En närvarande nattväktarstat

Den idealiska rättsstaten borde vara kapabel att stoppa en knytnäve på väg mot ett ansikte; förhindra våldet och pröva fallet i domstol därefter.

Riktigt så idealiskt och smidigt är det nog svårt att utforma rättsskipningen i verkligheten, men själva poängen med en vilande och vakande säkerhetsmaskin borde vara utgångspunkten för polisens arbete. Så länge medborgare sköter sina liv och sig själva på ett sätt att ingen annan drabbas eller tvingas till något, kan polisen vila. Men så fort något inträffar bör man vara sällsynt effektiv och plöja ner alla nödvändiga resurser för att straffa de skyldiga. Staten skall lämna människor i fred, och låta dem leva i enlighet med sina förutsättningar och värderingar. Däremot skall man vara snabb att rätta till tvång, hot och våld.

Detta borde i varje fall vara polisens och rättsstatens uppgift. I alltför stor utsträckning har man dock kriminaliserat olika typer av beteenden och företeelser, så till den gräns, att kärnuppgifterna gått förlorade. Våldet på gator och torg, tvånget från en människa till en annan, är roten till alla andra problem och något som måste bekämpas ivrigt och effektivt. En närvarande nattväktarstat, men patrullerande poliser som smälter in som en del av befolkningen och upplevs som ett närvarande och hjälpsamt skydd mot andra människors våldshandlingar, är ett mycket bra sätt att komma tillrätta med brottslighet.

Nog är det många som blir lite rakare i ryggen då en polisbil passerar, och känner sig lite tryggare av att se ett uniformerat våldsmonopol spatsera nerför gatan? Politiska prioriteringar och skickliga domare som verkligen går in för att sänka brottsligheten kan givetvis också göra väldigt mycket (som den aktuelle Rudy Giulianis behandling av kriminaliteten i New York) men att ha lagens beskyddare ute bland folk, naturligt och oansträngt, redo att tjänstgöra och ingripa mot kränkningar av människors rättigheter, är den enda verkliga garanten för att brott upptäcks, anmäls och behandlas. Brotten sker nämligen inte på polishus bakom skrivbord, i polisbilar eller i fikarum, utan ute i verkligheten. Statens uppgift är att skydda oss från hot och våld, så därför är det oerhört välkommet med en satsning på en synlig polisiär makt.

Jag drar mig själv till minnes Buenos Aires, där stora delar av Germania skrevs under början av 2007. I nära nog varje gathörn fanns poliser, vilket ingav en trygghetskänsla och i verkligheten också lett till en dramatisk sänkning av brottslighet. Man kunde fråga om vägen och på andra sätt interagera med de uniformsklädda, och om man letade sig in i ett lite skummare kvarter så kände man sig i sanning tryggare som turist med en laptop i handen, då lagens vakande öga faktiskt fanns på plats. Det är egentligen anmärkningsvärt att man kan vandra genom Stockholm en dag, och kanske bara se en eller ett par polisbilar passera.

Fram för fler gående poliser på gatorna!

Jonas Sigedal

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Germania gavs ut 2008 på Hydra Förlag.

Germania är ett karaktärsdrivet, humoristiskt epos med liberal touche, en mörk satir som berättar om en tillvaro inte olik vår egen. I denna märkliga, skruvade värld sluter två forna antagonister en ohelig allians, och inget blir sig någonsin mer likt.

Den nyfikne kan avnjuta de första tre kapitlen här på bloggen: Läs direkt!


null


.
Germania på Bokus.
Germania på Adlibris.
Debutantporträtt med halva författarparet i SydSvenskan: Gör det ont när kroppar brister?

Sagt om Germania

"(Jag) kan garantera underhållande och bisarr läsning som överraskar, men som ändå känns märkligt bekant."

Johan Norberg, författare och globaliseringsvurmande tankesmed.


"För den som vill roa sig och lyssna till samhällssatir med liberala undertoner så finns Germania att lyssna till."

Fredrick Federley, centerpartistisk riksdagsledamot.


"Projekt av detta slag brukar aldrig överleva bakfyllan, men detta är ett undantag."

Andreas Bergh, nationalekonomisk fil dr och välfärdsforskare.


"Er bok är ett illa skrivet skämt som försvarar SSveriges (sic) utsugning av tredje världen."

Aporna, maoistisk bloggare.

Prenumerera på bloggen


%d bloggare gillar detta: