Tvåpartisystem kan bereda vägen för liberalism

Jag är själv en anhängare av ett system med enmansvalkretsar och majoritetsvalda representanter, som är direkt valda på person men vilka kan använda en partiapparat som plattform, eller för den delen spela fritt. Den politiska valfriheten torde öka enormt, partierna skulle förlora i dignitet, och representanterna skulle bättre kunna motsvara lokala önskemål och företräda sådana frågor som skulle vara av vikt för det aktuella distriktet.

Utvecklingen mot två tydliga alternativ i svensk politik, där Alliansen bildar en frihetligare sida och vänsterns tilltänkta koalition en annan, påstås i förlängningen kunna leda till ett de facto tvåpartisystem. Jag är beredd att hålla med om att det därigenom kommer att likna mer ett sådant system. Däremot så skulle antagligen en sådan konstruktion i kombination med det proportionerliga valsystemet, inte vara helt önskvärd. Önskvärt vore det dock, om en sådan formering på bägge sidor om den politiska mitten ledde fram till ett utökat personval och slutligen ett majoritetsvalsystem!

Det är verkligen inte en helt orimlig tanke, och som liberal kan jag glädjas åt detta på ett annat sätt. De regeringsalternativ som kommer att skapas, nödgas bli kompromisser mellan flertalet ståndpunkter på båda sidor. Här finns en verklig risk för att vänsteralternativet tvingas ta hänsyn till åsikter som är långt mer ”vänster”, än vad motsvarande sidas åsikter är ”höger”. Alliansen eller dess efterträdare skulle alltså ha ett mer samlat alternativ, närmre den politiska mittfåran.

Denna teori är inte bara fluff, utan bisar sig riktig var dag för den som följer amerikansk politik. Inom demokratiska partiet finns en enorm bredd, och vi finner där också en och annan företrädare som står för en väldigt vänsterorienterad agenda. Dessa kan ibland ställa till bryderier för de mer moderata demokraterna, eftersom en befolkning i gemen sällan står längre vänsterut än socialdemokratin. I Förenta Staterna har vi likväl ett majoritetsvalsystem. Samma sak återkommer för övrigt i Storbritannien, där Labour under Blair tvingades ompröva stora delar av sin politik, och omfamna thatcherismen för att vinna valet. Min poäng är alltså att ett samlat regeringsalternativ på vänstersidan blir mer avskräckande för vanligt folk, eftersom man ofta måste ta hänsyn till politiska företrädare långt ifrån mitten.

Båda dessa länder har en liberalare tradition än vårt land, och det finns ett samband.

Jonas Sigedal

För politik av det mer extrema slaget, läs Germania.

Annonser

11 Responses to “Tvåpartisystem kan bereda vägen för liberalism”


  1. 1 Mållgan maj 23, 2008 kl. 2:33 e m

    Den borgerliga sidan kan ju dock inte ha dessa 5 partier som finns där idag. (kd) lär ju raskt åka ut och förmodligen också (c), då blir det (m), (fp) & (sd) kvar på den borgerliga sidan.

  2. 2 Std maj 23, 2008 kl. 2:36 e m

    Tvåpartisystem? Vi har ett enpartisystem i sverige idag. Alla partier är liberala. De som inte stöder marknadsekonomin får inget ekonomiskt stöd och baktalas av dem som har den ekonomiska makten.

  3. 3 anna maj 23, 2008 kl. 2:50 e m

    Tror utvecklingen är beklaglig om man betänker kvaliteten på svenska politiker och fritidspolitiker nu för tiden. De flesta saknar utbildning och förmåga att sätta sig in i ämnen bortom de egna hjärtefrågorna. Vi riskerar väl snarare att få fler karriärpolitiker av Federley-typ och det är helt enkelt inte önskvärt. /moderat

  4. 4 germaniablogg maj 23, 2008 kl. 3:12 e m

    Std; alla partier i den svenska riksdagen har insett att marknadsekonomin är den motor som producerar resurser. Det gör dem inte liberala.
    Niklas Elert

  5. 5 Jonas Sigedal maj 23, 2008 kl. 3:18 e m

    Anna: Du tror inte att nuvarande system, med bristande representativitet, kan vara de i förklaringen till sjunkande kvalitet?

  6. 6 Mattias W maj 23, 2008 kl. 5:39 e m

    Jag tycker också att det vore bättre med personval för en President, väldigt likt situationen i USA alltså, förutom att jag skulle vilja att man röstade direkt på sin kandidat och den kandidat som får flest röster vinner. Det skulle vara skönt med en liberal kandidat, som det känns i dag så finns det ju inget starkt liberalt parti i riksdagen, inte ens (fp) verkar ju profilera sig som det.

    Mållgan:

    (sd) är ett vänsterparti, som inte har de värderingar om frihet som högerpartierna har. (sd) tror på en större välfärdsstat, vill ha större statlig kontroll över invandringen och vill gå ur EU. Låter det som ett högerparti för dig? I mina öron låter det som ett extremvänsterparti, vilket de också är. Det enda som är bra med (sd) är att deras största väljartillströmningar kommer från (s) (också ett vänsterparti) som vill ha en större välfärdsstat.

  7. 7 Hedin--- maj 23, 2008 kl. 7:22 e m

    Std; Alla partier i rigsdagen är INTE liberala! t,ex. har jag aldrig hört att Vänsterpartiet sagt sig vara liberala. endast folkpartiet profilerar sig som liberala, och det är nästan bara dom som är det!
    // ung liberal

  8. 8 Jonas Sigedal maj 23, 2008 kl. 8:30 e m

    Folkpartiet är verkligen inte särskilt liberala. Mjäkiga socialliberaler, månne, men visst finns det liberala krafter i partiet.

  9. 9 germaniablogg maj 23, 2008 kl. 11:57 e m

    Jag skulle hävda att folkpartiet består av lika delar socialliberaler och batongliberaler. De förenas i sin övertro på staten, fast tillämpat på olika frågor. Sedan finns där också en hel del frihetsvänner, men det ligger så att säga i frihetsvännens natur att han inte söker makt och inflytande eftersom han inte vill bestämma över andra. När han väl får makt och inflytande brukar han kasta frihetsidealet i sjön. Jag skulle aldrig vilja vara politiker.
    Niklas Elert

  10. 10 Jonas Sigedal maj 24, 2008 kl. 12:15 f m

    Nej. Lika bra att försöka tänka och leva så fritt som möjligt, skapa sin egen personliga liberalism. Sökandet efter lyckan är trots allt kärnan i frihetstanken.

  11. 11 Niklas Elert maj 24, 2008 kl. 10:10 f m

    Hear hear!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Germania gavs ut 2008 på Hydra Förlag.

Germania är ett karaktärsdrivet, humoristiskt epos med liberal touche, en mörk satir som berättar om en tillvaro inte olik vår egen. I denna märkliga, skruvade värld sluter två forna antagonister en ohelig allians, och inget blir sig någonsin mer likt.

Den nyfikne kan avnjuta de första tre kapitlen här på bloggen: Läs direkt!


null


.
Germania på Bokus.
Germania på Adlibris.
Debutantporträtt med halva författarparet i SydSvenskan: Gör det ont när kroppar brister?

Sagt om Germania

"(Jag) kan garantera underhållande och bisarr läsning som överraskar, men som ändå känns märkligt bekant."

Johan Norberg, författare och globaliseringsvurmande tankesmed.


"För den som vill roa sig och lyssna till samhällssatir med liberala undertoner så finns Germania att lyssna till."

Fredrick Federley, centerpartistisk riksdagsledamot.


"Projekt av detta slag brukar aldrig överleva bakfyllan, men detta är ett undantag."

Andreas Bergh, nationalekonomisk fil dr och välfärdsforskare.


"Er bok är ett illa skrivet skämt som försvarar SSveriges (sic) utsugning av tredje världen."

Aporna, maoistisk bloggare.

Prenumerera på bloggen


%d bloggare gillar detta: