Rysskräck?

Jag hade i början av denna vecka den goda möjligheten att uppdatera mina bristfälliga kunskaper kring utvecklingen i Ryssland.

I måndags arrangerade Liberala Studenter Skåne, där jag tidigare varit styrelseledamot, ett föredrag kring USA:s missilförsvar i Polen och Tjeckien. Talare var Allan Widman, folkpartistisk riksdagsledamot och ledamot i försvarsutskottet, och, var det tänkt, Ingemar Dörfer, tidigare forskningschef på FOI och en av fyra författare till den av undertecknad så haussade kultklassikern Operation Garbo.

Dörfer dök dessvärre inte upp till föredraget och Emil Strand som arrangerade det hela hade när jag träffade honom dagen därpå fortfarande inte lyckats nå honom, vilket ledde till spekulationer kring om Spetsnazagenter månne slagit klorna i honom (någon som hört eller sett något?).

Även om missilförsvaret är tänkt som ett skydd mot framtida kärnvapen skickade från Iran kom diskussionen oundvikligen in på temat Ryssland, som ju använder ärendet som ett svepskäl för sin nya, aggressivare utrikespolitik. Ryssland var också temat på tisdagen, då jag deltog i Timbro Syds första diskussionsträff för terminen. Inbjuden var moderate riksdagsledamoten och journalisten Mats Johansson, författare till den kortare skriften Det nya Kalla Kriget. Vart går Ryssland? som han började skriva i höstas efter den ryska interventionen i Georgien. Likt Widman utmålade han en mörk bild kring framväxten av ett nytt expansivt Ryssland, där yttrandefrihet och mänskliga rättigheter sätts på undantag och den mördade journalisten Anna Politkovskajas kollegor beväpnar sig av fruktan för att bli Kremls nästa offer.

Både Widman och Johansson betonade behovet av ett svenskt NATO-medlemskap, men den förre var mer positiv till möjligheten att så skulle ske, med hänvisning till en nyligen utförd opinionsundersökning som visade att 36% av svenskarna var positiva till ett medlemskap (förvisso var 38% fortfarande negativa men det är ändå en uppgång jämfört med de vanliga siffrorna på omkring 20% NATO-stöd).

Timbro-Diskussionsträffen följdes upp av en muntlig presentation på Kulturkrogen där Mats Johansson flankerades av lundensiske historieprofessorn och Rysslandsexperten Kristian Gerner (ej att förväxla med Björn Gärner, även om de två är mycket lika) i en diskussion som i mycket handlade om den ryska utrikespolitiken och gasledningsprojektet Nord Stream.

Bägge kritiserade begreppet rysskräck som de menade användes som ett föraktfullt epitet av meningsmotståndare (till exempel ”Rysslands ambassadör i Sverige” Sven Hirdman) gentemot de som kritiserat den ryska politiken, nu som förr. Att jämföra med de i mitt tycke likaledes skadliga begreppen islamofobi och antisemitism som effektivt kan tysta den som framför relevant kritik mot islam respektive Staten Israels beteende.

Jag kan varmt rekommendera Mats Johanssons korta, läsvärda skrift som en god ögonöppnare. Samtidigt accentueras den för mig (men uppenbarligen inte för så många andra) okontroversiella frågan om ett svenskt NATO-medlemskap. Vi måste helt enkelt gå med, och vi är i högsta grad engagerade i alla delar av Atlantpaktens samarbete redan idag. Övriga medlemsländer tycker förvisso som Allan Widman sade att det är toppen att vi engagerar oss utan att vilja ha någon beslutsfattanderätt, men någon hållbar strategi för att garantera att vi får hjälp om scenariot i Operation: Garbo blir verklighet är det rakt inte. Tiden då neutrala Sverige i kraft av sin starka armé på egna meriter var en av USA:s främsta allierade är över, det har decennier av avrustning sett till. Det är förbryllande för mig att fler människor inte inser att om den svenska staten inte är kapabel att uppfylla sin mest grundläggande uppgift – att skydda oss mot yttre hot – måste vi beakta andra alternativ.

För övrigt skall jag så snart jag är klar med det knappa hundratal andra böcker jag för tillfället läser sätta tänderna i Mats Johanssons De svarta åren. Minnen från andra sidan, som han använde som bytesvara för att jag skulle skicka honom ett exemplar av Germania, som ju i högsta grad tangerar oron för ett framväxande ryskt imperium, om än i fiktiv form.

Niklas Elert

Annonser

2 Responses to “Rysskräck?”


  1. 1 Tomas mars 17, 2009 kl. 2:12 e m

    Finns det egentligen någon indikation på att Ryssland är ett reellt militärt hot till Sverige, annat än någon seglivad paranoia från det gamla invasionsförsvarets dagar? Är det inte mycket förhastat att ta upp Operation Garbo, som om det skulle föreligga en rysk invasion? Det låter väl snarare som stoff till er nästa bok.

    NATO har ju höga krav på sina medlemsländer, det är inget man bara går med i som om det vore något lättvindigt, det tillkommer många kriterier och skyldigheter i ett eventuellt medlemskap.


  1. 1 Nämnde Allan Widman « GERMANIA Trackback vid februari 21, 2009 kl. 3:33 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Germania gavs ut 2008 på Hydra Förlag.

Germania är ett karaktärsdrivet, humoristiskt epos med liberal touche, en mörk satir som berättar om en tillvaro inte olik vår egen. I denna märkliga, skruvade värld sluter två forna antagonister en ohelig allians, och inget blir sig någonsin mer likt.

Den nyfikne kan avnjuta de första tre kapitlen här på bloggen: Läs direkt!


null


.
Germania på Bokus.
Germania på Adlibris.
Debutantporträtt med halva författarparet i SydSvenskan: Gör det ont när kroppar brister?

Sagt om Germania

"(Jag) kan garantera underhållande och bisarr läsning som överraskar, men som ändå känns märkligt bekant."

Johan Norberg, författare och globaliseringsvurmande tankesmed.


"För den som vill roa sig och lyssna till samhällssatir med liberala undertoner så finns Germania att lyssna till."

Fredrick Federley, centerpartistisk riksdagsledamot.


"Projekt av detta slag brukar aldrig överleva bakfyllan, men detta är ett undantag."

Andreas Bergh, nationalekonomisk fil dr och välfärdsforskare.


"Er bok är ett illa skrivet skämt som försvarar SSveriges (sic) utsugning av tredje världen."

Aporna, maoistisk bloggare.

Prenumerera på bloggen


%d bloggare gillar detta: