Vad som icke är statens domän

En rad händelser på senare tid har fått oss att fundera kring politikens gräns, om var politik är lämpligt och var det är mindre lämpligt. Eller borde få att fundera, snarare. Ty politiken har i finanskrisens spår flyttat fram sina positioner markant, och den gör det hastigt. ”Någonting måste göras” bankas in i oss ovanifrån, när sanningen är den att nej, ingenting behöver göras. I alla fall ingenting proaktivt från staten.

Finanskrisen är en dubbelnaturens kris, den har sina rötter i ett ekonomiskt system vars grundvalar kontrollerats av politiker, ett system som slog över av för hög risknivå och för kraftig belåning. I grund och botten beror detta på att räntan och valutan kontrolleras av statsmakten, som ställer upp politiska mål för penningpolitiken. Genom att artificiellt försöka blåsa upp krediten i systemet, skapar man en kortsiktig och ohållbar lånekarusell, som, kombinerat med vetskapen om att olika statliga stödsystem griper in i kris, göder en onaturlig risknivå, som förr eller senare måste justeras – och det smärtsamt.

Vad vi behöver nu är inte stimulanser, snabb kredittrovärdighet och injektioner av påhittade papperspengar. Vi behöver konkurser, åtstramning, sparande och ett underifrån och långsiktigt byggt nytt förtroende för finansbranschen. Staten kan inte bara komma in med en check och återställa allt till det normala, staten behöver dra undan sina garantier, sina lån och sitt stöd, så att systemet tillåts reparera sig själv. Det är oerhört komplexa, psykologiska mekanismer som styr finanssystemet, och det kan bara konstrueras och optimeras av miljoner medverande aktörers förnyade ansträngningar. Företag behöver gå omkull så att resurser omallokeras snabbare. Människor måste börja spara så att kapitalstocken kan växa till hälsosammare nivåer.

De som kommer i kläm i det intrikata spelet mellan finanschefer och politiker är tråkigt nog hederliga, duktiga arbetare, ingenjörer med flera. Vad som är än tråkigare är att de tenderar att förespråka – och skrika högt efter – politiken i dessa tider. Och så göder vi systemet med ännu fler regleringar, ännu mer påhittat kredit, ännu mer budgetunderskott. Så att processen förhindras, så att omställningen sinkas och så att vad som kunde vara en smärtsam, men kort fas blir en lång, utdragen plåga som aldrig helt ordnar sig. Istället lämnar vi efter oss rester av det trasiga, sönderreglerade systemet till nästa gång, och adderar ytterligare lite dumheter till det. Sorgligt ja, men sant.

Ingen kan lura det ekonomiska systemet, ingen kan skapa pengar där pengar inte finns. Särskilt inte staten, som ju mer omnipotent den blir kväver ännu mer av ekonomin. Låt mig avslutningsvis ta ett enkelt räkneexempel. I Förenta Staterna satsas i runda tal 1 000 miljarder dollar i stimulanser, om man räknar in diverse paket som kommit och gått. Landets ekonomi omsluter 14 000 miljarder dollar. Upplåningen ökar med 1000 miljarder, räntan med typ 50 miljarder om året. Varje dollar,och varje räntedollar framöver, kommer att behöva tas från skattebetalarna i ett senare skede, skatter som kommer att skada ekonomin. I dagsläget måste varje dollar lånas, vilket späder på inflation. Lånas det utomlands, vilket är det absolut troligaste, innebär det att alla räntor måste betalas till utlandet i ett senare skede. Ponera att man betalar åter lånet på 14 år (föga troligt) då har lånet plus räntan uppgått till ungefär 2000 miljarder, eller 142 miljarder dollar om året. Detta motsvarar en procent av BNP. 1 procent, mina damer och herrar! Finns det någon därute som gör sig några illussioner om att krispaketet kommer att leverera över 1 procent i extra årlig tillväxt i 14 år? Räkneexemplet har många brister, självklart, och är oerhört förenklat (ekonomin kommer exempelvis att bli större än vad den är idag osv). Men det ger en fingervisning om hur övertron på staten som aktör på det ekonomiska området helt har tagit över.

Vad jag finner för ställt bortom allt rimligt tvivel är i alla fall: Obamas krispaket kommer inte att löna sig. Det kommer att vara skadligt.

Jonas Sigedal

Om en mer intensiv, klassiskt uppenbar kollaps kan du läsa i Germania.

Annonser

5 Responses to “Vad som icke är statens domän”


  1. 1 ben-gurion februari 19, 2009 kl. 12:21 e m

    Det är intressant att du vill ha en vänsterregering i Sverige efter nästa val…

  2. 3 ben-gurion februari 19, 2009 kl. 2:33 e m

    Visst går det ju att tro den österrikiska konjunkturteorin, men det förutsätter ju att det politiska ramverket inte ändras, så att konkurserna får ske och nya företag kan växa till igen.

    Resultatet av att inte rädda några bankar kommer bli att vänstern vinner nästa val och att vi får ohly som någon slags minister, och han kommer förmodligen inte låta många nya företag växa till.

    Hayeks och Mises teorier förutsätter att det inte blir någon politisk backlash: men det är just det som kommer att hända.

  3. 4 Jonas Sigedal februari 19, 2009 kl. 2:38 e m

    Detta ger ju inte direkt vid handen att jag önskar en vänsterregering vid nästa val. Jag är medveten om den här problematiken, och i verklig, praktisk politik så måste man ju agera efter flera ändamål (exempelvis ha kvar makten och möjliggöra fler reformer). En medelväg, som regeringen faktiskt tar, är att sätta stopp vid Saab. Där är Olofsson mycket tydlig, och där kan regeringen vinna sympatier på en princip, jag tror nämligen knappast att en majoritet av Sveriges befolkning vill slösa skattepengar på ett konkursbo.

  4. 5 Ture Masing mars 1, 2009 kl. 5:49 e m

    George Reisman skriver bra om ämnet stimulanspaket och han är helt på din linje Jonas. http://www.georgereisman.com/blog/

    Jag håller inte minst med om hans slutord… Hur kan man lita på någon (Keynes) som hävdar att ”Pyramidbyggen, jordbävningar, t.o.m. krig kan tjäna som värdeskapare”


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Germania gavs ut 2008 på Hydra Förlag.

Germania är ett karaktärsdrivet, humoristiskt epos med liberal touche, en mörk satir som berättar om en tillvaro inte olik vår egen. I denna märkliga, skruvade värld sluter två forna antagonister en ohelig allians, och inget blir sig någonsin mer likt.

Den nyfikne kan avnjuta de första tre kapitlen här på bloggen: Läs direkt!


null


.
Germania på Bokus.
Germania på Adlibris.
Debutantporträtt med halva författarparet i SydSvenskan: Gör det ont när kroppar brister?

Sagt om Germania

"(Jag) kan garantera underhållande och bisarr läsning som överraskar, men som ändå känns märkligt bekant."

Johan Norberg, författare och globaliseringsvurmande tankesmed.


"För den som vill roa sig och lyssna till samhällssatir med liberala undertoner så finns Germania att lyssna till."

Fredrick Federley, centerpartistisk riksdagsledamot.


"Projekt av detta slag brukar aldrig överleva bakfyllan, men detta är ett undantag."

Andreas Bergh, nationalekonomisk fil dr och välfärdsforskare.


"Er bok är ett illa skrivet skämt som försvarar SSveriges (sic) utsugning av tredje världen."

Aporna, maoistisk bloggare.

Prenumerera på bloggen


%d bloggare gillar detta: