – och förlusten av denne slog henne lika hårt, som om en av hennes betjänter hade gjort entré på soarén iförd en kängurudräkt i mönstrat koalaskinn.
 Även om denna liaison var högst inofficiell och inte någonting man talade högt om inom adeln, visste ändå alla och envar i salongen hur mycket den unge herr Laspelles åtrått Lady ‘Sex och hur mycket denna åtrå hade varit besvarad.
 Den hedervärde unge Laspelles hade för första gången erhållit audiens hos den då nittiofemåriga änkan vid sin femtonårsdag, för fyra år sedan, och då gjort henne sin kur med friska eterneller i oasis och crèpe. Ett års uppvaktning från den målmedvetne unge mannen hade sedan vidtagit, innan paret slutligen hade fallit i varandras armar och fått utlopp för tolv månaders uppdämda lustar på den puff ladyn nu låg avsvimmad i. Hon hade självklart svimmat också under kärleksakten. Därefter hade de levt som änka och älskare, även om den unge mannen fört ett dandyliv i sus och dus, med allt vad det innebar av resor till Monte Carlo, Havana och Amerika.

En ny depesch levererades strax till den brutne lord Harewood, där detaljerna kring mordet redogjordes för i övertydliga ordalag. The honorable Alexis Laspelles hade tydligen varit i begrepp att starta sin bil för att tillsammans med sin gode vän John af Bergman företa sig en ekiperingsexkursion till Savile Row.
Han hade satt sig bakom sin ratt med vidhängd automobil, tagit på sig vita bilhandskar och handgjorda solglasögon, och därpå vridit om den guldnyckel som vanligen startade hans Rolls Royce, men nu istället gav upphov till den oförutsedda konsekvensen att bilen sprang i luften tillsammans med passageraren och dennes likvida medel. Det hela hade ägt rum för mindre än en timme sedan.

0 Responses to “En soarée i Storbritannien”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Germania gavs ut 2008 på Hydra Förlag.

Germania är ett karaktärsdrivet, humoristiskt epos med liberal touche, en mörk satir som berättar om en tillvaro inte olik vår egen. I denna märkliga, skruvade värld sluter två forna antagonister en ohelig allians, och inget blir sig någonsin mer likt.

Den nyfikne kan avnjuta de första tre kapitlen här på bloggen: Läs direkt!


null


.
Germania på Bokus.
Germania på Adlibris.
Debutantporträtt med halva författarparet i SydSvenskan: Gör det ont när kroppar brister?

Sagt om Germania

"(Jag) kan garantera underhållande och bisarr läsning som överraskar, men som ändå känns märkligt bekant."

Johan Norberg, författare och globaliseringsvurmande tankesmed.


"För den som vill roa sig och lyssna till samhällssatir med liberala undertoner så finns Germania att lyssna till."

Fredrick Federley, centerpartistisk riksdagsledamot.


"Projekt av detta slag brukar aldrig överleva bakfyllan, men detta är ett undantag."

Andreas Bergh, nationalekonomisk fil dr och välfärdsforskare.


"Er bok är ett illa skrivet skämt som försvarar SSveriges (sic) utsugning av tredje världen."

Aporna, maoistisk bloggare.

Prenumerera på bloggen


%d bloggare gillar detta: