Clinton vs Giuliani – Titanernas batalj

Som tidigare påpekats här på bloggen är amerikansk politik i sanning rafflande och spännande, och därtill sjukt intensiv under långt tid. För de kandidater som nu dragit några vinstlotter i inledningen av de halvårslånga primärvalen, så kommer framförallt deras respektive uthålligheter att sättas på prov. Primärvalsresultat (hur obetydliga de egentligen är rent tekniskt) påverkar kommande delstaters utfall, lyfter medieopinioner och sätter fokus, om än bara för en tid, på särskilda kandidater. Även om Hillary Clinton har en stor ledning i opinionsmätningarna på ett nationellt plan, så hade en förlust för henne i New Hampshire skadat henne: mindre timmar i strålkastarljuset, risk att bli utpekad som förlorare osv. Av den anledningen känns det mycket vitaliserande på den demokratiska sidan med en tätnande kampanj, även om jag egentligen betvivlar att Obama har den uthållighet som krävs för att kunna ta fler röster än Clinton under supertisdagen 5 februari. Visserligen sitter han på mer guld, men Clintons omvittnade valmaskineri visade om något i New Hampshire hur hon i en krissituation kan mobilisera ikapp ett opinionsunderläge på tio procentenheter. Det är imponerande.

John McCains seger var välkommen, det gör det republikanska racet intressantare. Jag hoppas innerligt att dennes framgångar kan förhindra Huckabees klättring till toppen, även om framgångar hos McCain antagligen i stor utsträckning sker på Giulianis bekostnad. Jag tror inte att Huckabee har en chans då det väl kommer till stora stater och på ett nationellt plan, han är till exempel alltför moraliserande för att ta hem spelet i de lite mer dekadenta och därtill folkrika delstaterna New York och Kalifornien.Som tidigare noterats sker en växelverkan mellan partierna dessutom. Då segrar är självförstärkande, kan vissa kandidaturer förstärka varandra. Jag tror att Clintons största fördel ligger just här: att hon i allmänhet anses som mer valbar än någon av de andra kandidaterna. För när det väl kommer till kritan så skall ju segraren i det demokratiska primärvalet troligen möta någon av de republikanska tungviktarna McCain eller Giuliani, och Obamas chanser mot dessa bör nog anses som sämre.

I Sverige råder en föreställning om att demokraterna kommer att segra, vilken kandidat de än slänger upp, men så är verkligen inte fallet. Amerikaner hyser i regel en viss skepsis mot stora korporationer och även organisationer, varför partierna egentligen mer fungerar som kampanjorganisationer och valmaskiner. Förutom detta spelar personligheten mycket stor roll, såväl som den allmänna opinionen. Bara det faktum att väljarna i båda lägren skriker efter förändring gör ju att amerikansk politik känns ljusår från Sveriges, där regeringen blir beskylld för nyliberalism efter marginella justeringar i offentliga försäkringssystem.Jag vill helst av allt se en tungviktsmatch mellan Clinton och Giuliani, och där den senare avgår med segern. Skulle emellertid Huckabee dyka upp med sin religiösa moralism och ekonomiska populism, då är jag inte sen att byta parti. Bredderna i de två partierna är så stora, särskilt inom det republikanska, att det är omöjligt att gå på partisympati.

Mycket annat spelar in också, exempelvis byts en tredjedel av senatorerna ut, såväl som hela representanthuset. Historien har visat att en kombination av en demokratisk president och en republikansk kammare leder till lägst statsutgifter, och detta är verkligen inte ett oönskvärt scenario. En Clinton i Vita Huset, liberal i moralfrågor och frihandelsvänlig, som därtill effektivt blockeras av konservativa att expandera staten, det kanske kan vara den bästa kombinationen?

Amerikansk politik är fylld av så många nyanser och hänsynstaganden att det är omöjligt att förutse någonting. Det är upp till folket att välja sina kandidater, såsom det anstår en demokrati.

Jonas Sigedal

Läs även Germania.

Annonser

2 Responses to “Clinton vs Giuliani – Titanernas batalj”


  1. 1 Ola Svedin januari 10, 2008 kl. 3:45 f m

    Var är Edwards i denna ”titanska” batalj?

  2. 2 Jonas Sigedal januari 10, 2008 kl. 4:10 e m

    Bra fråga. Jag tror inte Edwards har en chans, möjligen som vicepresidentkandidat. Dock har han ju försökt med detta tidigare och misslyckats, så jag undrar om någon vill ta honom igen. På ett personligt plan tycker jag att Edwards, i likhet med Mitt Romney, tillhör en typ av lite sliskiga politiker som inger föga förtroende. Edwards är nog för övrigt den jag sist skulle rösta på i detta val.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Germania gavs ut 2008 på Hydra Förlag.

Germania är ett karaktärsdrivet, humoristiskt epos med liberal touche, en mörk satir som berättar om en tillvaro inte olik vår egen. I denna märkliga, skruvade värld sluter två forna antagonister en ohelig allians, och inget blir sig någonsin mer likt.

Den nyfikne kan avnjuta de första tre kapitlen här på bloggen: Läs direkt!


null


.
Germania på Bokus.
Germania på Adlibris.
Debutantporträtt med halva författarparet i SydSvenskan: Gör det ont när kroppar brister?

Sagt om Germania

"(Jag) kan garantera underhållande och bisarr läsning som överraskar, men som ändå känns märkligt bekant."

Johan Norberg, författare och globaliseringsvurmande tankesmed.


"För den som vill roa sig och lyssna till samhällssatir med liberala undertoner så finns Germania att lyssna till."

Fredrick Federley, centerpartistisk riksdagsledamot.


"Projekt av detta slag brukar aldrig överleva bakfyllan, men detta är ett undantag."

Andreas Bergh, nationalekonomisk fil dr och välfärdsforskare.


"Er bok är ett illa skrivet skämt som försvarar SSveriges (sic) utsugning av tredje världen."

Aporna, maoistisk bloggare.

Prenumerera på bloggen


%d bloggare gillar detta: