Statsvetenskapens kris

Dick Erixon skäller ut statsvetenskapen som ämne:

Jag förstår inte varför statskunskap finns överhuvudtaget. Ordet betyder: tyck vad fan du vill om politik – du behöver aldrig belägga någonting!

Det här är inte vetenskap. Det har inte på universiteten att göra.

Det känns som att många av de främsta profilerna inom svensk statsvetenskap – Rothstein, Giljam, Bjereld – mer figurerar i medierna i egenskap av personliga tyckare som får prestige från sina respektive professurer, utan att någon har den minsta aning om vad denna professur innebär. Den statsvetenskap jag har läst till dags dato har förvisso varit väldigt underhållande, men detta tror jag är enkom tack vare personligt engagemang och inte tack vare utbildningen i sig. Man lär sig nämligen ingenting konkret – du får lära dig några luddiga, vaga teorinamn, men ingen empiri överhuvudtaget. Lägg därtill den deprimerande uppsynen hos alla de dödens budbärare som huserar på Eden i Lund och försöker agera lärare: ”om ni är riktigt duktiga kanske ni kan börja forska här”. I helvete att jag ska, jag vill få en kompetens som jag kan använda i ett framtida yrke.
Men det skulle inte behöva vara så.
Det första jag skulle göra för att ge statsvetenskapen en rimlig grund att stå på vore att integrera en god portion makroekonomi i ämnet ifråga, ty utan en grundläggande förståelse för ekonomi kan du egentligen inte påstå att du vet så mycket om staten. Det skulle vara nyttigt för den genomsnittlige statsvetarstudenten – denne kanske tänker efter en gång extra innan han kräver att staten ska nationalisera alla tillgångar (ja, han är vänster).
Det andra jag skulle göra vore att ge alla lärare i ämnet en rejäl preussisk uppsträckning och få dem att fatta att de som läser deras utbildning gärna skulle vilja erhålla en viss kompetens de kunde använda till ett riktigt jobb i framtiden, och att deras roll är att tillhandahålla en sådan, inte bara valla folk genom systemet tills den dag då bara de allra mest anala inte har hoppat av och kan stöpas till nya forskare, en ny generation att vandra runt på eden i noppriga fula tröjor och blekgrå lysrörsbetonad hy.
Niklas Elert

Annonser

1 Response to “Statsvetenskapens kris”


  1. 1 Ica augusti 18, 2007 kl. 5:30 e m

    Jag gillar Preussen. Hejdå!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Germania gavs ut 2008 på Hydra Förlag.

Germania är ett karaktärsdrivet, humoristiskt epos med liberal touche, en mörk satir som berättar om en tillvaro inte olik vår egen. I denna märkliga, skruvade värld sluter två forna antagonister en ohelig allians, och inget blir sig någonsin mer likt.

Den nyfikne kan avnjuta de första tre kapitlen här på bloggen: Läs direkt!


null


.
Germania på Bokus.
Germania på Adlibris.
Debutantporträtt med halva författarparet i SydSvenskan: Gör det ont när kroppar brister?

Sagt om Germania

"(Jag) kan garantera underhållande och bisarr läsning som överraskar, men som ändå känns märkligt bekant."

Johan Norberg, författare och globaliseringsvurmande tankesmed.


"För den som vill roa sig och lyssna till samhällssatir med liberala undertoner så finns Germania att lyssna till."

Fredrick Federley, centerpartistisk riksdagsledamot.


"Projekt av detta slag brukar aldrig överleva bakfyllan, men detta är ett undantag."

Andreas Bergh, nationalekonomisk fil dr och välfärdsforskare.


"Er bok är ett illa skrivet skämt som försvarar SSveriges (sic) utsugning av tredje världen."

Aporna, maoistisk bloggare.

Prenumerera på bloggen


%d bloggare gillar detta: