Politisk estetik

Få politiska områden är så politiserade som infrastruktur och stadsplanering. Det är som att det inte skulle finnas något alternativ till ovanifrånperspektivet överhuvudtaget. Debatten om Slussen, vid vilkens närhet jag själv bor, är ett sådant exempel. Politiker bestämmer att den måste byggas om, politiker beställer offerter och förslag från arkitektkontor, och sedan träter man om estetiska värden och trafiklösningar i Stadshuset. Alla, oavsett politisk färg, tycks ha sin bestämda uppfattning om hur området ska utformas, och vill naturligtvis att borgarråden ska följa deras vilja. Ty i estetiken finns alltför ofta politiken. Ni kanske minns debatten om Sergels Torg, och den inglasning som diskuterades? Beroende på med vems politiska glasögon man betraktade det hela, så skulle inglasningen innebära allt från regnskydd och säkerhet, till kommersialisering och avdemokratisering av det offentliga rum som var Plattan. Det är ingen hemlighet, att vänsterkrafter såklart vill politisera arkitektoniska projekt, men varför är detta så viktigt för självutnämnda liberaler?

Kristina Alvendal, Stockholms stadsbyggnadsborgarråd, framför i Svenska Dagbladet fem krav på Slussens kommande utformning, och lägger in en politisk vision i hur det hela ska byggas. Oundvikligen, när politiker är beslutande instans i sådana här frågor, så kommer ideologi att byggas in i den fysiska strukturen; planlösningen kommer att skildra den dåvarande politiska majoriteten i vissa avseenden. Kanske ett kommunalt bibliotek som monument över denna bedrift? Kanske öppna ytor för folksamlingar – eller tvärtom trånga ytor som försvårar demonstrationer och sammankomster? Vilket resultatet än blir så kommer området att bli ett in i minsta detalj planerat projekt, där allting ska godkännas av tjänstemän och Skönhetsråd, och passera genom ett estetiskt filter som är färgat av ideologi.

Men vad är då alternativet till till stadsplanering och infrastrukturpolitik? Det kanske känns väldigt avlägset, men inslag och element av en frivilligt konstruerad infrastruktur finns på flera håll i Sverige. Så kallade väglag som sköter byvägar, parkföreningar, butiker som förenas kring intressefrågor och inte minst bostadsrättsföreningar utgör alla exempel på spontant uppkomna och välfungerande system för kontraktsmässig, frivillig infrastruktur. Är det verkligen så långt borta för oss att tänka oss att en hel stad skulle kunna fungera med liknande mekanismer, med små enheter i form av enskilda, företag och organisationer som avhandlar och skapar gemensamma lösningar? Åtminstone jag tycker att den tanken är mycket lockande, och önskar att det fanns lite mer av det oplanerade inbyggt i Slussen-projektet.

Diktaturer brukar vara exceptionella när det kommer till storskaliga, svulstiga monument som byggs över fallna förtryckare till förtret för bostäder, butiker och andra ovidkommande detaljer i en stadskärna. En diktatur med storslagna planer är Germania.

Jonas Sigedal

Annonser

1 Response to “Politisk estetik”


  1. 1 Anders H januari 15, 2009 kl. 12:34 f m

    Halvtransparent, frostat glas och diskbänkar i borstat stål det är minsann borgerlig estetik. Oavsett politiskt innehåll så är idealistisk, eller reaktionär arkitektur mer intressant än rum som konstruerats för att stimulera konsumtion. Fast å andra sidan omkodas ju även dessa på sikt och ges nya betydelser. Det är främst här den politiska subversiviteten står att finna.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Germania gavs ut 2008 på Hydra Förlag.

Germania är ett karaktärsdrivet, humoristiskt epos med liberal touche, en mörk satir som berättar om en tillvaro inte olik vår egen. I denna märkliga, skruvade värld sluter två forna antagonister en ohelig allians, och inget blir sig någonsin mer likt.

Den nyfikne kan avnjuta de första tre kapitlen här på bloggen: Läs direkt!


null


.
Germania på Bokus.
Germania på Adlibris.
Debutantporträtt med halva författarparet i SydSvenskan: Gör det ont när kroppar brister?

Sagt om Germania

"(Jag) kan garantera underhållande och bisarr läsning som överraskar, men som ändå känns märkligt bekant."

Johan Norberg, författare och globaliseringsvurmande tankesmed.


"För den som vill roa sig och lyssna till samhällssatir med liberala undertoner så finns Germania att lyssna till."

Fredrick Federley, centerpartistisk riksdagsledamot.


"Projekt av detta slag brukar aldrig överleva bakfyllan, men detta är ett undantag."

Andreas Bergh, nationalekonomisk fil dr och välfärdsforskare.


"Er bok är ett illa skrivet skämt som försvarar SSveriges (sic) utsugning av tredje världen."

Aporna, maoistisk bloggare.

Prenumerera på bloggen


%d bloggare gillar detta: