Feministisk totalitarism

Jag har skrivit om feminismens utgångspunkter förut. Nu till kvotering.

Alla argument som förs fram till stöd för könskvotering bygger på ruttna premisser. Bara utgångspunkten, att en jämn fördelning av just kön skulle vara önskvärt i sig, är ju helt befängd. Men detta har man helt frångått. Feminister anser sig inte behöva förklara varför 50/50-fördelningen för med sig sådana fördelar, det steget struntar man i. Anledningen till att denna fördelning tydligen banar väg för lyckoriket torde dock vara att den skulle signalera en större könlöshet vid utnämningar till högre poster. Ja, vi är ju trots allt hälften män och hälften kvinnor på ett ungefär, så därför torde det ju vara ett bevis för ett jämställt samhälle om denna fördelning var reproducerad också i de tunga börsbolagsstyrelserna?

Vilka metoder man använder för att uppnå detta ack så viktiga mål är dock tydligen helt irrelevanta. Nu spelas det gamla kvoteringskortet ut igen, och samma gamla floskler upprepas. Anna Larsson på SvD gör sig dessutom misstänksam över det faktum att kvinnor som valts in i styrelser inte förordar kvotering. Enligt henne skulle de i och med ett sådant förespråkande (som tydligen egentligen vore givet för varje kvinna) riskera sin position. Kan det inte vara så att de ogärna sammanblandas med människor som tryckts in av lagen? Kanske är de lite stolta över sin position och vill inspirera andra till att ta den karriären, istället för att uppmuntra lättja, lottning och lagtvång?

Det finns inga, nej inga, argument för kvotering som har någon som helst relevans. Att debatten finns är välkommet, men alla former av kvotering från lagens sida står i direkt strid med mänskliga rättigheter och äganderätt. Problemet är formulerat utifrån falska premisser, lösningen byggd på våld, stöld och tvång. Ja, det finns säkerligen en patriarkal struktur i många bolag, och kanske är det en rest från en svunnen tid, då kärnfamiljsideal och dylika företeelser gjorde ett sådant företagande önskvärt. Men det är en kulturell fråga, inte en politisk. Människor bär på fördomar och förutfattade meningar, vilket är beklagligt. Fördomar skapar onödiga strukturer och ordningar som hindrar dem utifrån från att komma in. Men att ha fördomar är inte olagligt, även om det är riktigt korkat. De som bryter och omprövar fördomar, och som bereder väg för sina likar, är de som slår sig igenom vanda mönster och krossar förutfattade meningar. Sådana som Margareth Thatcher, Condoleeza Rice eller Barack Obama, för att ta exempel från det politiska.

Att kvinnor däremot kommer att ta över börsbolag och näringsliv framöver, det är jag övertygad om. Gamla mönster bryts, och nya mönster skapas. Låt oss för allt i världen hoppas att det är kvinnor med individualistiska ideal som tar över, och inte den kollektivistiska feministimaffian.

Jonas Sigedal

Läs för övrigt Germania.

Annonser

4 Responses to “Feministisk totalitarism”


  1. 1 H juni 6, 2008 kl. 12:38 f m

    Som kommentar på ledaren:

    Visst blir det underbart om man alltid väljer att anställa den man…. vänta …. tycker MINST OM!! Vilket FANTASTISKT företagsklimat det kommer bli!

    fö. bra blogginlägg, håller med!

  2. 2 Zac juni 6, 2008 kl. 8:35 f m

    Kvotering är per definition diskriminerande, så det är lätt att kvantifiera tokfeminister – de är alltid för diskriminering av män. Det pratas väldigt lite om att kvotera in män på genus-utbildningar t ex… ;o)

    //Zac

  3. 3 Janos juni 6, 2008 kl. 10:40 f m

    Hon inser ju inte det absurda i sitt eget resonemang. Hon säger ju själv att fler kvinnor än män utbildar sig och tar examen. Då måste vi kräva kvotering av högskoleplatser och examen, för det måste ju ligga diskriminering bakom dessa siffror enligt hennes sätt att resonera. Eller?

  4. 4 Helen juni 6, 2008 kl. 6:39 e m

    Jag skulel snarare säga att det som idag kallas för ”kvotering” (alltså att om två personer med likvärdiga kvlifikationer söker en tjänst, ska den från det på arbetsplatsen underrepresenterade könet anställas, om det är personer av olika kön) är ett medel att lagstifta bort den faktiska kvotering som idag görs av män.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Germania gavs ut 2008 på Hydra Förlag.

Germania är ett karaktärsdrivet, humoristiskt epos med liberal touche, en mörk satir som berättar om en tillvaro inte olik vår egen. I denna märkliga, skruvade värld sluter två forna antagonister en ohelig allians, och inget blir sig någonsin mer likt.

Den nyfikne kan avnjuta de första tre kapitlen här på bloggen: Läs direkt!


null


.
Germania på Bokus.
Germania på Adlibris.
Debutantporträtt med halva författarparet i SydSvenskan: Gör det ont när kroppar brister?

Sagt om Germania

"(Jag) kan garantera underhållande och bisarr läsning som överraskar, men som ändå känns märkligt bekant."

Johan Norberg, författare och globaliseringsvurmande tankesmed.


"För den som vill roa sig och lyssna till samhällssatir med liberala undertoner så finns Germania att lyssna till."

Fredrick Federley, centerpartistisk riksdagsledamot.


"Projekt av detta slag brukar aldrig överleva bakfyllan, men detta är ett undantag."

Andreas Bergh, nationalekonomisk fil dr och välfärdsforskare.


"Er bok är ett illa skrivet skämt som försvarar SSveriges (sic) utsugning av tredje världen."

Aporna, maoistisk bloggare.

Prenumerera på bloggen


%d bloggare gillar detta: