Matkris eller regleringskris?

Rispriset har fördubblats, vetepriset mer än så, och majsen har fördyrats med femtio procent. Prischockerna avlöser varandra, folk bunkrar spannmål och på olika håll drar man ner sitt dagliga näringsintag. Vad är orsakerna till matkrisen? Hur kan något liknande undvikas i framtiden? Hur kan vi långsiktigt trygga försörjningen av mat för hela världens befolkning?

Den plötsliga efterfrågeökningen på etanol utpekas ofta som boven i dramat, men är snarare att betrakta som spiken i kistan för sedan länge illa fungerande jordbruksmarknader. Denna efterfrågan är dessutom fingerad, styrd som den är av klimathysteri och politisk prestige i diverse västländer. I sin iver att göra någonting överhuvudtaget hemfaller regeringar lätt åt den här typen av halvgenomtänkta lösningar.

Matkrisens rötter går däremot betydligt djupare än ett enstaka förhastat politiskt beslut. Vi kan spåra dem till en lång tradition av kraftiga regleringar för jordbruket, såväl i väst som internationellt.
För det första har Europeiska Unionens gemensamma jordbrukspolitik stängt ute utvecklingsländer från världsmarknaden för spannmål. Genom tullar och kvoter lönar det sig inte för fattiga nationer att odla och exportera mat till Europa.
För det andra finns stora brister här på hemmaplan. Bönder och odlare har fått för sig att de står över de marknadskrafter som alla andra måste förhålla sig till. Istället för att planera för långsiktiga skördar och känna av efterfrågans skiftningar, har jordbruk i Europa blivit politik, där lobbyister och intresseorganisationer slåss om skattepengar i Bryssel.
För det tredje tillämpas jordbrukets rättsliga grund, äganderätten, mycket bristfälligt i stora delar av tredje världen. Statssponsrade jordägande klaner, beslagtagning, feodalliknande sammanslutningar och korrupta rättsväsenden hindrar framväxten av en sund och välfungerande jordbruksnäring.

Resultatet av mängder av interna regleringar och problem, av olika slag i olika länder, blir ett osmort maskineri, en sörja av tröga och lättstörda marknader. Alla handelshinder och regleringar hindrar och förhalar olika omställningar, såsom att byta gröda eller investera i en ny skördetröska. Den ofria handeln hindrar dessutom informationsutbytet mellan världens länder, och därigenom utvecklingen för det i många fall eftersatta jordbruket i exempelvis Afrika.
Sammanfattningsvis har det skapats ett oerhört känsligt matförsörjningssystem, som till slut fått sig en rejäl törn i och med etanoltrenden.

Lösningarna är omfattande och kontroversiella, men samtidigt enkla. Subventionssystemet i Europa måsta fasas ut samtidigt som handelshinder rivs ner och världsmarknader öppnas för olika typer av grödor. Målet här måste vara en fullständig avreglering.
Parallellt bör regeringar i Väst verka för stärkt äganderättsskydd i länder där sådant inte är tillräckligt. På så sätt uppmuntras framväxten av nya spannmålsproducerande länder, vilket bidrar till lägre matpriser, samt ekonomisk utveckling i fattiga regioner.

Frågan är dock om unionens prestigesugna stats- och regeringschefer har viljan och modet som krävs för att driva fram de nödvändiga reformerna. Politiker brukar ha lättare att utlova nya subventioner snarare än att dra tillbaka gamla. Är man det minsta cynisk kan man dock hoppas på att den rådande matkrisen slutligen blir det som tar knäcken på det sönderreglerade jordbruket.

Jonas Sigedal

För en värld i kris på desto fler plan, läs Germania.

Annonser

0 Responses to “Matkris eller regleringskris?”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Germania gavs ut 2008 på Hydra Förlag.

Germania är ett karaktärsdrivet, humoristiskt epos med liberal touche, en mörk satir som berättar om en tillvaro inte olik vår egen. I denna märkliga, skruvade värld sluter två forna antagonister en ohelig allians, och inget blir sig någonsin mer likt.

Den nyfikne kan avnjuta de första tre kapitlen här på bloggen: Läs direkt!


null


.
Germania på Bokus.
Germania på Adlibris.
Debutantporträtt med halva författarparet i SydSvenskan: Gör det ont när kroppar brister?

Sagt om Germania

"(Jag) kan garantera underhållande och bisarr läsning som överraskar, men som ändå känns märkligt bekant."

Johan Norberg, författare och globaliseringsvurmande tankesmed.


"För den som vill roa sig och lyssna till samhällssatir med liberala undertoner så finns Germania att lyssna till."

Fredrick Federley, centerpartistisk riksdagsledamot.


"Projekt av detta slag brukar aldrig överleva bakfyllan, men detta är ett undantag."

Andreas Bergh, nationalekonomisk fil dr och välfärdsforskare.


"Er bok är ett illa skrivet skämt som försvarar SSveriges (sic) utsugning av tredje världen."

Aporna, maoistisk bloggare.

Prenumerera på bloggen


%d bloggare gillar detta: