Antites: lösningen finns i tekniken och marknadsekonomin

Jag hör troligtvis till den kategori människor som Hans-Olov Olsson och Bo Ekman i dagens SvD menar tillhör den nyliberala kyrkan, med andra ord någon som håller den fria marknadsekonomins ofelbarhet lika högt i helgd ”som den obefläckade avelsen i den katolska kyrkan”. Fast egentligen inte, eftersom själva ordet marknadsekonomi implicerar mängder med misslyckanden. I den process som kallas kreativ förstörelse tävlar företag med varandra och tvingas till att ständigt förbättra sig: många misslyckas och slås ut, medan ett litet fåtal lyckas och överlever, med resultatet bättre, billigare produkter och lösningar. Ett enda företag skulle däremot inte ha några incitament att förbättra sig, och folk skulle tvingas köpa dess produkter hur dåliga de än vore.

Detsamma borde egentligen gälla inom forskningen. Det är ganska lätt att styrka en tes man är positiv till; skulle jag vilja det skulle jag exempelvis kunna belägga ett samband mellan den globala uppvärmningen och det minskade antalet pirater under de senaste hundra åren, såsom grafen nedan så tydligt visar. Man får nu hoppas att någon annan forskare åtminstone försöker bestrida denna tes, och visa på att detta samband blott är spuriöst till sin art. Faran dyker emellertid upp när forskningen centraliseras, och incitamenten för att publicera en viss typ av forskning blir för stora.

Ponera till exempel att en jättemäktig, inflytelserik organisation som FN skulle instifta ett organ, vi kan kalla det IPCC, som fastlägger agendan för vad man ”skall” forska på. Lobbyorganisationer, politiker och näringsidkare världen över hörsammar detta, och plötsligt blir det bästa sättet att få uppmärksamhet såväl som anslag till sin forskning att styra in den på det centralt bestämda temat. Istället för det hegelianska förloppet inom forskningen som innebär att en tes efterföljs av en antites, och att man når de robusta, hållbara slutsatserna i en process mycket lik just den kreativa förstörelsen, försvinner antitesen, det vill säga incitamenten till att försöka motbevisa exempelvis sambandet mellan pirater och koldioxid försvinner, och kvar har vi bara tesen.

I nuläget är idén om att det krävs en centralstyrd, aktiv satsning på alternativa energislag och en förändring av vårt levnadssätt den allenarådande tesen kring hur vi skall få bukt på den globala uppvärmningen, som, enligt samma tes, hotar jorden i varierande, men troligtvis mycket hög, grad. Agnostiker, skeptiker och optimister stämplas alla som förnekare och förlöjligas, eftersom deras antiteser på grund av den centrala snedvridningen inte har en chans att komma till tals på något så när lika villkor.

Detta beror i sig på att snedvridningen resulterat i flera klimat. Ett säkerhetspolitiskt klimat där försvarsberedningen stämplar klimatet som det största hotet mot nationen Sverige. Ett nyhetsklimat där våra största dagstidningar kan basera sin rapportering på teorier som förutspår apokalyptiska visioner om eldbollar och orkaner. Ett debattklimat där de som föreslår att vi skall ha tillit till vår kreativa förmåga och föreslår marknadsbaserade lösningar hånas och bespottas i media och inte ens ges möjlighet att försvara sig. Ett forskningsklimat där vi uppmanas att leva kvar i olyckliga äktenskap och bli protektionister som enbart dricker kranvatten för miljöns skull.

Jag tänker vara fortsatt skeptisk till alarmistiska framtida skräckscenarier, och tror att lösningen på de problem som kommer att uppstå som en följd av den uppvärmning som kommer att äga rum, ligger i marknadsekonomi och teknologisk utveckling, och inte i centralstyrda åtgärder. Om detta gör att jag stämplas som en fundamentalist inom den så kallade nyliberala kyrkan kan man fråga sig vilken debattsida som egentligen driver en inkvisition. Det finns inget fundamentalistiskt i att kämpa för att också antitesen skall bli hörd.

Några exempel: I Captus Tidning skriver Tomas Brandberg om hur teknik och marknad tidigare räddat oss från miljöproblemen. Och i Atlasphere skriver John Stossel om Free Market Solutions to Global Warming.

Uppdatering: alliansledarna i onsdagens DN Debatt.

Uppdatering den 11 december: idag bemöts en teknikivrarna Johan Norberg, som bespottades av DN Kultur i en länk ovan, på ett mer sansat manér på SvD Bränpunkt av docent Christer Sanne. Här är herr Norbergs svar.

Niklas Elert

Läs gärna även Germania, eller lyssna om ni så föredrar. De första tolv kapitlen i denna liberala, humroistiska följetong finns tillgängliga för nedladdning och njutbart inmundigande.

Annonser

3 Responses to “Antites: lösningen finns i tekniken och marknadsekonomin”


  1. 1 Jonas Sigedal december 5, 2007 kl. 1:55 f m

    Mycket bra inlägg herr Elert. Er tyngsta poäng tycker jag ligger i just den fara som den ensidiga debatten innebär. Ingen törs knappt längre ifrågasätta, alla skall rättas in i ledet. Man måste i princip gå runt och tro på undergången, men så har det väl varit i alla tider.

    Det spelar faktiskt ingen roll vad man tror, även den mest inbitna apokalypsövertygade miljöstolle måste kunna se värdet i en konkurrerande världsbild. Alla frågor måste ifrågasättas och mötas. Klimatfrågans farligaste egenskap är att den inte får bemötas, man blir bemött som löjlig, doktrinär, och, ständigt detta nyliberal. (Kan de inte variera med libertarian, klassisk liberal och lite andra uttryck någon gång, de ligger ju rätt nära.)

    Detta är en skadlig utveckling för forskningen, och får våra möjligheter att finna lösningar på eventuella problem.

    Personligen är jag ju väldigt skeptisk, dels av hävd, men dels av den enorma osäkerhet som måste finna si dylik forskning. Jag minns att jag såg på Discovery Channel för ett tag sedan där det redogjordes för den enorma komplexiteten i att prognostiscera väder. Inget datorkluster i världen kan hantera tredimensionella luftrörelser, även om prognoserna blivit något säkrare på senare år. Att därför kunna presentera så säkra bevis för klimatets uppträdande om hundra år att det kräver en nyordning och planekonomi, det förefaller omöjligt.

    Dessutom är det ju förtappat att vi helt glömmer att kika på hur marknader har löst dylika problem förut. Fritänkande människor i samverkan som utbyter värden, en så enkel princip har utrotat svält, sjukdom, fattigdom och tacklat åtskilliga tidigare miljöproblem. Varför skulle inte detta nyliberala monstrum kunna göra det igen?

    J


  1. 1 Klimatet är självklart viktigare än de som svälter « Germania Trackback vid december 15, 2007 kl. 1:43 e m
  2. 2 Piraterna orsakar växthuseffekten « G E R M A N I A Trackback vid juni 5, 2008 kl. 12:46 f m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Germania gavs ut 2008 på Hydra Förlag.

Germania är ett karaktärsdrivet, humoristiskt epos med liberal touche, en mörk satir som berättar om en tillvaro inte olik vår egen. I denna märkliga, skruvade värld sluter två forna antagonister en ohelig allians, och inget blir sig någonsin mer likt.

Den nyfikne kan avnjuta de första tre kapitlen här på bloggen: Läs direkt!


null


.
Germania på Bokus.
Germania på Adlibris.
Debutantporträtt med halva författarparet i SydSvenskan: Gör det ont när kroppar brister?

Sagt om Germania

"(Jag) kan garantera underhållande och bisarr läsning som överraskar, men som ändå känns märkligt bekant."

Johan Norberg, författare och globaliseringsvurmande tankesmed.


"För den som vill roa sig och lyssna till samhällssatir med liberala undertoner så finns Germania att lyssna till."

Fredrick Federley, centerpartistisk riksdagsledamot.


"Projekt av detta slag brukar aldrig överleva bakfyllan, men detta är ett undantag."

Andreas Bergh, nationalekonomisk fil dr och välfärdsforskare.


"Er bok är ett illa skrivet skämt som försvarar SSveriges (sic) utsugning av tredje världen."

Aporna, maoistisk bloggare.

Prenumerera på bloggen


%d bloggare gillar detta: