Kommer Zuma att behandlas som Mugabe?

Klockan klämtar för Thabo Mbeki. Ärkerivalen Jacob Zuma har ett mycket gott utgångsläge för att bli president inom först ANC och sedermera i Sydafrika, att döma av de jubel och bjällerklang han möts av på ANC:s kongress. Mbeki själv, förvisso långt ifrån att vara den klarsyntaste av ledare om man har hans ickeortodoxa hantering av bland annat Aidsfrågan i åtanke, varnade för denna utveckling:

Mot slutet beskrev han ANC som ett parti i djup kris, och i en underförstådd attack på Zuma varnade han för att ANC är på väg att tas över av politiska karriärister som saknar moral och känsla för ANC:s traditioner och vill lägga vantarna på statens resurser för egen vinning.

Om Mbekis varningar stämmer kan Sydafrika mycket väl komma att slå in på samma väg som sitt grannland Zimbabwe i norr. Dick Erixon skriver:

Jacob Zumas framträdande och beteende påminner på ett synnerligen obehagligt sätt om Robert Mugabe. Och Zuma har sett hur Mugabe lindat EU runt sitt lillfinger, så han har ju inget att frukta därifrån. När väl Zuma fått makten kan han, likt Mugabe, börja härja, nationalisera och ruinera landet. Vem ska hindra honom?

Möjligtvis är farhågorna kring Zumas politiska ambitioner överdrivna – historiskt sett har han icke desto mindre visat sig vara ett riktigt kräk. Om han blir en ledare av mugabiskt snitt kan man åtminstone hoppas på att Västs ledare, folk och opinionsbildare förstår att värdesätta den relativt välfungerande sydafrikanska demokratin högre än socialistiskt tjatter om omfördelningar, rättvisa och andra svepskäl som Zuma lär använda för att kunna göra vad han vill med folks resurser.Zimbabwe hade trots allt inget demokratiskt förflutet innan Mugabe tog makten, varför det tog tid innan insikten om det nya förtrycket på allvar föll in.

Tecknen på att Mugabe hade totalitära, hitleristiska ambitioner fanns naturligtvis där hela tiden, men man valde att blunda för dessa till förmån för tjusig retorik.Apologeter finns icke desto mindre alltid för alla rödfascister – hur långt de än går kan de alltid räkna med att ha någon oikofob Myrdal någonstans som för deras talan.

Men inte Mugabe idag, år 2007, väl? Jomenvisst. I det röda propagandaorganet Flamman tecknar frilandsjournalisten Manne Grankvist, troligtvis med utsikt över jorden från en annan planet, den ‘egentliga’ bakgrunden till Zimbabwes problem: Det handlar om rätten till jorden –inte Mugabe

Det var i detta läge den pressade presidenten inledde en progressiv jordreform, varmed vita storbönders mark beslagtogs. Hittills har den omfattat elva miljoner hektar jord och, enligt de lägsta uppskattningarna, gagnat minst 200.000 jordlösa zimbabwiska familjer (en siffra som är svår att förklara för dem som hävdar att all mark gått till Mugabes lakejer).

Jordreformer över Afrika är en av imperialismens värsta mardrömmar. Det är i första hand om detta scenario propagandakampanjen mot Zimbabwe handlar, inte om ”försvar för mänskliga rättigheter och demokrati”. Mugabe – som må vara frihetshjälte, populist eller tyrann – ser ut att gå mot ännu en valseger. Att uppemot en miljon av landets tolv miljoner invånare sluter upp i en marsch till stöd för honom, vittnar om hans popularitet. Frågan är om det internationella samfundet och dess ”hedersvakter”är beredda att acceptera det zimbabwiska folkets vilja.

I mitt tycke några av de ondaste ord som någonsin satts på papper. Inte ens den mest välmenande naivitet kan ursäkta ett försvar för Robert Mugabe – och jag är övertygad om att Grankvist vet precis vad han gör när han försvarar en av världens värsta diktatorer. Det är i allra högsta grad likvärdigt med att försvara Adolf Hitler, en man Mugabe för övrigt jämfört sig med vid ett flertal tillfällen. Man kan hoppas att EU och andra västliga instanser och debattörer kommer att ta strid för ett fritt Sydafrika, men vi kan vara helt på det klara med att Flamman kommer att ställa sig på totalitarianismens sida, precis som vanligt.

Läs bland annat denna artikel om Mugabes brott mot sitt folk av Birgitta Olsson. Och mer om ANC-mötet i DN.

Niklas Elert

Grankvist minner i mycket om Guillaume Truffaud, Erfwin Leijonmaahn IV och andra socialistiska apologeter, om vilka det berättas mångt och mycket i det humoristiska, liberala eposet Germania, ett verk där för övrigt Robert Mugabe och många av hans diktatoriala kollegor figurerar. Dock inte än Jacob Zuma – än.

Uppdatering: Zuma har valts till ny ANC-ledare.

Uppdatering torsdag: Per Gudmundsson skriver om Zuma, Mandela, Mbeki och Mugabe på Svenska Dagbladets ledarsida.
Uppdatering lördag: Nu har Zuma satt standarden. Han stämmer en karikatyrtecknare, något som framstår som fullt rimligt i ljuset av det hårdnande klimatet mot fri press.

Annonser

7 Responses to “Kommer Zuma att behandlas som Mugabe?”


  1. 1 Peter Eek december 18, 2007 kl. 9:21 f m

    Ni skulle t.o.m. kunna låta Guillaume eller Leijonmaahn citera Granqvist exakt i hans lovord över jordreformerna. Skön propaganda.

  2. 2 germaniablogg december 18, 2007 kl. 11:24 f m

    Mycket bra idé!

  3. 3 Peter Eek december 18, 2007 kl. 4:04 e m

    Har ni sett den här artikeln (http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/artikel_696629.svd) på SvD?… om en ryska som äcklas av svensk konsumtionshysteri, inte klarade av att välja när det fanns flera olika sorters tandkräm, saknade glädjen av en sur apelsin efter timmar i kö i en tom butik i Sovjetunionen. Samtidigt skulle hon aldrig köpa märkeskopior eller billiga saker. Hon ser ner på folk som inte köper dyrt och äkta. Olga skulle vara kompis med många i Germania.

  4. 4 Noctivagus december 18, 2007 kl. 11:04 e m

    Tryckfriheten har varit hotad länge i sydafrika. Frågan är hur det kommer bli nu? Vad kommer hända med friheten? Frihet för dom som har rätt åsikter?

  5. 5 germaniablogg december 19, 2007 kl. 12:07 f m

    Peter; det skulle hon sannerligen. Det är obehagligt hur ofta verkligheten om inte överträffar så åtminstone är i paritet med dikten.
    Noctivagus; en styrelsekollega i LS har också nämnt den hotade tryckfriheten i SA – vet ni månne var jag kan få mer information kring detta?
    Niklas Elert


  1. 1 Vart bär det hän med Zuma vid rodret? « Joakim Hörsing Trackback vid december 19, 2007 kl. 1:10 f m
  2. 2 Julefrid.Andreas Bergh rekommenderar Germania. Zuma, Al-Qaida. « Germania Trackback vid december 20, 2007 kl. 9:10 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Germania gavs ut 2008 på Hydra Förlag.

Germania är ett karaktärsdrivet, humoristiskt epos med liberal touche, en mörk satir som berättar om en tillvaro inte olik vår egen. I denna märkliga, skruvade värld sluter två forna antagonister en ohelig allians, och inget blir sig någonsin mer likt.

Den nyfikne kan avnjuta de första tre kapitlen här på bloggen: Läs direkt!


null


.
Germania på Bokus.
Germania på Adlibris.
Debutantporträtt med halva författarparet i SydSvenskan: Gör det ont när kroppar brister?

Sagt om Germania

"(Jag) kan garantera underhållande och bisarr läsning som överraskar, men som ändå känns märkligt bekant."

Johan Norberg, författare och globaliseringsvurmande tankesmed.


"För den som vill roa sig och lyssna till samhällssatir med liberala undertoner så finns Germania att lyssna till."

Fredrick Federley, centerpartistisk riksdagsledamot.


"Projekt av detta slag brukar aldrig överleva bakfyllan, men detta är ett undantag."

Andreas Bergh, nationalekonomisk fil dr och välfärdsforskare.


"Er bok är ett illa skrivet skämt som försvarar SSveriges (sic) utsugning av tredje världen."

Aporna, maoistisk bloggare.

Prenumerera på bloggen


%d bloggare gillar detta: