Det fanns ett parti till va?

Nog bör det erkännas att upplägget i det republikanska lägret inte gör fighten där lika spännande precis nu, men man undrar ju om detta verkligen är skälet till att SvD publicerar dagliga artiklar om herr Obama och fru Clinton, men knappt omnämner republikanerna överhuvudtaget. Det är ju trots allt mot dessa politiska motståndare som demokraterna slutligen ska slåss mot.

Sveriges journalister, och därigenom hela den svenska befolkningen, är invaggade i föreställningen om att republikanerna är körda och att demokraterna kommer ta hem spelet oavsett vem som tar hem primärvalssegern, och därför är det tydligen ointressant att göra analyser av tänkbara utfall och möten i det kommande presidentvalet. Det är så uppenbart tydligt att man inte begriper sig på det republikanska partiet, amerikansk politik och amerikanska väljare överhuvudtaget. Det är oerhört komplicerat och spännande, och jag påstår inte att jag greppar allting i hela dess dynamiska omfång, men visst vore det väl kul att kunna vidga sina perspektiv då man läser artiklar i våra morgontidningar.

Följande brukar man komma fram till i sina ”analyser”:

-Demokraterna vågar inte gå på en alltför offensiv antikrigslinje, för då kan de framstå som opatriotiska (egentligen är de ju jättesnälla fjunduvor, såklart)
-Obama representerar förnyelse och förändring (underförstått att han distanserar sig till Bush)
-Bush har skadat det republikanska partiet
-Bush är impopulär
-Många ångrar att de röstade på Bush

Ni förstår vartåt det syftar. När får vi se en kartläggning, en redogörelse för hur kandidaterna i båda partierna kan tänkas påverkas av kommande utgångar i de respektive primärvalen? Hur påverkas Giuliani om McCain vinner i New Hampshire? Om positivt, hur påverkar det demokratiska väljare i kommande primärval?

Primärvalen är en mycket finlirande process, där inompartistiska preferenser samspelar med kandidatens valbarhet och möjlighet att slå den förmodade motståndaren. Även om man bara vill studera demokraterna, så måste man studera republikanerna för att förstå utfallen i de demokratiska primärvalen, såväl som den vinnande kandidatens möjlighet att vinna presidentvalet.
Man glömmer bort att detta är personval, och att republikaner också kan distansera sig från Bush-politiken om det krävs och därigenom vinna poänger, samtidigt som demokrater får stå till svars för sitt tidigare stöd till nämnda politik.

Det är aldrig så enkelt som att partierna slåss mot varandra eller representerar enkla sanningar: John McCain brukar framhålla hur ofta han samarbetar och skapar partiöverskridande koalitioner i senaten, demokraten Bill Richardson försökte framställa sig som en skattesänkare under sin guvernörstid, republikanen Giuliani leder trots att han är för homoäktenskap, generösa aborter, skilt sig flera gånger och en gång framträtt som dragqueen. Hans partikollega Ron Paul är för prostitution, guldstandard och droger men är emot dödsstraff och inkomstskatt och samlar ett sjudande engagemang bland libertarianer och förstagångsväljare. Demokraterna kom under den senaste debatten i New Hampshire i princip överens om att det var rätt att gå in i Pakistan med militära styrkor och leta rätt på bin-Laden, bland republikanerna vill vissa hålla fönstret öppet för Iran och andra dra tillbaka alla amerikanska styrkor från hela jorden…

Man kan hålla på i evighet. Den sprängkraft och politiska bredd som spelar upp sig är helt otrolig, och de växelverkande mekanismer som spelar med, i kombination med en snabbrörlig opinion och tusen viljor som slåss om utrymmet, gör att detta nog är den mest spännande och svårgreppbara valrörelsen på mycket länge. Svensk media har mycket att jobba med…

Jonas Sigedal

Läs även Germania, en bok i vilken vi faktiskt får träffa ett par amerikanska presidentkandidater.

Annonser

5 Responses to “Det fanns ett parti till va?”


  1. 1 Eric januari 7, 2008 kl. 11:20 e m

    Svenska journalister behöver inte ens dölja att de ställer sig helt och hållet på en viss sida så länge som det är den som står närmast den svenska mittfåran och den snälla socialliberalism som ”passar sig” på redaktionerna. Ofta blir det mer än lovligt komiskt när det visar sig att den svenska kulturvänstern tydligen inte alls hade samma uppfattning som landets folk. Jämför Royal vs. Sarkozy, Putin, Ukraina, etc.

  2. 2 Skuh januari 8, 2008 kl. 2:23 f m

    Alla jag känner i USA verkar också ganska eniga om att vilken kandidat republikanerna än skickar fram inte kommer att ha en chans, så det är inte bara svensk media.

  3. 3 Jonas Sigedal januari 8, 2008 kl. 1:46 e m

    Ja, men så ligger det faktiskt inte till i verkligheten. Folk verkar gå på rykten i alltför stor utsträckning.

  4. 4 Nihonshu januari 8, 2008 kl. 6:05 e m

    Om du går in och tittar runt på amerikanska nyhetssidor på nätet som tex NYTimes, LATimes, Foxnews CNN osv dominerar även där pratet om demokraterna. Det är i det här fallet knappast en fråga om svensk favorisering utan om att det största nyhetsintresset just nu ligger i vem av obama eller clinton som kommer vinna. Varför är ju inte så svårt – en svart man eller en kvinna – det kommer bli ett landmärke historiskt för USA oavsett vad. Så jag förstår inte riktigt vad det är du klagar på – det handlar ju om vad som har störst nyhetsvärde – och det har ju inte valet mellan olika republikaner (även om det såklart inte är ointressant för den delen heller såklart eftersom det troligen skiljer mer mellan dessa individuellt än mellan obama och clinton när det kommer till politiska åsikter)


  1. 1 Clinton vs Giuliani « Germania Trackback vid januari 9, 2008 kl. 5:39 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Germania gavs ut 2008 på Hydra Förlag.

Germania är ett karaktärsdrivet, humoristiskt epos med liberal touche, en mörk satir som berättar om en tillvaro inte olik vår egen. I denna märkliga, skruvade värld sluter två forna antagonister en ohelig allians, och inget blir sig någonsin mer likt.

Den nyfikne kan avnjuta de första tre kapitlen här på bloggen: Läs direkt!


null


.
Germania på Bokus.
Germania på Adlibris.
Debutantporträtt med halva författarparet i SydSvenskan: Gör det ont när kroppar brister?

Sagt om Germania

"(Jag) kan garantera underhållande och bisarr läsning som överraskar, men som ändå känns märkligt bekant."

Johan Norberg, författare och globaliseringsvurmande tankesmed.


"För den som vill roa sig och lyssna till samhällssatir med liberala undertoner så finns Germania att lyssna till."

Fredrick Federley, centerpartistisk riksdagsledamot.


"Projekt av detta slag brukar aldrig överleva bakfyllan, men detta är ett undantag."

Andreas Bergh, nationalekonomisk fil dr och välfärdsforskare.


"Er bok är ett illa skrivet skämt som försvarar SSveriges (sic) utsugning av tredje världen."

Aporna, maoistisk bloggare.

Prenumerera på bloggen


%d bloggare gillar detta: