Hur kan droger vara olagliga?

Droger är, i likhet med flera andra företeelser som formar vår lagstiftning, olagliga på grund av irrationellt känslomässiga och kulturellt härledbara grunder. Den princip man utgår ifrån när man förbjuder folk att på egen risk förse näsborrar, blodådror och lungor med diverse preparat, bygger på en märklig idé om brott mot en själv. Tar vi denna lagidé baklänges till sin allra yttersta extrem, så kan man alltså konstatera, att det vore moraliskt fel, och olagligt, att ta en joint på en ödé utan en annan levande själ i närheten. Verkar inte detta lite märkligt? Detta kan vi konkretisera med ett mer vardagsnära, och kanske bättre, exempel på vad som är olagligt: en man eller kvinna som i sin ensamhet röker lite torkade örter i sin lägenhet. Hur kan detta vara olagligt? Vari består brottet? Det föreligger en fara för min hälsa, eventuellt, men det är knappast brottsligt med fet mat, alkohol eller för den delen att sätta kniven i handleden.

Istället utgår man ifrån potentiella konsekvenser av missbruket, och kanske framförallt risken att riktiga brott begås (såsom att den pårökte skulle våldföra sig på en medmänniska). Men där finns ju redan en perfekt tydlig lagstiftning, som deklarerar att våld skall straffas. Man passar helt enkelt på att straffa människor, innan ett brott har begåtts, med led ur någon moralisk idé om vad som är synd eller skam, eller vad ett visst beteende kan föra med sig. Lägg därtill att brottet anses begånget när någon kanske genomgår ett lyckorus, festar och har roligt, eller bara slappnar av och tar det lugnt, och det absurda i att förbjuda vissa örter och molekylsammansättningar blir alltmer tydligt.

Vi måste lära oss att skilja privatmoral från lagens moral. Ett ohämmat majoritetsstyre i varje enskild fråga blir ingenting annan än en ackumulering av den vanligaste åsikten. När ackumulationen blivit så stor att åsikten ifråga stöds av en majoritet, slår detta totalt över och utraderar de återstående individernas viljor.

Det är egentligen inte så svårt, ty det finns en enkel väg att gå om man vill söka separera sina smakfrågor från sina politiska frågor. Oavsett om du vill ha en massiv välfärdsstat, diskrimineringslagstiftning, prostitutionsförbud eller vad det nu vara månde, så måste du vara medveten om, att det där ute finns många människor som inte ställer upp på din vision för samhället, och som du således med stöld och förbud måste tvinga att följa din vilja. I en demokrati krävs som sagt femtio procent anhängare bakom dig, vilket ju är himmelskt mycket bättre än i en diktatur, men faktumet kvarstår: du måste tvinga din omgivning; stöpa dem i din egen mall.

Jag manar därför till ytterst stor försiktighet när man pratar om vad man vill göra med andra människor tid och resurser, samt när man å andra sidan vill tala om för dem vad de får och inte får göra med sina egna kroppar. Skilj på dina storskaliga visioner och på verkligheten. Dröm och skissa, men låt människor, oavsett vad du själv tycker, leva sina egna liv och finna sina egna svar. Tro dig inte förmer, eller att dina åsikter på något sätt skulle vara bättre än din grannes. Det är inte åsikterna det är fel på, utan viljan och intentionen att med tvång genomföra dem.

Så oavsett om du är socialist, konservativ, eller liberal: var liberal. Skona din omgivning från dina försök att bestämma hur de lever sina liv.

Jonas Sigedal

Läs för övrigt Germania, en svulstig politisk komedi som utkommer i höst på Hydra Förlag.

Annonser

8 Responses to “Hur kan droger vara olagliga?”


  1. 1 germaniablogg maj 18, 2008 kl. 9:30 e m

    Tilläggas skall att i artikeln du länkar till är det ju i stor utsträckning just själva kriminaliseringen av drogen i fråga som ger upphov till de kriminella nätverkens vinstmöjligheter. Förbudet ger upphov till en priskil och potentiellt större vinst för den som är skrupellös nog att skita i lagstiftningen, vilket i sin tur leder till att drogdistributionen blandas samman med mord, död, hot och en massa andra ljusskygga verksamheter.
    Niklas Elert

  2. 2 Jonas Sigedal maj 18, 2008 kl. 9:42 e m

    Tack, mycket bra poäng. Jag har ju en tendens att glömma de där resonemangen när jag lätt villar bort mig i moraliska diskussioner. På många sätt hänger det ju ihop; att straffa saker som inte kan vara brott går i strid med vårt naturliga, moraliska patos. Således finner vi andra vägar, och kriminalitet följr i spåren. Lagen måste vara baserad på mellanmänsklig moralteori, om vi inte vill ha parallella samhällen, bestående av lagliga utbyten och olagliga, med allt vad det innebär.

  3. 3 Emil maj 18, 2008 kl. 10:47 e m

    De som inte tar droger då, de måste ju ändå betala för de som gör det, när dessa hamnar i ett missbruk och måste söka hjälp. Eller ska man skylla sig själv då? Det är ju även allmänt känt att tunga missbrukare gör vad som krävs för att komma över en ny kick. Kanske inte i nedrökt tillstånd utan när bristen på heroin är det som helt och håller styr ens handlingar. Jag tror ingen som befinner sig i en missbrukssituation skulle börjat missbruka med facit i hand. Har inte denna blogg börjat propagera för den totala friheten hos individen mer och mer pricipiellt på sistone, med allt märkligare exempel?

  4. 4 Jonas Sigedal maj 18, 2008 kl. 11:02 e m

    Emil: Jo, det stämmer, det har gått mot ett mer principiellt försvar för friheten. Men detta har sin grund i att principen hänger ihop genom alla frågor, och att friheten per definition är individuell. (Eftersom det inte finns något kollektivt medvetande.) Just att den är individuell sätter ju också gränsen för var vi kan låta våra egna åsikter kring olika företeelser sätta gränsen för hur andra nyttjar sin frihet. Sedan blir det ju lätt så att man tar vad du kallar som märkliga exempel, såsom vapen, prostitution och droger, just därför att de är spetsfrågor och testar tesen. Man måste helt enkelt testa sina egna argument och sina egna principer genom att ta och analysera de lite mer extrema exemplen. Det blir filosofiskt och principiellt intressant. Så är det ju allt som oftast. Det är ju knappast så att yttrandefriheten sätt under attack om folk aldrig skulle uppröra varandra. Det är när den ställs på sin spets, som med Muhammedkarikatyrerna, som man måste formulera sitt försvar och argumentera för den. Likadant är det med friheten att göra vad du vill med din kropp. Om folk slappade och läste tidningen vore det inte så mycket att skriva om, det är när kontroversiella ageranden, som sticker i ögonen på folk, förekommer, som man måste försvara denna frihet.

    Och om missbruksvård. Lösningen är ju att sjukförsäkringen inte bör vara offentlig och tvångsfinansierad, utan baserad på frivilliga initiativ, såsom försäkringar, föreningar, hjälpstiftelser och liknande, så att ingen med tvång kan kräva av någon annan att bli hjälpt om man försatt sig själv i en svår situation. Däremot är jag övertygad om att hjälp kommer att finnas i ett sådant system, folk är väldigt måna om varandra och ger gärna ett handtag när det är svårt. Men, du har ju en poäng i att det är svårt att bara rycka loss en fråga, som just droger, ur sitt sammanhang. Man kan ju liksom inte bara helt plötsligt legalisera alla droger, och låta skattebetalarna stå för notan. Allting hänger ihop, och just därför är principen mycket viktig.

  5. 5 Carolina Hjorth maj 19, 2008 kl. 7:54 f m

    Ja, allting hänger ihop! Jag vill använda samma argument fast för en annan ståndpunkt. Just för att allting hänger ihop är det viktigt att droger förblir olagliga – även om jag kan hålla med om att det blir problematiskt att i samma anda diskutera alkohol, tobak och fet mat (följderna av intag av dessa onyttigheter får ju skattebetalarna också stå för).

    Men skulle sjukvården helt privatiseras/finansieras av stiftelser, organisationer, försäkringar och likn., skulle vi få ett samhälle likt det i USA och vem drabbas värst då? Jo, de som redan har det svårt, de som redan är fattiga. Klyftorna växer! Och de som är välbärgade kan i ännu större utsträckning slippa se de fattiga då de inte ens behöver uppsöka samma sjukhus (företeelsen finns säkert redan idag då rika patienter söker sig till privata inrättningar). De kan fortsätta att tro att ‘alla har det bra om bara jag har det’. Tycker det är omänskligt och egoistiskt och jag är rädd för den utvecklingen.

    För mig är den enkelt: det handlar om solidaritet. Ja, det är ett uttjatat ord som luktar röda fanor från åttiotalet och det är ett ord nyliberalerna verkar vara rädda för, men för mig känns det främmande och skrämmande att alla enbart ska rå om sig själva. Staten och den offentliga sektorn har som uppgift att sköta om sina invånare, och vill den förbjuda droger för att följderna av droganvändning blir för svåra/dyra att ta hand om, ja då har staten rätt till det.

  6. 6 Strutsman maj 19, 2008 kl. 8:24 f m

    Lösningen är enkel:
    Staten bör naturligtvis inte betala för rehabilitering av narkotikaberoende. Det är dessutom mer moraliskt/etiskt riktigt även för ”vanliga” brottslingar. Allmänheten bör inte betala för deras brott heller. Varför accepterar vi att betala för att vårda våldtäktsmän och mördare men inte missbrukare? Handlar det bara om att missbrukarna är många gånger fler, inte om några principer?!?

    Om vi bara kunde använda fängelsekunder för arbete så försvinner behovet av att kriminalisera beteenden för att konsekvenserna kostar skattebetalarna pengar. Det får naturligtvis inte bli så att fängelserna går med vinst på fångarna heller. En rimlig lösning är att en liten del av lönen sparas på ett frigivningskonto för återanpassning i samhället.

  7. 7 Jonas Sigedal maj 19, 2008 kl. 11:08 f m

    Carolina: Jag känner att du ger uttryck för en syn på staten som något slags allvetande godhet. Jag tror verkligen inte att solidaritet kanaliseras bäst genom en tvångsmakt. För mig känns det föga solidariskt att bli bestulen på halva lönen och sedan knappt få redovisat för sig var de tar vägen. Det är en stat på villovägar. Staten är ingenting annat än ett våldsmonopol, och alla frågor utöver detta, vilka de än må vara, kan vi finna andra samarbetsformer för. Bara själva idén om att staten skal lösa alla våra problem, medför att vi inte tar tag i dem själva, i andra former av sammanslutningar. Nyliberaler och klassiska liberaler har verkligen inte problem med ordet solidaritet, det handlar just bara om det att dagens stat bygger på lagstadgat tvång, vilket tar sig uttryck i stöld, viket vid motstånd skulle betyda hot om våld och i förlängningen fängelse. Är det solidariskt att straffa folk för att de inte vill bli bestulna. Du glömmer också att narkotika alltjämt finns, staten kan inte ”lösa” problemet genom att förbjuda.
    Därtill är USA ett dåligt exempel på en privat sjukvårdsmarknad. Mängder av regleringar, handelshinder, akutvårdslagar och offentlig finansiering om femtio procent gör marknaden väldigt semiprivat, och ganska illa fungerande.

    Strutsman: Man kan inte bara skapa arbete helt plötsligt, då detta är en process av fria utbyten på en marknad. Fängelse är just ett straff, just därför att det är straffet som är poängen med en rättsstat. Denna bör finansieras frivilligt, ja, men jag håller inte med om att förövarna bör stå för den, just därför att jag aldrig tror att det kan hålla. Jag tror mer på försäkringslösningar.


  1. 1 Nattväktarstaten ägnar sig åt fel saker « G E R M A N I A Trackback vid maj 19, 2008 kl. 12:33 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Germania gavs ut 2008 på Hydra Förlag.

Germania är ett karaktärsdrivet, humoristiskt epos med liberal touche, en mörk satir som berättar om en tillvaro inte olik vår egen. I denna märkliga, skruvade värld sluter två forna antagonister en ohelig allians, och inget blir sig någonsin mer likt.

Den nyfikne kan avnjuta de första tre kapitlen här på bloggen: Läs direkt!


null


.
Germania på Bokus.
Germania på Adlibris.
Debutantporträtt med halva författarparet i SydSvenskan: Gör det ont när kroppar brister?

Sagt om Germania

"(Jag) kan garantera underhållande och bisarr läsning som överraskar, men som ändå känns märkligt bekant."

Johan Norberg, författare och globaliseringsvurmande tankesmed.


"För den som vill roa sig och lyssna till samhällssatir med liberala undertoner så finns Germania att lyssna till."

Fredrick Federley, centerpartistisk riksdagsledamot.


"Projekt av detta slag brukar aldrig överleva bakfyllan, men detta är ett undantag."

Andreas Bergh, nationalekonomisk fil dr och välfärdsforskare.


"Er bok är ett illa skrivet skämt som försvarar SSveriges (sic) utsugning av tredje världen."

Aporna, maoistisk bloggare.

Prenumerera på bloggen


%d bloggare gillar detta: