Varför får abortmotståndare ingen förståelse i Sverige?

Även om jag själv förespråkar fri abort har jag svårt att förstå varför abortmotståndare eller skeptiker – till exempel de sju kristdemokrater som uttryckte sitt obehag inför förslaget om aborträtt till utländska kvinnor på Brännpunkt i onsdags – avfärdas som fanatiker.

Sådana åsikter ofta är sprungna ur en kristen grundsyn. Man menar att allt liv är heligt, inklusive det ofödda barnets. Detta är en i mitt tycke intellektuellt hederlig och konsekvent position inte förtjänar det dåliga rykte den fått, även om man kan anföra andra värden för att argumentera emot den på ett effektivt sätt. Detta dåliga rykte beror, tror jag, på två huvudsakliga källor:

1)Feminismens landvinningar under det senaste århundradet, där den självständiga kvinnan med rätt att välja själv står i fokus, har hamnat i tvärkollision med abortmotståndarna som, i en illvillig tolkning, implicit säger att kvinnan är underordnad det ofödda barnets vilja.
2)Den polariserade debatten på andra sidan Atlanten. Bilder på till synes bindgalna människor som står och demonstrerar utanför abortkliniker har onekligen effekten att den svärtar ner ”åsiktsfränder” i Sverige. Vad man bortser från är USA:s extrema abortlagar som i princip innebär att man kan göra en abort hur sent som helst in i graviditeten. (Intressant i sammanhanget är att libertarianske republikanen Ron Paul är emot abort.)

Paulina Neuding skriver på dagens ledarsida i SvD:

Men med en liberal abortlagstiftning följer ett ansvar, och i det avseendet har Sverige hittills inte varit något föredöme. Med över 35 000 aborter årligen har Sverige ett av världens högsta aborttal. Detta trots att vi lever i världens mest jämställda land, där ovanligt många kvinnor kan välja att säga nej till sex, äta p-piller och kräva kondom.

I Sverige har vi nämligen inte sällan tagit vår fria aborträtt till intäkt för att bagatellisera abortfrågan. De frågor om livets uppkomst – och okränkbarhet – som avbrutna graviditeter ställer på sin spets, har bekvämt fått sin lösning någonstans bland paragraferna i abortlagen. Således har man kunnat få intrycket av den svenska abortdebatten att vi vet någonting som abortmotståndarna inte har begripit – nämligen att människolivet varken börjar vid befruktningen eller i födelse-ögonblicket, utan i den 18:e graviditetsveckan. Med läkares tillstånd kan det börja några veckor senare. Ifrågasätter man den synen riskerar man att viftas bort som fanatiker.

Tilläggas kan att risken för att stämplas som en inhuman kallsynt fanatiker är praktsikt taget hundraprocentig för den som skulle vara för ett totalförbud – socialt stigmatisernade är kanske rätt ord. Men en ännu kallare syn kan man finna i motståndarlägret. Oavsett ens hållning i frågan är det få som jublar över galloperande aborttal, med undantag för upphovskvinnan till detta inlägg, Syrran: Men fatta: Höga aborttal ÄR inte ett problem.

Det om något är en kall, inhuman syn som reducerar fostret till en köttklump. Johan Ingerö har mått illa över vad han kallar Syrrans femifascism här. Varje abort är naturligtvis en stor tragedi för de som är inblandade och ett fruktansvärt svårt beslut att fatta. För att citera Paulina Neuding återigen:

…våga säga det enda som faktiskt är alldeles självklart när det kommer till aborter – nämligen att en avbruten graviditet är någonting väldigt sorgligt.

Niklas Elert

Avnjut vår bok här, i antingen text- eller ljudboksversion.

Annonser

0 Responses to “Varför får abortmotståndare ingen förståelse i Sverige?”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Germania gavs ut 2008 på Hydra Förlag.

Germania är ett karaktärsdrivet, humoristiskt epos med liberal touche, en mörk satir som berättar om en tillvaro inte olik vår egen. I denna märkliga, skruvade värld sluter två forna antagonister en ohelig allians, och inget blir sig någonsin mer likt.

Den nyfikne kan avnjuta de första tre kapitlen här på bloggen: Läs direkt!


null


.
Germania på Bokus.
Germania på Adlibris.
Debutantporträtt med halva författarparet i SydSvenskan: Gör det ont när kroppar brister?

Sagt om Germania

"(Jag) kan garantera underhållande och bisarr läsning som överraskar, men som ändå känns märkligt bekant."

Johan Norberg, författare och globaliseringsvurmande tankesmed.


"För den som vill roa sig och lyssna till samhällssatir med liberala undertoner så finns Germania att lyssna till."

Fredrick Federley, centerpartistisk riksdagsledamot.


"Projekt av detta slag brukar aldrig överleva bakfyllan, men detta är ett undantag."

Andreas Bergh, nationalekonomisk fil dr och välfärdsforskare.


"Er bok är ett illa skrivet skämt som försvarar SSveriges (sic) utsugning av tredje världen."

Aporna, maoistisk bloggare.

Prenumerera på bloggen


%d bloggare gillar detta: