Kultur för elit och vanligt folk

Vad är egentligen kultur? Ja, någon definition ger jag mig inte in på, men nog skulle man i begreppet kultur kunna inkludera ett vitt spektrum av olika yttringar. Förutom de klassiska konstarterna och det artistiska skapandet, är kulturen någonting som skapas och reproduceras varje dag; när vi hälsar, skrattar, samtalar och diskuterar. Den är en kraft från folkdjupet, med så många bottnar och toppar att det vore ett livsverk att försöka bena ut dess strömningar och strukturer. Den finns i språket, på arbetsplatserna, på skolorna, på uteställena, på tallrikarna och i oss själva. Ofta är den en motkraft till rådande idéer, ofta är den en protest mot makten i alla dess färgsprakande former, ofta är den ren och skärn underhållning.

Men för vissa är den ett sätt att förakta sina medmänniskor och självutnämna sig till elit, och från en intelligentians kommandohöjd tala om för folk vad osm är ”fint” och ”fult”, och därefter föreslå åtgärder för att saker och ting skall kunna bli såsom de ”bör”.

Att se neråt och föraka vanliga människor, alla vi som vill försöka skapa oss ett gott liv här på jorden, är någonting som återkommer inom alla discipliner, och outtömlig är den källa av idéer som folk försöker påtvinga andra. Det som gör kultureliten så extra vidrig är dess omsvepslösa förakt, som de dundrar ut i tid och otid, så fort de får tillfälle. Varje tillfälle att angripa människor, att göra dem till idioter eller till offer för någon härskarklass, utnyttjas för att nå ut med sin egen smakagenda. Missförstå mig inte, kulturkritik och smakdebatter är relevanta och intressanta företeelser, det är det förakt som alltför ofta öppet lyser igenom som gör mig illa till mods.

Att höja sin egen intelligens över andras är ett återkommande tema. Hur vanligt är det inte att människor beklagar sig över mänskligheten: att vi är egoistiska, dumma, kortsiktiga osv? Nå, sådan är människan då kanske, och att vara människa är det finaste som finns. Att vara en individ med egna mål, drömmar, förhoppningar, idéer och åsikter är något enormt stort. Var och en av oss söker efter att skapa oss ett lyckligt liv här på jorden (om vi inte förlitar oss på att ett sådant kommer efter jordelivet och därför söker oss till valfri sekt) och detta är alla och envars rätt. Men elitismen lever kvar i kulturkretsar, de intellektuella på universiteten sitter och jäser i sina fåtöljer och beklagar sig över att folk är så dumma att de inte fattar att de måste sluta köra bil. Kan inte denna bil vara en viktig komponent i en familjs liv för att bygga en glad och meningsfull tillvaro, och kanske till och med ta sig till den plats där man skapar sin försörjning?

Paternalismen och ovanifråndoktrinerna genomsyrar hela samhällskroppen, och kulturkoftor, klimatalarmister, samhällsförbättrare och förstå-sig-påare gör sitt bästa för att vagga in oss ännu mer i stöpformen. Vi ska lära oss vad som är god smak, vad som är rätt åsikt, hur mycket pengar man får ha, vilka droger man får ta, hur man får använda sin kropp, hur man bör bo, vilka tider man bör jobba, när man bör gå i pension osv. Allt initierat av statsmakten, såklart, och finansierat genom en skamlös stöld av hälften av det du producerar varje dag på jobbet. Vill ni ha era strukturer, kultursnobbar och vänsterhöjdare, så har ni dem här, tvångsfinansierade och uppbackade av ett våldsmonopol.

Kulturen och politiken kan inte skiljas åt. De är båda bärare av idéer och teser, och de testar och bryter argument, men på helt olika sätt. Därför är det tämligen beklagligt att politiken göder kulturen. Det fasansfulla i ett sådant beroendeförhållande vill jag inte ens spekulera kring.

Detta var ett försök att framhäva hur kultur och statsmakt gått i varandras koppel under alltför lång tid, samt uppmana er som läser detta att strunta i alla de som vill bestämma över era liv. Stå för vilka ni är, stå för vad ni tycker om, vilken musik ni lyssnar på, vilka kläder ni gillar. Tänk själva och få inte för dig att vissa är finare än dig: ditt liv är ditt eget och det är med det du kan förändra din situation och avgöra vad som är värdefullt för dig.

Jonas Sigedal

Om ni vill ha en dos regleringsiver och paternalism, läs Germania.

Annonser

17 Responses to “Kultur för elit och vanligt folk”


  1. 1 Helen maj 25, 2008 kl. 9:07 e m

    Tänk, att varje gång jag åker utomlands kan jag inte låta bli att sakna det reglerade samhälle vi har i Sverige. Trafiken funkar liksom så mycket smidigare, folk knarkar så mycket mindre och saker och ting fungerar helt enkelt mycket… smidigare.

  2. 2 Niklas Elert maj 25, 2008 kl. 11:01 e m

    Helen; du får nog vara lite mer specifik med vad du menar med det oreglerade utlandet. Jag befinner mig just i Spanien och ser förvisso att saker på många sätt fungerar mindre ”smidigt” än i Sverige, men det beror knappast på att Spanien lider brist på regleringar.

    Och även om din tes stämmer att det reglerade Sverige skulle vara ett trevligare samhälle just tack vare regleringarna, blir dessa mer berättigade för det? Om man enbart har ett utfallsperspektiv på saker och ting så är svaret naturligtvis ja.

  3. 3 Jonas Sigedal maj 26, 2008 kl. 12:21 f m

    Ja, en reglering i sig behöver ju inte leda till ett dåligt resultat. Lite elitistiskt måste jag ändå tillstå att det är att inte förlita sig på att människor faktiskt kan lösa saker i samförstånd. Dessutom går vi ju miste om de spontana ordningar och lösningar som skulle kunna prövas och tagas fram, vilka skulle kunna visa sig långt mycket bättre.

    Men det är ju inte det som är kärnan, som inlägget ovan försöker påvisa. Det är makten över andras liv, och den rätt man tror sig ha över dessa, av vilket skäl det än må vara, som är problemet. Social ingenjörskonst är en av alla de termer som vi förknippar med den uppsjö av förslag som folk vill påtvinga andra.

  4. 4 Josef Boberg maj 26, 2008 kl. 9:27 f m

    Hmmm… – Tja – ElitTeorin – http://sv.wikipedia.org/wiki/Elitteorin
    såväl som HärskarTeknik –
    http://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4rskarteknik – är ju i o f s en intressant kombination av MaktUtövning för wåra MaktElitare, troligast…

    Men va faen kan det tillföra för att Wi av ”vanligt folk” skall kunna leva mera LevAnde som åt hållet humana MedMänniskor ?

    Ha det… 🙂 /önskar Maktelit-vännen Josef

  5. 5 Rudolfo maj 26, 2008 kl. 6:59 e m

    Du skriver att skatt är stöld? Är du av den åsikten att om du har mat och jag svälter så har jag ingen rätt att stjäla din mat?
    Nog har jag fattar att ni är liberala men jag undrar bara hur liberala!

    ha det gött

    ps. väldigt bra blogg detta, hamnar lätt på mina Bokmärken

  6. 6 Jonas Sigedal maj 26, 2008 kl. 7:07 e m

    Rudolfo: Tack ska du ha! Ja, rent definitionsmässigt är ju skatt stöld, då det är egendom som tas med tvång av en individ som tjänat ihop denna egendom. Om den som tar egendom är en privatperson, en statsmakt, en ockupationsmakt spelar mindre roll, stöld är ju stöld oavsett varför det äger rum. Eftersom tvång är fel är också stöld fel, alltid, överallt. Däremot skulle jag nog rent privat ha ganska stort överseende om en svältande man tog mat ur handen på mig, men det förändrar ju inte det faktum att det är stöld.

    För övrigt: det finns alltjämt svält i olika delar av världen. För tusen år sedan svalt i princip alla. När människor börjar skapa sin tillvaro och går från svält till mättnad är de ju inte skyldiga sin omgivning något, förutsatt att de förtjänat sina pengar och sitt bröd hederligt.

  7. 7 Helen maj 27, 2008 kl. 8:23 f m

    Kan iofs till viss del finnas en poäng med att det inte alltid har med reglerna i sig att göra: bodde i Spanien ett tag, och där var det en massa saker som de hade samma lagar och förordningar för som i Sverige, skillnaden var att de inte efterföljdes där… Typ att man inte får röka på och att man måste plocka upp hundbajs efter sin vovve. Folk brydde sig liksom inte…

    Nyligen var jag i Italien och där verkade de inte ha särskilt vettiga regler för hur en vägskylt skulle se ut eller placeras, vilket gjorde det minst sagt ansträngande att ta sig fram.

    Och ja, mycket riktigt tycker jag att regleringarna blir vettiga om det ger bättre resultat. Jag tycker att Systembolaget är en toppengrej och att man bör införa specialskatt på dåligt socker och transfetter /transfetters kulle man väl egentligen tom kunna förbjuda, det har ju tydligen funkat i New York, så..)

  8. 8 Jonas Sigedal maj 28, 2008 kl. 1:40 f m

    Helen: Intressant att dra konsekvensetiken till sin principiella spets. Först måste ju ngn bedöma vad som är önskat resultat (staten), och sedan måste det resultatet överordnas metoderna. Hela idén om att ha ett MÅL med samhället är enligt mig obehaglig. Att begränsa och tvinga med folk efter någon rådande målsättning leder lätt mycket fel. Jag anser inte att det kan finnas något mål med samhället, bara mål för den enskilde och dennes liv. Hur vi sedan organiserar oss för att uppnå dessa mål borde bygga på frivillighet, inte statlig tvångsmakt.

  9. 9 Helen maj 28, 2008 kl. 8:01 e m

    Lite svårt för en fattig människa att få en hjärtoperation med den logiken…

  10. 10 Jonas Sigedal maj 28, 2008 kl. 8:20 e m

    Hmm, tycker väl att kärnfrågan om tvång och samhälle undviks, men låt mig svara ändå :). Vad vi lätt glömmer, (särskilt liberaler) är att frivillighet och frivilliga utbyten av värden inte bara handlar om marknader för monetära transaktioner av varor och tjänster. Tvärtom bygger frivilliga utbyten främst på utbyten av värden, vilka kan vara av de mest skiftande slag. Troligen kan inte en fattig människa upphandla en hjärtoperation på en marknad, men mängder av andra frivilliga initiativ står till buds. Försäkringslösningar, lån, välgörenhet, stiftelser osv, kort sagt mängder av lösningar och företeelser där värden utbyts. Värdet av att hjälpa en medmänniska överträffar kanske värdet av att köpa nya bänkskivor till köket för en rik person, och med de rikedomar som en kapitalistisk ekonomi producerar, lär det finnas i överflöd till båda. Människor VILL hjälpa varandra, och välviljan skapas inom dig själv när du lär dig att älska dig själv och gynna ditt eget liv. Tillgången till sjukvård är jag övertygad om skulle vara bättre, smidigare och billigare i ett helt liberalt samhälle.
    Dock vill jag inte framföra det amerikanska sjukvårdssystemet som helt föredömligt. Ja, det har många förtjänster, men är knappast en fri marknad. 50 % offentlig finansiering, tvingande lagstiftning och mängder av reglering samt handelshinder mellan delstater slår sönder vad som annars skulle kunna vara ett mycket välfungerande sjukvårdssystem, med sjukvård i mängder av former, allt från bolag till stiftelser och non-profit-sjukhus (för övrigt den vanligaste driftsformen i usa idag).

  11. 11 Helen maj 29, 2008 kl. 11:15 f m

    ”Värdet att hjälpa en människa överträffar kanske värdet av att köpa nya bänkskivor” Det KANSKE

  12. 12 Helen maj 29, 2008 kl. 11:21 f m

    ”Värdet att hjälpa en människa överträffar kanske värdet av att köpa nya bänkskivor” Det KANSKE som du la in i din mening betyder här väldigt mycket – den fattiga kanske hittar någon som vill hjälpa, kanske inte. Den fattiga kanske har haft råd att ”välja” att ta en försäkring. Och om så är fallet, då kanske denna människa haft turen att få en bra försäkring, hos ett bolag som faktiskt ger sina försäkringsköpare det de betalt för.

    Du tycker att ”kärnfrågan” om tvång och samhälle unvdviks i mitt tidigare inlägg: låt mig då omformulera. Allt annat än det du kallar för ”tvång” är i alltför stor utsträckning uppbyggt på ett kanske. I ett kapitalistiskt samhälle föds vi alla med olika förutsättningar. Att påstå att alla har samma möjligheter att ta sig fram i livet, det är ju bara fel. Avskaffa arvsrätten. Låt alla mäsnkliga relationer såsomfamlijeband försvinna. Vart människor med olika sorters handikapp – psykiska eller fysiska – ska ta vägen i ett sådant system, det vill jag itne ens tänka på. Alla människor har inte samma förutsättningar. Det som du kallar för tvång, det är ett medel för att utjämna de skillnader som finns i människors förutsättningar en aning.

  13. 13 Jonas Sigedal maj 29, 2008 kl. 11:53 f m

    Helen: Ja jag skriver kanske just därför att jag inte sitter med svaren på hur var och en av oss löser dylika problem, jag erbjuder bara praktiska exempel på hur jag tror att det kommer att fungera (och som historien har visat att det fungerar, till exempel i Stockholms 1800-tal, där fattiga erbjöds mediciner och vård av fackföreningar och stiftelser.)

    Du gör dig själv till uttolkare av vad ett gott samhälle är när du påstår att människor i fri interaktion skapar detta instabila ”kanske”. Över ens egen kropp och det man skapar med den, över ens egna tankar och åsikter, är individen herre. Detta har ingen annan rätt att ta ifrån denna individ, låt det så vara en diktator, en majoritet eller en enskild brottsling.

    Jag har aldrig påstått att vi skulle sitta på samma förutsättningar. Alla har olika förutsättningar, och just därför är ju en så fri ekonomi som möjligt det bästa receptet för att låta alla dessa förutsättningar komma till uttryck och blomstra. Sedan är ju dessutom marknadsekonomin ett plussummespel, där den enes bröd INTE är den andres död. Det finns alltså inga initiala resurser att fördela, alla resurser måste SKAPAS. Att tvinga någon att tillhandahålla resurser för en själv är ingenting annat än slavarbete, hur fina termer man än använder för att kringgå det konceptet.

    Måste dessutom höja ett litet frågetecken kring arvsrätten och familjebanden. Har jag uttalat mig mot dessa? Vem som helst är fri att överföra egendom till vem som helst när som helst och av vilka skäl som helst, och i ett testamente uttrycks viljan efter döden. Så nej, jag har väl inte uttalat stöd explicit för rådande arvsrätt, men tycker väl att det är rimligt att närmsta släktingar får arvet om inget testamente står att finna. Angående familjerelationer så är det väl verkligen inte en politisk fråga, utan just en familjefråga.

  14. 14 Helen maj 29, 2008 kl. 7:13 e m

    Tyvärr är det ju precis så marknadsekonomin fungerar idag: ofta blir den enes bröd den andres död. Människor som föds fattiga är ofta tvungna att arbeta under de förhållanden som ”erbjuds”. Det handlar inte om att göra ett val. Val är bara någonting du har råd och rätt till om du fötts med rätt förutsättningar med detta.

    Jag har aldrig påstått att du har sagt någonting om arvsrätt. Men jag gjorde det. Jag tog upp arv som exempel för att det är en sak som gör att människor föds in i världen på mycket ojämlika villkor. Sedan om man bygger upp arvssystem på något annat sätt spelar inte så stor roll – faktum kvarstår att vissa föds till rikedaom, andra till fattigdom. I det jag tycker är ett gott samhälle (för jag tar mig rätten att lägga fram en definition av detta, precis som du själv gör) ska alla ha samma möjlighet till ett gott leverne. I det samhälle du vill ha kan så omöjligt vara fallet. Familjerelationer är ett annat exempel på just detta (inte för att jag säger att man ska avskaffa familjeband människor emellan, men det skulle krävas för någon sorts rättvisa i ett liberalt samhälle). Människor får förutsättnignar att komma upp sig i världen om de föds in i ”rätt” familj.

    Men du håller inte med, jag har förstått det. Jag håller inte heller med dig. För dig är frihet någonting kopplat till individen. För mig är frihet någonting helt annat. För mig är frihet någonting som måste ses i en mer allmänmänsklig kontext. Jag tror inte att varje människa är en ö. Jag tror däremot att med frihet kommer ansvar. Jag menar att en människa som har möjlighet att faktiskt satsa så hårt att man faller är bra mycket friare än en utan skyddsnät. Vi har olika definitioner av ett ganska så viktigt begrepp. Mycket längre än så tvivlar jag på att vi kommer.

    Jag vill dock ge er en salut för en lyckad (eller åtminstone verkar det så just nu) marknadsföringskampanj av er kommande bok.

  15. 15 Niklas Elert maj 29, 2008 kl. 9:57 e m

    Helen; tack för det sista – vi får se hur långt vi går 🙂 Jag tycker att det är väldigt trevligt med sansade diskussioner som denna, så titta gärna in igen och stöt och blöt fler argument.

  16. 16 Jonas Sigedal maj 29, 2008 kl. 11:18 e m

    Nej du har väl rätt; diskussionen lär inte nå längre. Dock vill jag också tacka för tonen och den sansade debattnivån, alltför ofta får folk för sig att man kan vara hur otrevlig som helst på sådana här forum. Intressant också att diskussionen hölls vid en premiss- och principnivå, något jag finner tillfredsställande. Tack också för berömmet kring marknadsföringen. Vi hoppas givetvis på stor profit vid releasen i höst! 😉

  17. 17 Finn Dahl juni 24, 2008 kl. 3:39 f m

    Ja jo läste artiklarna i Wikipedia om Makteliten och
    Elitteorin och tänkte genast på FRA avlyssningslagen
    som klubbades igenom.Är den Makteliten som lyssna och
    kolla oss blir Jag Faktisk väldigt Orolig för vår Framtid!
    Nu måste vi göra Något åt det här innan det är försent.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Germania gavs ut 2008 på Hydra Förlag.

Germania är ett karaktärsdrivet, humoristiskt epos med liberal touche, en mörk satir som berättar om en tillvaro inte olik vår egen. I denna märkliga, skruvade värld sluter två forna antagonister en ohelig allians, och inget blir sig någonsin mer likt.

Den nyfikne kan avnjuta de första tre kapitlen här på bloggen: Läs direkt!


null


.
Germania på Bokus.
Germania på Adlibris.
Debutantporträtt med halva författarparet i SydSvenskan: Gör det ont när kroppar brister?

Sagt om Germania

"(Jag) kan garantera underhållande och bisarr läsning som överraskar, men som ändå känns märkligt bekant."

Johan Norberg, författare och globaliseringsvurmande tankesmed.


"För den som vill roa sig och lyssna till samhällssatir med liberala undertoner så finns Germania att lyssna till."

Fredrick Federley, centerpartistisk riksdagsledamot.


"Projekt av detta slag brukar aldrig överleva bakfyllan, men detta är ett undantag."

Andreas Bergh, nationalekonomisk fil dr och välfärdsforskare.


"Er bok är ett illa skrivet skämt som försvarar SSveriges (sic) utsugning av tredje världen."

Aporna, maoistisk bloggare.

Prenumerera på bloggen


%d bloggare gillar detta: