Våldsmonopolet en grundförutsättning för välstånd

Jag är ambivalent i fråga om vilka funktioner staten borde ägna sig åt i detalj, men ett vet jag: att den ägnar sig åt alldeles för många saker som den inte borde ha att göra med överhuvudtaget. Således är det med viss sorg man kan konstatera att den däremot inte ägnar sig i tilräcklig utsträckning, eller åtminstone inte tillräckligt bra, åt en av sina mest fundamentala nattväktarstatsfunktioner. Våldsmonopolet, en förutsättning för demokrati, en fri marknad och frivilliga utbyten mellan människor, hotas av andra gruppers anspråk. På SvD:s ledarsida skriver Maria Abrahamsson idag:

Kriminella typer, inte sällan med kopplingar till MC-gäng, har gjort utpressning, hot och ytterst mord till affärsidé. Krogägare och andra företagare uppvaktas och avkrävs tusentals kronor i månaden för ”beskyddarverksamhet”. I klartext: de måste betala för att slippa vandalisering eller, ännu värre, för att deras anhöriga inte ska råka ut för en ”olycka”.

Ordet affärsidé belyser en särskilt intressant aspekt i sammanhanget. Inom nationalekonomin skiljer man mellan olika slags entreprenörskap: det produktiva och det destruktiva.
Produktivt entreprenörskap innebär något förenklat att en entreprenör berikar sig själv samtidigt som han skapar mervärde åt omvärlden i form av exempelvis billigare och bättre produkter som köpes av hans kunder.
Destruktivt entreprenörskap innebär – lika förenklat – att entreprenören berikar sig på andras bekostnad. Fram tills den industriella revolutionen var detta det vanligaste sättet att nå ära, makt och pengar för människor som besatt typiskt entreprenöriella egenskaper såsom driftighet, girighet, skärpa och ambitioner.

Aber. I och med införandet av ett samhälleligt ramverk bestående av en goda normer, väldefinierad äganderätt, våldsmonopol, rule of law, mindre godtyckliga skatter med mera, möjliggjordes för det slags människor som tidigare tjänat pengar på exempelvis krig och utpressning, att istället tjäna dem på att skapa mervärden för andra människor. Där har ni tillväxtens motor i ett nötskal, och en tydlig funktion som staten faktiskt borde uppfylla. Statens misslyckande på denna punkt är antagligen den främsta källan till fattigdom i tredje världen: där frodas det improduktiva och det destruktiva entreprenörskapet till följd av makthavares och politikers godtycke, arrogans och korruption.

Det finns emellertid människor som ägnar sig åt destruktivt entreprenörskap än idag även i väst: människor som genom rättsprocesser försöker tillskansa sig andras äganden är ett exempel, framväxten av maffian och MC-gängen är ett ännu tydligare. Bägge dessa tyder på att allvarliga fel i det institutionella ramverk det är statens uppgift att vårda: ett ramverk vars främsta fokus borde vara att främja produktiva former av entreprenörskap. Att våldsmonopolet inte fungerar visas tydligt av framväxten av organisationer som försöker konkurrera med det.

Niklas Elert

I vår bok vars första nio kapitel finns tillgängliga för lyssning eller läsning här, berättas om en särdeles skrupelfri entreprenör som länge tvingas skapa värden åt andra för att själv kunna tjäna pengar inom ramen för marknadsekonomin, tills han en dag bestämmer sig för att utmana systemet och slå in på mer destruktiva vägar. Avnjut Germania.

Uppdatering halv tolv: Folkpartiet verkar ha tagit till sig av Maria Abrahamssons ledarartikel – de föreslår just det FBI hon propagerade för.

Annonser

6 Responses to “Våldsmonopolet en grundförutsättning för välstånd”


  1. 1 Ica november 12, 2007 kl. 10:31 e m

    Även i rent företagsekonomiska termer blir det svårt att tala om denna ”affärsidé” som en god affärsidé. En god affärsidé är ju något som säljer. Ett koncept väl mottaget av konsumenten som därigenom också blir lönsamt. Ni talar om mervärde, och det är det ju alltid när en transaktion mellan två parter går igenom till bådas belåtenhet. Denna ”beskyddarverksamhet” är lika lite en god affärsidé som värdetransportrån, även om de båda säkert är inkomstbringande för ”entrepenören”, men faktum kvarstår; ingen skulle frivilligt gå med på den typen av affär.
    Nu är ju inte det här förfarandet direkt nytt men det är som vanligt väldigt allvarligt när verkligheten kommer hit till sagolandet Sverige.
    Jag, som dock anser att Sverige är ett högst verkligt land, kan ibland oroas över hur det verkar finnas nån allmän uppfattning om att polisen skulle vara ”ond” eller ”fel”. Man kan t.ex. inte anförtro polisen såna saker som kameraövervakning eller buggning, för vem vet vad de skulle göra med det. För polisen har ju onda avsikter om några? Eller att lägga resurser på polisen, det är ju fel, för det är ju indirekt pengar spenderat på brottslighet eller hur? Med andra ord bortkastade skattepengar med tanke på att vi inte har någon egentlig brottslighet här i Sverige. Eller?

  2. 2 Gargamel november 13, 2007 kl. 6:07 f m

    Bäste Medborgare.

    Är det verkligen saa fel att ha en nationell polis i den mening att de samarbeta över vaara stora 9,5 miljoner medborgare. Vem är rädd? Den som har ngt att gömma eller glömma eller hur?
    Själv bor jag i Rio de Janeiro och ser dagligdags hur brist paa samarbete laater alla göra som de vill och hur polismyndigheten reduceras till en instans för intern megalomani och kusin-tjänster.


  1. 1 MC-gängen: destruktiva entreprenören « Germania Trackback vid november 20, 2007 kl. 12:52 e m
  2. 2 American gangster - ett destruktivt entreprenörskap « Germania Trackback vid november 24, 2007 kl. 2:51 f m
  3. 3 Nattväktarstaten sköter inte sitt jobb « Germania Trackback vid december 3, 2007 kl. 6:31 e m
  4. 4 Skaparen som blev förstörare « Germania Trackback vid december 16, 2007 kl. 7:48 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Germania gavs ut 2008 på Hydra Förlag.

Germania är ett karaktärsdrivet, humoristiskt epos med liberal touche, en mörk satir som berättar om en tillvaro inte olik vår egen. I denna märkliga, skruvade värld sluter två forna antagonister en ohelig allians, och inget blir sig någonsin mer likt.

Den nyfikne kan avnjuta de första tre kapitlen här på bloggen: Läs direkt!


null


.
Germania på Bokus.
Germania på Adlibris.
Debutantporträtt med halva författarparet i SydSvenskan: Gör det ont när kroppar brister?

Sagt om Germania

"(Jag) kan garantera underhållande och bisarr läsning som överraskar, men som ändå känns märkligt bekant."

Johan Norberg, författare och globaliseringsvurmande tankesmed.


"För den som vill roa sig och lyssna till samhällssatir med liberala undertoner så finns Germania att lyssna till."

Fredrick Federley, centerpartistisk riksdagsledamot.


"Projekt av detta slag brukar aldrig överleva bakfyllan, men detta är ett undantag."

Andreas Bergh, nationalekonomisk fil dr och välfärdsforskare.


"Er bok är ett illa skrivet skämt som försvarar SSveriges (sic) utsugning av tredje världen."

Aporna, maoistisk bloggare.

Prenumerera på bloggen


%d bloggare gillar detta: