CAP: Drömmen om ett avskaffande är naiv

Det är få frågor där svenska politiker, etablissemang och medborgare har så sammanfallande åsikter som vad gäller det vansinne som stavas CAP, EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Det är således föga förvånande att Dagens Nyheters ledarsida, i sin ständigt fortgående kamp för att vara så okontroversiell som möjligt i förhållande till vad svensken i gemen tycker, kritiserar CAP med anledning av det utökade stödet till mejeriindustrin.

Kritiken är naturligtvis riktig. Min egen passion för att hata CAP fick mig att skriva min kandidatvetenskap i statsvetenskap kring de möjligheter som finns att avskaffa jordbrukspolitiken. Efter att ha läst mig igenom något hundratal sidor vetenskaplig litteratur tvingades jag dock inse att undersökandet av möjligheter att reformera jordbrukspolitiken i mer frihandelsvänlig riktning, var en mer modest men realistisk approach.

Faktum är att Sverige, med Nya Zeeland som förebild, var på god väg att avskaffa vår egen protektionistiska jordbrukspolitik när vi gick med i unionen. Nu flyttades makten över politiken i stället till Bryssel, där möjligheterna till förändring generellt är mindre än i Stockholm.

Men att åstadkomma något på jordbruksområdet är till och med svårare än att förändra andra EU-policies, av två anledningar:

1. Agricultural exceptionalism, åsikten att jordbruksområdet inte var som andra marknader och således behövde stöd från staten, var länge förhärskande bland i stort sett alla industriländer. Men medan detta begrepp eroderat i länder som Nya Zeeland, Australien och USA frodas det ännu i Europa. Det beror på att man tidigare fyllt det med lite olika mening: I USA ansågs det att man skulle värna jordbrukaren eftersom han var särskilt utsatt som producent – Något som tydligt motbevisades av lite inkomststatistik. I Europa har exceptionalismen varit bredare: jordbruket har ansetts särskilt värt att skydda på grund av de många positiva externaliteterna i form av en vacker landsbygd, en ren luft och annat vagt men tilltalande.

2. Joint decision-trap, en beslutsfälla i fråga om CAP på grund av de särskilda omständigheter som omgärdar alla beslut som skall fattas på området, eftersom: A) CAP-beslut ligger än så i den första pelaren, vilket innebär att det är föremål för mellanstatligt samarbete (i motsatt till överstatligt). Således är den roll nationella intressen kan spela hög. B) Alla beslut som skall fattas på området måste fattas med enhällighet – med andra ord kan en enskild medlemsstat, säg Frankrike, blcokera reformer. C) En default-situation där status quo kvarstår om man inte kommer till något beslut. Vore det inte för detta skulle enhällighet faktiskt främja avskaffandet av policyn.

Med andra ord, jordbrukspolitik kommer att finnas kvar, vad vi än tycker om det. Motviljan mot att ändra dess innehåll är emellertid inte extremt stor, i synnerhet inför trycket från internatioenlla handelsförhandlingar, och även om det inte direkt har gått snabbt så har en successiv överföring av resurser till mindre handelsskadliga områden skett.

Med Erlandssons ord ”är stödköpen är att föredra framför ökade exportsubventioner som direkt dumpar mejeripriserna på världsmarknaden.” Det är naturligtvis fortfarande ett förbannat slöseri, men det är bättre att kasta pengarna i sjön än att låta dem gå till att aktivt förstöra förutsättningarna för andra länders jordbruk.

Mitt intryck efter att ha pratat med sakkunniga på jordbruksdepartementet såväl som EU-minister Malmström är att de är tämligen desillusionerade vad gäller att avskaffa jordbrukspolitiken. En alltför CAP-fientlig position resulterar bara i polarisering och låsningar. Principfasthet fungerar inte när beslutsmodellen ser ut som den gör.

Men missförstå mig rätt: Det är ett jävla otyg.

Niklas Elert

Advertisements

0 Responses to “CAP: Drömmen om ett avskaffande är naiv”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Germania gavs ut 2008 på Hydra Förlag.

Germania är ett karaktärsdrivet, humoristiskt epos med liberal touche, en mörk satir som berättar om en tillvaro inte olik vår egen. I denna märkliga, skruvade värld sluter två forna antagonister en ohelig allians, och inget blir sig någonsin mer likt.

Den nyfikne kan avnjuta de första tre kapitlen här på bloggen: Läs direkt!


null


.
Germania på Bokus.
Germania på Adlibris.
Debutantporträtt med halva författarparet i SydSvenskan: Gör det ont när kroppar brister?

Sagt om Germania

"(Jag) kan garantera underhållande och bisarr läsning som överraskar, men som ändå känns märkligt bekant."

Johan Norberg, författare och globaliseringsvurmande tankesmed.


"För den som vill roa sig och lyssna till samhällssatir med liberala undertoner så finns Germania att lyssna till."

Fredrick Federley, centerpartistisk riksdagsledamot.


"Projekt av detta slag brukar aldrig överleva bakfyllan, men detta är ett undantag."

Andreas Bergh, nationalekonomisk fil dr och välfärdsforskare.


"Er bok är ett illa skrivet skämt som försvarar SSveriges (sic) utsugning av tredje världen."

Aporna, maoistisk bloggare.

Prenumerera på bloggen


%d bloggare gillar detta: