Om jag blir rik ska jag invadera Zimbabwe

I denna bloggpost resonerade jag mig utifrån liberala utgångspunkter fram till att även om diktaturer såsom Zimbabwe i praktiken är helt rättslösa, så lämnar det inte dörren öppen för en stat att vidta en neokonservativ agenda såsom den som förfäktas av Dick Erixon med flera.

Ty även om Robert Mugabe och hans bandithop för länge sedan frånsade sig alla rättigheter till att sitta kvar, innebär det inte att en demokratisk stat har rätt att offra sina medborgares liv i ett krig mot dem. En stats uppgift är att skydda medborgarna som omfattas av dess våldsmonopol (vilket den zimbabwiska staten naturligtvis inte gör) och har ingen rätt att använda sin tvångsmakt för att tvinga sina medborgare att offra resurser och liv i ett angreppskrig.

Rent instinktivt känner jag dock en väldig motvilja mot att inte engagera mig för Zimbabwes fromma, men det finns sätt att göra detta på utan att tvinga andra människor. Privata välgörenhetsinitiativ där man bidrar till att sponsra oppositionen är ett tämligen närliggande exempel. Ett mer kontroversiellt förslag är naturligtvis att utöka denna frivilliga hjälp till att omfatta sponsrandet av ett militärt företag med missionen att avsätta regimen i Zimbabwe och införa demokrati i landet (det enda giltiga målet). Faktum är att jag om jag blir rik mycket väl skulle kunna tänka mig att viga en hel del tid och pengar åt ett dylikt företag. Jag antar att det betyder att jag är neokonservativ på ett privat plan.

Folk skyggar naturligtvis inför denna tanke – det anses allmänt väldigt illa med militära företag som kontrakteras i krigföring, och antagligen ännu mer så med ett som på eget bevåg startar krig mot en förment självständigt stat.

Men på ett moraliskt plan håller jag alla företag högre än den zimbabwiska statsbildningen lägre. Robert Mugabes regim är själva antitetesen till företagets grundprincip om frivillighet, och om så Coca-Cola valde att gå in och etablera ett demokratiskt Coke-land i vad som en gång var Afrikas kornbod skulle jag helhjärtat stödja detta. Vem som helst har rätt att avsätta det kräket så länge denne inte tvingar en tredje part att göra gemensam sak med honom.

Niklas Elert

Läs Germania, ett skruvat, liberalt epos som skildrar en värld där privata militärföretag spelar en högst betydande roll i världspolitiken.

Annonser

3 Responses to “Om jag blir rik ska jag invadera Zimbabwe”


  1. 1 Peter maj 18, 2008 kl. 4:12 f m

    Jag är också inne på samma tankebanor, men flera saker bekymrar mig.

    Det som kallas för collateral damage på engelska. Om vi för enkelhetens skull låtsas att du är Rambo, och sköter hela krigföringen på egen hand, blir du då inte ansvarig för den collateral damage som du orsakar?

    De attackerade kommer att försvara sig, där jag kan bli en måltavla för ditt privata lilla krig, du utsätter alltså mig för risk, med vilken rätt gör du det?

    Även privat sponsring av en militant opposition kan ju vara lite lurigt. Iran var ju ett tag ett ämne som nästa mål för USA, på grund av att de finansiellt och materiellt hjälper ”motståndsrörelsen” i Irak. Rena sponsringsaktioner kan alltså dra till sig artellerielden.

    Svårt ämne, ett mandat från medborgarna bör väl kanske ändå vara det minsta man kan kräva? Jag är mer inne på att internationella insatser bör finansieras med frivilliga bidrag till av staten så avsedda fonder.

  2. 2 Guderian maj 18, 2008 kl. 12:02 e m

    ”det anses allmänt väldigt illa med militära företag som kontrakteras i krigföring”

    Varför är det så? borde inte ett privat engagemang så som de företag som utför tjänster åt USA i Afgnistan och Irak som bättre en nationellastridskrafter i och med att det finns fler faktorer av frivilighet? dels ett entreprenörskap och dels ett anställningsavtal?

  3. 3 José L Ramírez maj 18, 2008 kl. 7:06 e m

    Jag kan ändå inte låta bli att minnas hur svensk socialdemokrati stödde detta odjur som heter Mugabe. Det fanns en sångkör som sjöng om Zimbawes befriekse ”Vi ska befria vår Zimbawe, om vi så skall dö…”). Än en gång har det visat sig att det inte finns någon väg till befrielse om ine själva befrielsen är vägen. Nästan alla befrielserörelser slutar i diktaturer. Och då sitter anhängarna och försvarar de nya despoterna. Så var det med vår f d riksdags talmanninna och de röda Kmererna.
    Om jag minns rätt inflrde Mugabe från början ett enpartisystem, Men en av våra ”ledande” politiker försvarade detta o sade att det kan finnas olika uppfattningar inom ett parti och att varje land måste ha sitt parlamentariska system.
    Mugabes makt har byggts upp med bl annat våra skattepengar och SIDAs stöd,


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Germania gavs ut 2008 på Hydra Förlag.

Germania är ett karaktärsdrivet, humoristiskt epos med liberal touche, en mörk satir som berättar om en tillvaro inte olik vår egen. I denna märkliga, skruvade värld sluter två forna antagonister en ohelig allians, och inget blir sig någonsin mer likt.

Den nyfikne kan avnjuta de första tre kapitlen här på bloggen: Läs direkt!


null


.
Germania på Bokus.
Germania på Adlibris.
Debutantporträtt med halva författarparet i SydSvenskan: Gör det ont när kroppar brister?

Sagt om Germania

"(Jag) kan garantera underhållande och bisarr läsning som överraskar, men som ändå känns märkligt bekant."

Johan Norberg, författare och globaliseringsvurmande tankesmed.


"För den som vill roa sig och lyssna till samhällssatir med liberala undertoner så finns Germania att lyssna till."

Fredrick Federley, centerpartistisk riksdagsledamot.


"Projekt av detta slag brukar aldrig överleva bakfyllan, men detta är ett undantag."

Andreas Bergh, nationalekonomisk fil dr och välfärdsforskare.


"Er bok är ett illa skrivet skämt som försvarar SSveriges (sic) utsugning av tredje världen."

Aporna, maoistisk bloggare.

Prenumerera på bloggen


%d bloggare gillar detta: