Om rätten att bli lämnad ifred

För ett år sedan orsakade ”upptäckten” av en ny indianstam i Amazonas djungler en intressant diskussion. Jonas Sigedal frågade sig varför ett liv i harmoni med naturen, med allt vad det innebar av ”okunskap, svält och sjukdomar”, ses som ett sådant ideal. Jacob Lundberg menade att ”vi” hade en skyldighet att se till att urinvånarna blev kontaktade och fick information om deras rättigheter och skyldigheter. Även om Jacob förespråkade mer interventionism än Jonas blev båda kritiserade i kommentatorstrådarna för att hävda att västerländsk kultur skulle vara överlägsen, och att vilja tvinga på urinvånare vår livsstil.

Utan att ta ställning i huruvida man borde ta kontakt med urfolket ställde jag frågan: ”Om man kräver att en urbefolkningen “har rätt” lämnas ifred av omvärlden och i synnerhet staten, borde man inte då argumentera för detta också vad gäller andra människor, kollektiv såväl som individer?”

Hur man än argumenterar tycks det mig nämligen mycket märkligt att hävda att en annan uppsättning spelregler gäller för vissa individer än för andra. Nisse i Hökarängen borde ha samma rätt att inte ingå i gemenskapen ”Sverige” som en indian i Amazonas har att inte ingå gemenskapen ”Brasilien”. Om den ena kan välja att stå utanför borde den andre också kunna det.

Nu aktualiseras en aspekt av denna fråga. Det hävdas nämligen att några indianstammar i Brasilien begraver sina barn levande av något slags mysticistiska skäl. Om – och jag betonar ”om” – så faktiskt skulle vara fallet, är rätten att lämnas i fred förverkad (om den nu någonsin funnits).

Självvalt utanförskap kan bara respekteras för en individ eller ett kollektiv så länge man inte kränker någon annans rätt till liv och andra rättigheter som springer ur denna. Detta gäller lika absolut för Nisse som för indianen.

Niklas Elert

Läs även boken Germania, där urbefolkningar förekommer på snart när var och varannan sida.

Uppdatering: Föga förvånande skriver nu Jacob om samma sak. Kaffepaus likaså.

Annonser

7 Responses to “Om rätten att bli lämnad ifred”


  1. 1 Hmm maj 24, 2009 kl. 11:52 f m

    ”så länge man inte kränker någon annans rätt till liv och andra rättigheter som springer ur denna. Detta gäller lika absolut för Nisse som för indianen”

    Varför då? Varför denna religiösa tro på rättigheter som några gubbar skrev ihop i och med FN:s grundande?

    Varför denna tro på dessa vara mer sanna än indianernas sedvänjor?

    Allt är subjektivt, och ditt sätt att tänka kulturimperialistiskt.

  2. 2 Niklas Elert maj 24, 2009 kl. 12:54 e m

    Idén om de mänskliga rättigheterna är ganska mycket äldre än FN:s deklaration för mänskliga rättigheter, se t ex Locke. Sen är det klart att de i viss utsträckning är intuitivt härledda: jag ser det som en ”självklarhet” att alla människor omfattas av mänskliga rättigheter. Om jag är kulturimperialist för att jag anser att en indian har samma rätt till liv som en svensk så är jag gärna det. Vad implicerar en kulturrealtivistisk position?

  3. 3 Oskar maj 24, 2009 kl. 1:40 e m

    Den här föreställningen om att andra kulturer kan vara likvärdiga eller bättre än de kulturer som är baserade på människors rättigheter (ofta kallad västerländsk kultur oavsett om man pratar om USA, Brasilien eller Japan) kommer troligen från den romantiska primitivismen.

    Man projicerar egenskaper på den andra kulturen som man saknar i den egna. Inte sällan saknas dessa egenskaper även i den kultur vars medlemmar upphöjs till ”ädla vildar”. Egenskaper som t ex att leva i harmoni med naturen, osjälviskhet, ärlighet, hälsa, mod, ”naturlig” visdom.

    Detta är ingen ny företeelse utan gjordes redan av romaren Tacitus om de germanska stammarna (även kallad barbarer). Mer känd är kanske västernfilmernas skildring av de nordamerikanska indianerna som intressant nog är likartad med Tacitus.
    http://en.wikipedia.org/wiki/Noble_savage

  4. 4 Lars jonsson, Jämtland maj 24, 2009 kl. 4:17 e m

    Vad anser ni att man bör göra med de länder som tex Ryssland som tillåter abort fram till vecka 29?

  5. 5 Illwill maj 24, 2009 kl. 5:20 e m

    Jag anser att abort borde kunna utföras på barn upp till vecka 1092. Faktum är att jag anser att det borde utföras på samtliga berikande barn i Sverige. Är det politiskt korrekt att tycka så, Mona Sahlin, eller är det bara ok de första veckorna?

    Att primitiva kulturer (vare sig deras anhängare befinner sig i Brasilien, Somalia eller i Sverige) inte tillför speciellt mycket (läs: inget) till ett civiliserat land är ju rätt uppenbart för alla som inte tror på det (gödsel) som DN/AB sprider. Hur exakt det skulle vara berikande med våldtäkter, övergrepp, lägre snitt-IQ och så vidare är således bortom mitt förstånd (jag vet, ingen är perfekt) men att argumentera för ett efterblivet beteende är nog ännu mer efterblivet än att utföra själva akten (vare sig det är att begrava barn levande, slakta djur utan bedövning genom att skära av dem halsen och låta dem blöda ihjäl, skära av diverse delar anknutna till könsorgan på barn etc).

    Fast nu är ju jag inte direkt politiskt korrekt, lyckligtvis. Min hjärna fungerar fortfarande utan problem, den tänker och hanterar logik och massa roliga saker.

  6. 6 Niklas Elert maj 24, 2009 kl. 5:40 e m

    5llwill; om du har problem med Mona Sahlin och ett mångkulturellt samhälle kan du väl ta upp det med dem.


  1. 1 Om de levande begravna och rätten att få bevara sin egen dödskult? « Kaffepaus Trackback vid maj 24, 2009 kl. 4:53 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Germania gavs ut 2008 på Hydra Förlag.

Germania är ett karaktärsdrivet, humoristiskt epos med liberal touche, en mörk satir som berättar om en tillvaro inte olik vår egen. I denna märkliga, skruvade värld sluter två forna antagonister en ohelig allians, och inget blir sig någonsin mer likt.

Den nyfikne kan avnjuta de första tre kapitlen här på bloggen: Läs direkt!


null


.
Germania på Bokus.
Germania på Adlibris.
Debutantporträtt med halva författarparet i SydSvenskan: Gör det ont när kroppar brister?

Sagt om Germania

"(Jag) kan garantera underhållande och bisarr läsning som överraskar, men som ändå känns märkligt bekant."

Johan Norberg, författare och globaliseringsvurmande tankesmed.


"För den som vill roa sig och lyssna till samhällssatir med liberala undertoner så finns Germania att lyssna till."

Fredrick Federley, centerpartistisk riksdagsledamot.


"Projekt av detta slag brukar aldrig överleva bakfyllan, men detta är ett undantag."

Andreas Bergh, nationalekonomisk fil dr och välfärdsforskare.


"Er bok är ett illa skrivet skämt som försvarar SSveriges (sic) utsugning av tredje världen."

Aporna, maoistisk bloggare.

Prenumerera på bloggen


%d bloggare gillar detta: