Abort är inte utrensning

Läser idag i Svenska Dagbladet en artikel som argumenterar mot Stockholms läns landstings storsatsning på ett nytt fostervattenprov. Detta prov skall tydligen på ett mycket enkelt sätt kunna avgöra huruvida barnet har Downs syndrom eller ej.

Givetvis ställer jag mig mycket kritisk till att landstinget tar sig friheter med skattepengar och berättar för oss vilken vård vi vill ha, samt därpå finansierar den. Detta synnerligen planekonomiska system kan man verkligen ha synpunkter på. Skall landstinget finansiera vård så skall den enbart finansiera den, alla pengar skall gå genom patienterna, och alla utförare bör vara privata. Däremot så kan jag inte instämma i artikelns principiella grundvalar till att det på något sätt skulle vara oetiskt att göra det omnämnda fostervattenprovet.

Fostret lever av kvinnans kropp och överlever just på grund av den blivande moderns välvilja. Modern har ingen försörjningsplikt, och har därför friheten att göra vad hon önskar med fostret, som är att betrakta som en del av hennes kropp. En övre gräns för abortmöjlighet kan diskuteras, men principiellt har fostret inga rättigheter förrän det tar sitt första andetag och bevisligen kan överleva utan en annan kropp. Skälen till att en kvinna gör abort kan vara vitt skilda, men oavsett vad vi anser om dem så är de kvinnans skäl. Önskar man ta hjälp av tillgänglig teknik för att hjälpa en fatta sina beslut kring abort, så är man fri att göra så. Givetvis kan man ha synpunkter och givetvis är det säkerligen nyttigt att – som i artikeln – upplysa om den stora glädjen som förälder även till ett barn med Downs syndrom, men att hindra utveckling och fria val fungerar inte, människor hittar alltid alternativa vägar för att få det de vill, oavsett vad folk runtomkring dem tycker.

Däremot så borde detta inte vara en fråga för landstinget att avgöra. Man borde inte plöja ner miljoner i upplysning (eller opinionsbildning) om hur man skall underbygga sitt abortbeslut. Statens objektivitet skall gälla även här, så nog kan man hålla med om att landstingets iver att påverka skälen till abort känns lite obehaglig.

Jonas Sigedal

Kapitel 11 av Germania ute nu, för övrigt!

Annonser

7 Responses to “Abort är inte utrensning”


  1. 1 Joachim november 28, 2007 kl. 7:38 e m

    Vad anser herrarna om möjligheten att göra abort den dag då tekniken gör det möjligt att rädda fostrets liv utanför modern från befruktningen? (Det är ju dit utvecklingen är på väg. Det kan inte dröja länge innan det är möjligt.)

  2. 2 David november 29, 2007 kl. 2:45 e m

    Ni känner till att vi har en representativ demokrati va? Kolla upp vad det innebär så kanske ni skulle förstå det svenska politiska systemt, där sjukvården är en del.

  3. 3 Jonas Sigedal november 29, 2007 kl. 3:37 e m

    Joachim: Det är fortfarande moderns val. Vad vill hon göra med det som bor i hennes kropp? Om hon väljer att ta ut det levande, och det lever av en maskin, så är det ju antagligen maskinens ägare som bekostar fostrets uppehälle, varför denne kan välja att stänga av maskinen helt enkelt. Svåra avvägningar just här dock, men principen om att man får göra vad man vill med sin kropp förändras inte.

    David: Jag förstår inte riktigt vem du riktar dig till eller vad du försöker påpeka. Förtydliga dig gärna!

  4. 4 Ica november 30, 2007 kl. 1:49 f m

    Herr Sigedal, det är väldigt lätt att bara häva ur sig saker om att det är moderns val när det handlar om abort. En mer problematiserad syn tar hänsyn även till faderns val och i slutändan också barnets, vilket också var vad jag tror Joachim syftade på.
    När övergår egentligen materiat foster till att bli ett barn, en människa? Är det moderns val att göra av sig med det hon har i kroppen även efter 8 månader?
    Ni talar mycket om friheter och rättigheter, och jag tror att rättigheten till liv måste anses vara den största av alla dessa. Lite tillspetsat kan man säga att du beskrev situationen med fostret i maskinen som något man kunde ha äganderätt till och sålunda göra vad man vill med. Men kan man äga en människa? Och isåfall, är den äganderätten starkare än den ägdas rätt till liv?

  5. 5 Jonas Sigedal november 30, 2007 kl. 3:05 e m

    Äganderätten och rätten till liv är egentligen samma rättighet, nämligen rätten till liv. Det är ur denna rättighet äganderätten kommer. Därför kan de aldrig stå i kontrast och behöver inte vägas mot varandra. Ingen äger givetvis fostret i den där maskinen, men inte heller äger fostret rätt över maskinägarens liv, på så sätt att fostret kan kräva att maskinägaren uppoffrar energi och resurser för att hålla maskinen igång.

    Fostret har inte rättigheter just på grund av att det lever av en annan människa. Om modern inte skulle kunna göra vad hon ville med fostret, betyder det att omgivningen kan kräva att modern, mot sin vilja om så är fallet, uppoffrar arbete, energi och sin kropp till att nära något som hon inte vill behålla. Detta, kränker rätten till liv. Moderns liv, och hennes val beträffande hennes kropp. Barnet kan bara överleva om modern så önskar det, och det borde lagen sanktionera.

    Barnet får rättigheter i den stund som det frigör sig från att leva av någon annan och blir en individ. Då barnet andas och skriker och faktiskt är en varelse som kan interagera med omgivningen, då är det en individ. Då omfattas det av samma rättigheter som alla andra, och får givetvis inte dödas. (Notera att det inte ”dödas” som foster, eftersom döda betyder ta ett liv, och fostret bara är ett presumtivt liv)

  6. 6 Ica december 1, 2007 kl. 5:38 e m

    Jag hoppas att du förstår att det finns en stor grundläggande brist i ditt resonemang herr Sigedal. Barnets beroendeförhållande till modern är försvinnande mycket mindre efter det har fötts än vad det är innan det föddes. Det måste ”suga ut” sin omgivning i flera år framöver utan att egentligen ge någonting tillbaka, förutom nån form av emotionell respons. De flesta föräldrar uppoffrar en hel del energi och arbete för sina barn. Inte i alla lägen helt frivilligt kan jag gissa mig till.
    Vad är det som är den stora skillnaden med att den extremt beroende köttklumpen är utanför moderns kropp än innanför. Någonstans tror jag ändå att det finns konsensus i att det är att ta ett liv om det ofödda fostret skulle kunna överleva utanför magen, sen är ju frågan var man drar gränsen för att kunna överleva, för som jag påpekat så är det inget spädbarn som kan överleva utan omgivningens assistans. Ett 8-månaders foster kan överleva med mindre assistans, ett 7-månadersfoster behöver mer, osv.
    Nånstans har man ändå som baby rättigheten att inte mista sitt liv, även om det skulle inskränka föräldrarnas friheter på många olika sätt.
    Det här är en mycket komplicerad fråga och jag är synnerligen inte övertygad om att du lyckas okomplicera den genom ditt rättighetssnack. Vi är många som inte har några större problem med att vår äganderätt inskränks oavbrutet i form av skatter m.m., men jag tror att desto fler skulle protestera när vår rätt till liv börjar ifrågasättas. Jag skulle passa mig för att dra allt för starka paralleller mellan dessa rättigheter.


  1. 1 Högerkonspiration » Sluta låtsas att någon -vill- vara handikappad Trackback vid november 28, 2007 kl. 11:38 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Germania gavs ut 2008 på Hydra Förlag.

Germania är ett karaktärsdrivet, humoristiskt epos med liberal touche, en mörk satir som berättar om en tillvaro inte olik vår egen. I denna märkliga, skruvade värld sluter två forna antagonister en ohelig allians, och inget blir sig någonsin mer likt.

Den nyfikne kan avnjuta de första tre kapitlen här på bloggen: Läs direkt!


null


.
Germania på Bokus.
Germania på Adlibris.
Debutantporträtt med halva författarparet i SydSvenskan: Gör det ont när kroppar brister?

Sagt om Germania

"(Jag) kan garantera underhållande och bisarr läsning som överraskar, men som ändå känns märkligt bekant."

Johan Norberg, författare och globaliseringsvurmande tankesmed.


"För den som vill roa sig och lyssna till samhällssatir med liberala undertoner så finns Germania att lyssna till."

Fredrick Federley, centerpartistisk riksdagsledamot.


"Projekt av detta slag brukar aldrig överleva bakfyllan, men detta är ett undantag."

Andreas Bergh, nationalekonomisk fil dr och välfärdsforskare.


"Er bok är ett illa skrivet skämt som försvarar SSveriges (sic) utsugning av tredje världen."

Aporna, maoistisk bloggare.

Prenumerera på bloggen


%d bloggare gillar detta: