Laissez-nous faire!

Ludvig XIV:s berömde merkantilistiske finansminister Colbert skall vid ett tillfälle ha sammankallat ledarna för de stora franska industrierna och frågat dem vad den franska staten kunde göra för att hjälpa dem att bli så framgångsrika som möjligt. Ledaren för de sammankallade magnaterna skall då ha svarat: ”Laissez-nous faire!” (Ungefär ”Lämna oss i fred”, ”låt gå”).

Jag skulle önska att någon ville säga samma sak till moderaten Anna König Jerlemyr (Enligt Andreas Henriksson Sveriges svar på Ann Coulter) som nu vill ”slå ett extra slag för ökade satsningar på den omtalade svenska musikexporten”.

Som om det skulle finnas något egenvärde i att Sverige exporterade musik? Det kan inte sägas nog många gånger såhär i kristider: politiker skall inte lägga sig i hur det går för vare sig enskilda industrier eller branscher, utan enkom etablera generella spelregler som alla företag i hela landet kan leva efter. Allt annat innebär att man missgynnar vissa företag på bekostnad av andra. Att likt en gång Leif Pagrotsky och Jerlemyr försöka sola sig i glansen från ett svenskt musikunder är bara en politisk form av penisförlängning.

Musikindustrin är därtill redan gynnat på ett lika unikt som fasansfullt vis, då denna snart (när IPRED1 träder i kraft) kommer att erhålla en god portion polisiära befogenheter. På denna punkt kan naturligtvis ingen anständig människa anamma en låt gå-attityd. IPRED måste bekämpas med alla medel (och det där med att ge en privat industri tillgång till samhällets tvångsverktyg strider naturligtvis mot allt vad egentlig laissez-faire heter).

Niklas Elert

Läs Germania.