Försvar för världshistoriens största massmördare avfärdas med en axelryckning

SvD låter idag tre före detta Mao-vurmare komma till tals, här, här, här och här.

Sjuttio miljoner döda till trots tycks ingen av de intervjuade ångra sitt engagemang nämnvärt, och samtliga befinner sig ännu till vänster på den politiska skalan. Medlöperiet med världshistoriens värsta massmördare avfärdas närmast med ett skratt, en axelryckning, som ett stycke ungdomligt dårskap. Och det är klart, för svenska apologeter blev konsekvenserna naturligtvis små (på sin höjd blev de registrerade i ett IB-arkiv), i synnerhet i jämförelse med vad som drabbade Det Stora Språngets och Kulturrevolutionens offer.

Niklas Elert

Den som gärna skrattar åt såväl diktatorer som epologeter av rött, elelr för den delen brunt eller skärt snitt, rekommenderas Germania. Boken utkommer i höst men de först 12 kapitlen finns tillgängliga reda nu, i såväl text som ljudboksversion.

Annonser

9 Responses to “Försvar för världshistoriens största massmördare avfärdas med en axelryckning”


  1. 1 K Bertholdt mars 23, 2008 kl. 6:38 e m

    Jag tycker du har en obehaglig ton. Men jag delar din upprördhet över Mao. ”Germania” vill jag också passa på att rekommendera.

  2. 2 germaniablogg mars 23, 2008 kl. 6:54 e m

    Bertholdt; jag tror du förväxlar min ton med de faktiska omständigheterna, elelr så kanske det är jag som gör det. Trevligt att du tänker rekommendera Germania.

  3. 3 Johan Kjellén mars 23, 2008 kl. 9:25 e m

    Tyvärr verkar det som vurmen för Mao lever kvar, från avgrundsvänstern hörs inget om Kinas övergrepp över Tibet.

    Jag reagerar också över den lättsamma tonen ”att man idag kan skratta” åt hyllandet av en av historiens värsta massmördare.

    Jag skrattar inte, och redan på sjuttiotalet fanns det många som insåg att den kinesiska kommunismen var ond och totalitär, liksom all kommunism.

    Dessa diktaturkramare har ett och annat att förklara, men vi kommer bara få tystnad eller ”skämtsamt” undanglidande svar, eller det klassiska, ”vi visste inget”.

    Med de argumenten kan man ursäkta allt, som att man sympatiserade med Tredje riket eller de Röda kmererna.

  4. 4 Joakim mars 23, 2008 kl. 10:55 e m

    Håller med dig totalt. I svergie är det ok att ha vurmat för massmördande komunister med nazister? nej men usch. Hyckleri på hög nivå.

  5. 5 Majoren mars 24, 2008 kl. 10:38 f m

    Det jag för min del finner mest pinsamt, och vämjeligt, är att dessa nissar ständigt kan finna plats att uttrycka sina åsikter i massmedia. Utan att behöva svara på några obehagliga frågor.

  6. 6 Ole Dolyckan mars 24, 2008 kl. 6:58 e m

    Anledningen till att kommunism är så gott som rumsrent i Sverige ligger på socialdemokraternas ansvar! De har aldrig uppvisat kommunismens brott för folk och aldrig talat illa om kommunismen – bara för att de har behövt kommunisterna för att behålla makten. Äckligt!

  7. 7 Mikael mars 26, 2008 kl. 9:56 e m

    Hejsan!
    Fråga en nynazist inofficiellt om denne stödjer massmorden i Tyskland på 30-talet, jag kan garantera svaret: JA! Fråga däremot en 40-talist som stödde ”revolutionen” under 60-70-talet om denne stödjer Stalin- eller Maos massmord och jag kan garantera det ärliga svaret : NEJ! Alla förstår att de massmord och brott mot mänskliga rättigheter som sker och som skett i kommunismens namn är vidriga och oförsvarbara. Att naivt drömma om en bättre värld och vara skeptisk mot den nyliberala hetsen mot tanken om ett ”socialistiskt” samhälle är kanske mer förlåtligt, eller?
    Jag tror att man måste kliva ner några trappsteg ifrån självgodhetens stege och inse att den tid då många unga människor i västvärlden intresserade sig för kommunism och radikala samhällsförändringar samtidigt var en tid med stor desinformation (likt idag), inget internet och stora, naiva förhoppningar om snabba förändringar som skulle leda till en bättre värld. Det fanns dessutom en stark vilja att ifrågasätta USA- och Europas politiska propaganda och krig mot kommunismen som bland annat resulterade i blodbadet i Vietnam. Jag tror stödet för de kommunistiska staterna snarare handlade om kritik av västvärldens negativa politiska spel och det samhälle som hade och fortfarande har mycket att arbeta med vad gäller: miljö, rättvisa mm. Som en av de intervjuade sa: ”Visst hoppades vi att världen skulle bli bättre. Men hur blev det? Övergrepp, misshandel, övervakning. De hundra blommorna gjordes snart till en enda. Med formen av Maos klotrunda ansikte.”
    Jag har hört att till exempel Torbjörn Säfve fördömer Kinesiska statens ockupation av Tibet och dess förtryck av Tibet och Kinas folk. Hans intresse för buddism, Tibet och självklara kritik mot vad som hände med de revolutioner som många unga trodde på finns beskrivna i flera av hans böcker. Bland annat i den kritiska skildringen av rebeller i Sverige från 70-talet och ”Jag brinner” som handlar om konstnären som efter att ha insett att hela ryska revolutionen stelnat till ett nytt kontroll- och fascistsamhälle, skjuter sig i hjärtat. (Enligt Säfve)
    Det blir intressant om 50 år, att som 70-åring se hur de som idag tror på marknadsekonomi och USA:s krigsföring mot ”terrorismen” kommer att ses av samhället år 2058. Risken finns att de kommer att fördömas och att framtidens samhälle kommer att göra upp med den nation som utan motstånd ifrån övriga regeringar i västvärlden startat flest krig i modern historia och som är den enda som använt sig av atomvapen mot civila, en civilisation som inte tar klimat- och miljöhot på allvar, utan prioriterar tillväxt som nummer ett, att denna nation kommer ses som vi idag ser på Tyskland, Kina eller Sovjett under diktatur.
    Hälsningar/ Micke

  8. 8 Mikael mars 26, 2008 kl. 10:07 e m

    Sedan kan man ju verkligen undra hur fan det kommer sig att så många ”revolutionärer” kunde se upp till uppenbara maktgalningar som Stalin och Mao?!

  9. 9 Mats Gabrielsson april 25, 2008 kl. 9:18 e m

    Bra Micke!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Germania gavs ut 2008 på Hydra Förlag.

Germania är ett karaktärsdrivet, humoristiskt epos med liberal touche, en mörk satir som berättar om en tillvaro inte olik vår egen. I denna märkliga, skruvade värld sluter två forna antagonister en ohelig allians, och inget blir sig någonsin mer likt.

Den nyfikne kan avnjuta de första tre kapitlen här på bloggen: Läs direkt!


null


.
Germania på Bokus.
Germania på Adlibris.
Debutantporträtt med halva författarparet i SydSvenskan: Gör det ont när kroppar brister?

Sagt om Germania

"(Jag) kan garantera underhållande och bisarr läsning som överraskar, men som ändå känns märkligt bekant."

Johan Norberg, författare och globaliseringsvurmande tankesmed.


"För den som vill roa sig och lyssna till samhällssatir med liberala undertoner så finns Germania att lyssna till."

Fredrick Federley, centerpartistisk riksdagsledamot.


"Projekt av detta slag brukar aldrig överleva bakfyllan, men detta är ett undantag."

Andreas Bergh, nationalekonomisk fil dr och välfärdsforskare.


"Er bok är ett illa skrivet skämt som försvarar SSveriges (sic) utsugning av tredje världen."

Aporna, maoistisk bloggare.

Prenumerera på bloggen


%d bloggare gillar detta: