Välfärdsstaten släpper fram våldet

Statens primära funktion – eller snarare dess verkliga funktion – är som domstol. I och med att den representerar oss alla så måste den också vara objektiv, och inte ta hänsyn till grupper eller enskilda individers plötsliga preferenser. Den är den dömande, tredje parten i konflikter mellan människor, den ska inte agera på uppdrag av några särskilda, inte ta från någon och ge till en annan, inte företräda särintressen. Den ska enbart träda in då rättigheter överträds, och den ska för att möjliggöra detta ha tillgång till en välfungerande, välutbildad och professionell rättsapparat. Varför talar jag nu om detta?

Jo, därför att den svenska staten, förutom att reglera i princip hela ekonomin och människors beteende, misslyckas med sin allra mest grundläggande funktion. Vi har varit inne på ämnet förut här på Germaniabloggen, och det gör sig ständigt påmint. Nu rasar våldsamma kravaller i Rosengård. Att upplopp någon gång sker är oundvikligt, med en välsmord rättsapparat skall snabbt, effektivt och med det våld som krävs stävja våldsverkarna, och så snabbt som möjligt återställa ordningen. Det är mycket anmärkningsvärt att en statsmakt, som förfogar över halva den disponibla inkomsten i riket, inte förmår göra detta. Hur det taktiskt och strategiskt skall gå till vet inte jag – det är statens uppgift att veta detta.

Säkerligen kommer en lång debatt att rasa efter detta, med krav på myndighetsingripanden, sociala insatser och liknande. Det är tråkigt. Det vore mycket vunnet om staten såg till sin kärnuppgift, slog ner våld där våld fanns, agerade som en professionell, objektiv domare och lät det övriga bero. Ty debatten om sociala förhållanden, om utsatthet, desperation, gruppsykologi och gängmentalitet är en kulturell och sociologisk debatt – inte en politisk. Det gör den inte mindre viktig – tvärtom förloras viktiga frågor i en politisk debatt. Staten glider ännu längre ifrån sina körnuppgifter och glömmer sin roll när den åtar sig fler och fler uppgifter, samtidigt som våldet fortsatt kan florera.

Germania är en mycket massiv stat, ja rentav totalitär. Om denna, och mycket annat, handlar boken Germania.

Jonas Sigedal

Annonser

0 Responses to “Välfärdsstaten släpper fram våldet”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Germania gavs ut 2008 på Hydra Förlag.

Germania är ett karaktärsdrivet, humoristiskt epos med liberal touche, en mörk satir som berättar om en tillvaro inte olik vår egen. I denna märkliga, skruvade värld sluter två forna antagonister en ohelig allians, och inget blir sig någonsin mer likt.

Den nyfikne kan avnjuta de första tre kapitlen här på bloggen: Läs direkt!


null


.
Germania på Bokus.
Germania på Adlibris.
Debutantporträtt med halva författarparet i SydSvenskan: Gör det ont när kroppar brister?

Sagt om Germania

"(Jag) kan garantera underhållande och bisarr läsning som överraskar, men som ändå känns märkligt bekant."

Johan Norberg, författare och globaliseringsvurmande tankesmed.


"För den som vill roa sig och lyssna till samhällssatir med liberala undertoner så finns Germania att lyssna till."

Fredrick Federley, centerpartistisk riksdagsledamot.


"Projekt av detta slag brukar aldrig överleva bakfyllan, men detta är ett undantag."

Andreas Bergh, nationalekonomisk fil dr och välfärdsforskare.


"Er bok är ett illa skrivet skämt som försvarar SSveriges (sic) utsugning av tredje världen."

Aporna, maoistisk bloggare.

Prenumerera på bloggen


%d bloggare gillar detta: