2 ur gisslan fria, 24 miljoner kvar

”En seger för diplomatin”. Det kallar SvD:s Bertil Lidner den av ex-president Bill Clinton framförhandlade frigivningen av de två amerikanska journalister som hållits som gisslan av terrorregimen i Pyongyang. En seger för vems diplomati?

Den Nordkoreanska naturligtvis. Inte ens Lidner lyckas nämligen bortse från den propagandavinst Clintons besök inneburit för Kim Jong-Il. Genom att utöka sin redan ansenliga gisslanbasis om 24 miljoner nordkoreaner med två särdeles viktiga fångar – de är ju trots allt amerikaner och således hårdvaluta i dessa sammanhang – har han lyckats få prominent besök till sitt slavrike.

Detta möte hade naturligtvis inte ägt rum över huvudtaget om inte Kim hade placerat en pistol mot tinningen på två amerikaner och hotat att trycka av. Att kalla deras frisläppande för ett steg mot en förbättring av relationerna mellan Nordkorea och USA är journalistiskt omdömeslöst. Man bör glädjas för de två journalisternas skull – men olyckligtvis kommer deras frigivande att innebära att resterande 24 miljoner i gisslan glöms bort. Igen och som vanligt.

Precis som alla andra diktaturer håller den nordkoreanska regimen, varenda dag, hela sitt lands befolkning som gisslan på ett vis som inte skiljer sig nämnvärt från när en rånarliga riktar sina maskingevär mot personalen på en bank. Hade en enda människa i Sverige, USA eller Japan utsatts för ett dylikt hot hade det ingripits med våldsmakt för länge sedan.

Men nu rör det sig om ett självständigt land som kan gömma sig bakom den legitimitet som den så kallade folkrätten och mäktiga grannar ger, varför gisslansituationen – som inte är någon picknick ens när den utspelar sig på en bank eller en bensinstation – blir om möjligt ännu svårare att lösa.

Förhandlingar med Kim Jong-Il kommer möjligen att tina upp relationerna mellan Pyongyang och omvärlden. Men innebära ett slut på terrorn mot den egna befolkningen? Knappast.

Så är en invasion då lösningen? Utan att slutgiltigt svara på den frågan är det intressant att få människor entydigt motsätter sig detta alternativ när det förs på tal. Antagligen har det att göra med den hopplöst långvariga status quo i Nordkorea såväl som det faktum att detta lilla mini-Mordor behandlar sin befolkning med en bestialitet med få eller inga motstycken i historien.

Till och med någon som är så ”snäll och beskedlig” av sig som den kloke Hans Engnell har här på bloggen nämnt (se kommentarstråden) att han kan tänka sig en militär lösning. Också undertecknad känner hur det börjar rycka i den neokonservativa reptilhjärnan när den koreanska nekrokratin förs på tal.

Som Hans säger måste en invasion antagligen ske nu – innan en kärnvapenarsenal utvecklats – om den alls ska vara genomförbar. Sannolikheten för att den nuvarande amerikanske presidenten skall ta några sådana initiativ känns dessvärre blott alltför liten.

Vad kvarstår i så fall? Antagligen bara att vänta ut gisslantagaren. Och det lär ju gå lika bra som det gjort hittills.

Niklas Elert

Uppdatering: IBD tycker att Clintons besök var en dålig idé.

Annonser

6 Responses to “2 ur gisslan fria, 24 miljoner kvar”


  1. 1 Jonas Sigedal augusti 5, 2009 kl. 11:31 e m

    En invasion av Nordkorea är endast moraliskt tvivelaktig – i min mening – om man betraktar det offer invasionsmakten måste göra för att genomföra den. Nordkorea är som du skriver en slavstat, ett fängelse, så användandet av våld mot regimen är legitimt, menar jag, även om det skulle innebära vissa civila förluster. troligen kommer dessa civila förluster att kunna hållas nere, då det mig veterligen inte finns några särskilt välorganiserade terrorligor med självmordsbombare, eller underjordiska celler med ”Juche-krigare” eller liknande.

    Sydkorea, som ständigt hotas av den nordkoreanska närvaron, har all anledning att hålla alla alternativ på bordet i förhållande till sin nordliga granne. En invasion av Sydkorea skulle också vara fullt legitim utifrån ett självförsvarssyfte – det går helt enkelt inte att vänta på de nordkoreanska bomberna, alternativet är döda i nord eller döda i syd. En ansvarig statsmakt, såsom den sydkoreanska utger sig för att vara, bör vara beredd att säkra sin överlevnad med alla till buds stående medel.

    Dock vore ju en amerikansk invasion överlägsen av framförallt militära skäl, även om det kanske inte riktigt är USA:s ansvar att hålla rent hus på Koreahalvön. Dock, om vi applicerar principer på verkligheten, så finns ju en allians mellan Sydkorea och USA, samt långtgångna försvarsgarantier och band mellan de två länderna – och folken – som utgör något slags avtal. USA kan icke, efter åratal av truppnärvaro, säkerhetslöften och samarbete med Sydkorea, hävda att man inget har att göra med utvecklingen där. Sydkoreas säkerhetssituation bygger ju i stora delar på USA:s löften och garantier. Därför anser jag att USA bör bistå Sydkorea med full militär kraft om de väljer att invadera. Men det borde vara Sydkoreas beslut.

    Ett problem är dock att Nordkorea – som jag har förstått, har så många missiler (ej kärnvapendito) att de kan utplåna Seoul på ett dygn. Detta är dock en militär fråga, som inte ändrar på det rättfärdiga i en eventuell invasion.

  2. 2 Henrik Sundholm augusti 6, 2009 kl. 12:07 f m

    Jämna skiten med marken säger jag. Med de medel och metoder som orsakar störst skada för Nordkorea, men minst skada för andra nationer.

  3. 3 Simon augusti 6, 2009 kl. 12:27 f m

    http://www.dailynk.com/english/read.php?cataId=nk01500&num=5261 om eventet.

    Här finns också bra kolumner av en nordkoreansk flykting (1997) som var typ chefsideolog för Jucheismen och nära man till Kim Jong-Il innan han lämnade:
    http://www.dailynk.com/english/sub_list.php?cataId=nk02200

    Det är synd att det vore så svårt att föra krig mot Nordkorea. Som Jonas säger, tusentals stridsspetsar rakt mot Seoul som ligger bara 20-30 mil från Pyongyang, en av världens största reguljära arméer, jobbig terräng och en kass infrastruktur där de knapphändiga faciliteter som ändå finns alla är byggda med ett militaristiskt tänk.

    Sedan är ju frågan hur hög moralen skulle vara i NK:s militär om det blev krig.

    Nyckeln till framgång i något avseende (politiska reformer eller framgångsrikt krig) är nog att få över Kina på vår sida.

  4. 4 Henrik Sundholm augusti 6, 2009 kl. 4:43 e m

    Svårt att göra krig mot Nordkorea? Inte då. Det är ett primitivt pluttland som gjort sig ovän med hela den civiliserade världen (och den mindre civiliserade också, förmodar jag).

    Om man verkligen ville, skulle Nordkorea kunna vara en krater (bildligt eller bokstavligt talat) innan Kim Jong Il hunnit säga ”död åt amerikanerna”. Men det är klart, det skulle ju strida mot rådande konvention om hur krigsföring bör skötas. Alltså väntar vi snällt på att Nordkorea utvecklar kärnvapen, så att vi istället kan få ett öppet atomkrig på lika villkor, och med miljontals fler krigsoffer!

    OK, så illa behöver det inte nödvändigtvis bli. Men risken är inte direkt oumbärlig heller.

  5. 5 Henrik Sundholm augusti 6, 2009 kl. 4:45 e m

    Hmm. Jag menade förstås ”försumbar” istället för ”oumbärlig” ovan.

  6. 6 Simon Strand augusti 6, 2009 kl. 6:44 e m

    Då ska jag precisera mig:
    svårt att slå ut Nordkorea inom ramarna av i dag.

    Nordkorea har redan utvecklat kärnvapen. Sedan är frågan om man har tillräckligt kraftiga missiler att fästa dem på, de väger ju en del. Och deras luftvapen består av femti år gamla sovjetplan, så med dem blir de sannolikt nedskjutna ganska omgående.

    Förresten är DFRK skyldiga Sverige pengar för ~ ett tusen Volvobilar som överläts under Palmetiden…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Germania gavs ut 2008 på Hydra Förlag.

Germania är ett karaktärsdrivet, humoristiskt epos med liberal touche, en mörk satir som berättar om en tillvaro inte olik vår egen. I denna märkliga, skruvade värld sluter två forna antagonister en ohelig allians, och inget blir sig någonsin mer likt.

Den nyfikne kan avnjuta de första tre kapitlen här på bloggen: Läs direkt!


null


.
Germania på Bokus.
Germania på Adlibris.
Debutantporträtt med halva författarparet i SydSvenskan: Gör det ont när kroppar brister?

Sagt om Germania

"(Jag) kan garantera underhållande och bisarr läsning som överraskar, men som ändå känns märkligt bekant."

Johan Norberg, författare och globaliseringsvurmande tankesmed.


"För den som vill roa sig och lyssna till samhällssatir med liberala undertoner så finns Germania att lyssna till."

Fredrick Federley, centerpartistisk riksdagsledamot.


"Projekt av detta slag brukar aldrig överleva bakfyllan, men detta är ett undantag."

Andreas Bergh, nationalekonomisk fil dr och välfärdsforskare.


"Er bok är ett illa skrivet skämt som försvarar SSveriges (sic) utsugning av tredje världen."

Aporna, maoistisk bloggare.

Prenumerera på bloggen


%d bloggare gillar detta: