Klimatadeln och vi som vill leva våra egna liv

Klimatfrågan representerar den största möjligheten till förmynderi och politisk klåfingrighet på länge. Dess svart-vita tvåsidighet gör den till en moralisk vattendelare inom de politiskt korrekta lägren, och förmår enskilda och grupper att anta ”klimatperspektivet” på nästan allt de gör. Media och politiker har drivit en enad, okritisk front mot hela vår civilisation och vår livsstil. Man har rusat in i tunneln, knappt noterat eller tagit hänsyn till teknisk utveckling, och krävt omfattande politiska insatser från högsta instans, gärna påtvingat ovanifrån på andra länder, för att lösa dessa fruktansvärda klimatproblem.

Detta är givetvis en lysande situation för världens politiker i allmänhet och dess frihetshatande krafter i synerhet. Dessa politiska toppar och pampar, som jag här väljer att kalla klimatadeln, ser sina undersåtar skrika efter regleringar, nya skatter och åtstramande åtgärder. Ja, undersåtarna har blivit så beroende av den högsta politiska kasten att de inte längre tror att de kan och borde lösa problem själva. Vad som är ännu bättre: på gator och torg synes demonstationer angripa frihetens och människans kärna, marknaden.

Klimatadeln åt vänster vaknar givetvis till liv. Man orerar och attackerar det frivilliga utbytet av värden mellan tänkande varelser som roten till det onda som nu sker. Man gör naturen till något heligt, till något som fanns här innan människan och därför på något sätt skulle ha mer rätt till jorden än oss själva. Man ser sin chans att hänga på klimattåget och utöka sin makt och sin kontroll över människor. Allt medan massorna ser på och gläds åt sin minskade frihet. Hur är detta möjligt?

Ja, den gigantiska kampanj som bedrivits av vår kära media är givetvis inte obetydlig. Varje dag matas vi med en och samma nyhet om hur omoralisk och fruktansvärd vår mänskliga aktivitet är. Även om vissa något mer nyanserade redogörelser ibland dyker upp, så berör ingen det vackra, moraliska och betydelsefulla i skapandet i sig. På sin höjd diskuteras frågan på en ekonomisk nivå, om vilka konsekvenser den kan få för världsekonomin och hur dessa konsekvenser i sin tur kan påverka klimathotets lösningar (detta är då gärna ett försvar för marknadsekonomin i grunden, men ackompanjerad av robusta styrmedel och massa miljöskatter). Inte under hela den här debatten har jag i de etablerade debatterna sett ett försvar för människans rätt att härska över naturen och omforma den efter sin vilja.

Men någonstans finns ett hopp, ty klimatadeln tycks ha tagit sina undersåtar för givna. För ett tag sedan presenterades en undersökning (som jag tyvärr inte finner just nu) där viss skepsis mot klimathotet kunde skönjas från bland annat ungdom. Slutsatsen som drogs i de etablerade leden, var givetvis den att skepsisen var ett uttryck för en hopplöshet och en passivitet som följt i den intensiva propagandans kölvatten. Ungdomar känner sig tydligen uppgivna, ty de vill så gärna göra något för miljön, men alla framtidsscenarier om apokalypser och undergångar har fått dem att känna att de inte kan bidraga. Något som tydligen ytterligare ökar behovet av kollektiva åtgärder och statliga ingripanden i form av skatter för att komma tillrätta med problemet! Vissa tycker ju inte rätt!
Ja, så kan man vända och vrida på det. Kanske borde klimatadeln vara lite mer självkritisk, och förutsätta att människor där ute har egna hjärnor och är tänkande varelser. Varelser som kanske sparkar bakut av det förakt för deras livsstil och den mänskliga civilisationen som visas från eliterna? Kan det inte vara så, att människor vill tänka själva och styra sina egna liv. Även om stödet för klimatåtgärder än så länge är massivt, är jag övertygad om, att alla galna förslag som strömmar ur politikermunnar, och den ensidiga rapporteringen som flödar ut media, får fler och fler att bryta med klimatreligionen för att istället fokusera på sina egna liv.

Jag hoppas att det är så, och att människor ännu en gång upptäcker att vi löser problem genom frivilliga utbyten, förnuft och handel, inte genom tvång, kollektiva åtgärder och propaganda.

Uppdatering (av Niklas): Jacob Lundberg har ordnat en liten, sannerligen hoppingivande frågesport vars tema är hur pass mycket bättre världen har blivit på senare år av ovan av herr Sigedal nämnda förnuft, frivilliga utbyte och handel.
Jonas Sigedal

Läs även Germania, en värld där tvingande åtgärder blir tämligen populära.

Annonser

7 Responses to “Klimatadeln och vi som vill leva våra egna liv”


  1. 1 Uffe januari 4, 2008 kl. 4:07 e m

    Bästa Sigedal!
    Du tycks tro att du (och kanske resten av mänskligheten?) är något annat än en del av naturen! Du och alla andra människor är inte bara beroende av vår miljö, utan också en del av den. Så är också människans ekonomiska aktiviteter och därmed allas vår välfärd, nu och i kommande generationer. Få fakta har blivit så väl granskade som människans påverkan på klimatet. Världens ledande klimatforskare har, som du borde veta, sammanträtt under FNs ledning och gemensamt enats om slutsatsen att vi måste agera snabbt för att få ned utsläppen av växthusgaser.
    Hur Du och andra superkonservativa nyliberaler kan komma till någon annan slutsats än världens ledande experter på området genom att sitta i den egna fåtöljen och tycka, är en gåta! Gåtans lösning är förmodligen den egoism som kännetecknar (ny-)Liberalismen.

  2. 2 germaniablogg januari 4, 2008 kl. 7:22 e m

    Jag lade in en uppdatering i ert inlägg, rasen, jag hoppas att ni inte misstycker? Var för slö för att orka lägga upp ett nytt inlägg och tyckte att det passade bra in där.

    Niklas

  3. 3 Jonas Sigedal januari 4, 2008 kl. 9:06 e m

    Uffe: Ja människor är sprungna ur naturen, men vårt medvetande och vårt förnuft är det som ger oss rättigheten att härska över och äga naturen. Vad en superkonservativ nyliberal är för något förstår jag inte riktigt, och jag har aldrig kallat mig nyliberal, så den etiketten biter inte. Jag skulle titulera mig själv som libertarian eller rättighetsliberal. Jag menar att moralen och omsorgen om naturen är var och ens privatmoral, det skall inte finnas någon gemensam natur utan den skall ägas av privatpersoner, av de som brukar och lever av jorden. Här är inte rätt plats att utveckla naturrätten, det har jag gjort på flera tidigare inlägg, så det är bara att surfa vidare. För mig är det ointressant huruvida vi påverkar klimatet eller inte, vår rätt att förändra naturen kvarstår. Dessutom är jag het övertygad om att lösningen ligger i fortsatt kapitalism, äganderätt och teknisk utveckling, inte i regleringar, regleringar och regleringar. Att tygla den mänskliga skapandekraften ökar knappast våra chanser att ta oss vidare.

    Tilläggas kan att då klimatförändringar har varit rådande doktrin i forskarvärlden relativt länge, så har också en mycket stor del av forskningen inriktats på att undersöka ett varmare klimats inverkan på olika saker. Av den anledningen finns det tonvis med material som drar nya paralleller mellan temperatur och till exempel läskdrickande, olika djurarters parningsbeteende, vattenåtkomst, resemönster, matvanor, klädsel, arkitektur med mera med mera. Med ett så ensidigt underlag blir det svårt att sammanställa en rättvisande rapport. Jag ställer mig inte skeptisk eller säker till klimathotet, jag rycker mest på axlarna i ointresse, tänker ”Och?” eller ”Det löser sig”. För det gör det. Masspsykologin, rapporteringen och hysterin kring ”hotet” ifråga är dock mycket spännande att följa.

    MVH

    Jonas Sigedal

  4. 4 Engineer januari 4, 2008 kl. 11:34 e m

    I alla tider har det funnits mer eller mindre självutnämnda profeter som vänt sig till pöbeln med budskapet: ”Gören bättring, slutet är nära!” Men slutet går alltid att undvika, om vi följer den aktuelle profetens anvisningar. Idag ser jag klimatfrågan som en sådan fråga. Klimatfrågan är ett bra sätt för makteliten och media att styra vanligt folk och för att försörja några forskare. Att driva klimatfrågor visar på handlingskraft och duglighet i dagens samhälle. Men jag frågar mig emellanåt om det inte istället är frågan om oduglighet och oförmåga att ta tag i de viktiga frågorna.
    Även om det är så att jordens temperatur stigit, vilket den gjort många gånger förut, så är påståendena att klimatförändringarna beror på vår livsstil inte så värst välgrundade. Vi vet av erfarenhet att forskare gör mycket för att få medel att bedriva sin forskning och att det alltid finns forskare som är beredda att ta fram de resultat som efterfrågas. Det finns säkerligen några av oss som kommer ihåg att zigenare, judar och slaver var underlägsna raser och att detta hade bevisats vetenskapligt. Idag är det klimatbevis som efterfrågas. Själv är jag av uppfattningen att forskare är mycket duktigare på att mäta det de säger sig mäta än de är på att dra korrekta slutsatser av sina mätresultat, men jag vet dessutom att de inte alltid mäter det de säger sig mäta.
    Huvuddelen av klimatdebatten handlar om koldioxidutsläppen. Detta tror jag beror på att de som jag ursprungligen hörde driva frågan inte gillade att folk hade egna bilar utan ville att vi skulle vara hänvisade till kollektivtrafik. I höstas fick vi höra att gaserna som korna släpper ut är skadligare än världens samlade koldioxidutsläpp, och plötsligt viskades det att vi inte borde äta kött. Att inte denna fråga blev en stor fråga tror jag beror på att bilhatarna är fler än veganerna. Nu väntar jag på någon som kräver att vi skall riva våra städer och bosätta oss på vischan, eftersom man lätt kan visa att jordens färg ändrats de senaste seklerna och att detta huvudsakligen beror på bebyggelse, vägnät och att vi omdisponerat växtligheten genom jord- och skogsbruk. Utifrån denna färgändring kan vi exempelvis med hjälp av Plancks strålningslag komma fram till att jorden måste bli varmare. Troligen är det inte frågan om någon avgörande temperaturförändring, men vi skulle säkerligen kunna minska vår påverkan med att ha vita vägar och vita byggnader. När får vi en lag som säger att alla vägar och hus måste ha rätt färg för att begränsa klimatpåverkan? Jag kan se reportagen i SVT där kändisar målar om sina hus och garageuppfarter.
    Men vad gör vi nu om klimatet ändras pga något som vi inte kan påverka. Det ligger när till hands att tänka på ändad solaktivitet och det finns säkerligen andra orsaker som kan sökas såväl längre bort som betydligt närmare. Själv tror jag att det bästa vi skulle kunna göra är att skapa en infrastruktur som klarar av förändringar i klimatet. Det kan exempelvis inte vara fel att bygga hus som klarar av såväl högre som lägre temperaturer och vi kanske på samma sätt behöver tänka på både torrare och fuktigare klimat. Sådan robusthet är oftast förnuftig, men det ger sällan några politiska framgångar. Istället kommer ofta politiska framgångar från verkningslösa symbolhandlingar, ex att släcka allt ljus i en stad under en timme. Jag tror att vi skulle tjäna mer på att släcka ljuset för gott på tjänsterummen hos de politiker som föreslår sådant trams.

  5. 5 germaniablogg januari 5, 2008 kl. 12:21 f m

    Engineer; ja, Jämtins förslag om att släcka alla ljus i Stockholm under en timme torde vara något av det mest populistiska jag någonsin har hört.
    /Niklas

  6. 6 Puckosmulan januari 5, 2008 kl. 9:02 f m

    ”Ja människor är sprungna ur naturen, men vårt medvetande och vårt förnuft är det som ger oss rättigheten att härska över och äga naturen.”

    Varför ger detta oss rätt att härska, äga och söndra?

  7. 7 Jonas Sigedal januari 5, 2008 kl. 5:32 e m

    Jag har skrivit om detta bland annat i detta inlägg: https://germaniablogg.wordpress.com/2007/12/19/naturen-har-inga-rattigheter/ såväl som i detta: https://germaniablogg.wordpress.com/2007/11/17/manniskans-seger-over-naturen/ . Denna rättighet att äga är inte något påhitt utan en grundläggande förutsättning för mänskligt liv. Innan stater fanns och reglerade detta tvingades människan ut i naturen och plocka dess frukter för att överleva. Det man då samlade in och tillverkade tillföll naturligt nog den individ som samlat eller skapat. Så rättigheten är snarare ett livsvillkor, en förutsättning för människan att vara människa, än något juridiskt påhitt.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Germania gavs ut 2008 på Hydra Förlag.

Germania är ett karaktärsdrivet, humoristiskt epos med liberal touche, en mörk satir som berättar om en tillvaro inte olik vår egen. I denna märkliga, skruvade värld sluter två forna antagonister en ohelig allians, och inget blir sig någonsin mer likt.

Den nyfikne kan avnjuta de första tre kapitlen här på bloggen: Läs direkt!


null


.
Germania på Bokus.
Germania på Adlibris.
Debutantporträtt med halva författarparet i SydSvenskan: Gör det ont när kroppar brister?

Sagt om Germania

"(Jag) kan garantera underhållande och bisarr läsning som överraskar, men som ändå känns märkligt bekant."

Johan Norberg, författare och globaliseringsvurmande tankesmed.


"För den som vill roa sig och lyssna till samhällssatir med liberala undertoner så finns Germania att lyssna till."

Fredrick Federley, centerpartistisk riksdagsledamot.


"Projekt av detta slag brukar aldrig överleva bakfyllan, men detta är ett undantag."

Andreas Bergh, nationalekonomisk fil dr och välfärdsforskare.


"Er bok är ett illa skrivet skämt som försvarar SSveriges (sic) utsugning av tredje världen."

Aporna, maoistisk bloggare.

Prenumerera på bloggen


%d bloggare gillar detta: