Varför har något så självklart komplicerats?

Läser idag en lite uppfriskande artikel i den politiskt korrekta debatten kring yttrandefriheten. När allting tycks handla om en anpasslig och foglig pragmatism, och där vi bara ser till enskilda, konkreta händelser, så tycks vi glömma bort de inre värden som bygger vårt samhälla. Värden som våra förfäder dött för, och värden som människor idag dör för, på andra platser på jorden. Artikeln talar om de så kallade hatbrotten, ytterligare en galen komponent till den redan infekterade hetslagstiftningen. Kärnan i artikeln är, hur absurt hela rättssystemet blir, då brott inte enbart skall bedömas utifrån den faktiska handlingen, utan för vad förövaren i sig tycker och tänker om sitt offer. Hur vansinnigt är inte detta? Är detta rättsstatens haveri?

Mig veterligen är det inte, hur korkat det än är, förbjudet att gå runt och hata homosexuella. Man får till och med säga det rakt ut, så länge man inte gör sig skyldig till hets då såklart. Men om man i vredesmod vid oklart tillfälle skulle knacka ner en homosexuell, så kommer utfallet av en rättegång också att påverkas av förövarens personliga åsikter kring homosexuella, en domstolsprocess som enligt mig luktar unket shariaförfarande. Vad har gärningsmannens åsikter för betydelse i sammanhanget? Skadades den överfallne svårare på grund av det som rörde sig i våldsverkarens hjärna? Är brottet grövre om man kan bevisföra en ljudinspelning där den påhoppande her uttryck för homofobi? Är det extra straffet lite tänkt som att bota honom från sina aggressioner och få honom på bättre tankar?

Ni hör hur absurt det låter. Blir man kränkt så får man anmäla kränkning, olika grupper skall inte ha olika juridisk status, ty hela det juridiska systemet skall bygga på individuella prövningar och allas likhet inför lagen. Denna kapitulation inför särintressen och populism är oerhört beklaglig.

De värden, för vilka våra förfäder offrade sina liv och för vilka generationer innan har slagits för i krig, viftar vi lite nonchalant undan. Åsikter kategoriseras, vissa förbjuds, vissa kan tydligen förvärra våld. Sammantaget skapar man en urholkad yttrandefrihet, och går istället til mötes och närmar sig totalitära regimer på andra platser på jorden. Vi hjälper inte förtryckta folk till demokrati genom att här, i det demokratiska Väst, inte stå upp för de värderingar som vårt samhälle bygger på. Istället skapar vi legitimitet för inskränkningar i yttrandefriheten och gör något som borde ha varit hugget i massiv sten till en flytande tänjbar sörja. Det är ytterigt beklagligt. Hatbrottslagstiftningen är den senaste i raden av politiskt korrekta dumheter.

Annonser

6 Responses to “Varför har något så självklart komplicerats?”


  1. 1 Oscar S augusti 1, 2007 kl. 1:08 e m

    Jag håller med till 100%. Det är ett farligt spel när man försöker kriminallisera idéer och tankar, istället för att möta dem med objektiva motargument.

    Samtidigt är det kontraproduktivt, när t.ex. kritik av Islam förbjuds, försöker man öven sopa under mattan de fördomar som finns inom de subkulturer och inom religionen själv. Exempelvis mot homosexuella, eller oliktänkande (s.k. kuffar av islamisterna).

  2. 2 moivoila augusti 1, 2007 kl. 9:17 e m

    Fast så har det väl alltid varit att ett planerat mord döms hårdare än ett i självförsvar, exempelvis. Kanske inte hjälper om personen ändå är död kan man tycka, men i och för sig är ju en människa som planerar mord en sådan som kan tänkas göra om det igen. Samma med hatbrott. Människor som trakasserar och misshandlar homosexuella kan ju tänkas göra om det, eftersom de anser att de “har rätt” att göra det, eftersom de hatar homosexualitet så mycket så att de anser att de gör samhället en tjänst i och med sin våldshandling. Tyvärr finns det människor med den sjuka inställningen. Men klart att brottet i sig inte är värre än annan våldshandling. Precis som polismord anses vara värre än andra mord, just för att man dödas i egenskap av, inte att vara sig själv, utan för att man representerar något. I det här fallet en yrkesgrupp med det kan också vara en institution, religiös minoritet, eller dylikt. Och problemet är väl just det. Att inte kunna gå säker, även om man inte har gjort något brottsligt utan bara för att man har en speciell läggning, eller tillhör en särskild grupp.
    Annars håller jag förstås med dig.
    En människa = en människa, oavsett….
    Men inom juridiken är det väl motivet som är mest intressant..?
    Tack för ordet !

  3. 3 Henrik Sundholm augusti 1, 2007 kl. 10:25 e m

    Kanske, eller kanske inte, ett intressant tillägg i debatten:
    http://henriksundholm.wordpress.com/2007/07/30/ratt-till-yttrandefrihet/

  4. 4 Niklas Elert augusti 2, 2007 kl. 9:55 f m

    moivoila, jag håller faktiskt med dig om att motivet har betydelse för brottets vikt, och spräcker således den enade front jag och herr Sigedal annars i allt uppvisar. Däremot har jag intrycket att ett begrepp som hatbrott används lite väl vidlyftigt; Henrik Alexandersson ger ett exempel i denna blogpost från början av juli.
    http://henrikalexandersson.blogspot.com/2007/07/hat-mjligen-brott-knappast.html

  5. 5 Jonas Sigedal augusti 2, 2007 kl. 11:50 f m

    Självklart är motiv en viktik dimension i rättsstaten, men det påverkar inte mitt resonemang. Det jag menar är att hatlagstiftningen leder till är just den katagorisering av brott som då kommer att ske, utan hänsyn tagen till motiven. Innan brottsliga handlingar har begåtts har man indelat folk i grupper. Det som detta kan leda till är att, efter att ett antal prejudikat utkommit, man får se skillnader i påföljd mellan lika grova brott, beroende på mellan vilka grupper, minoriteter och majoriteter, som brottet begåtts. Min poäng är hur som helst att detta hotar den individuella prövningen, och att man då kanske tar mindre hänsyn till motivet.

  6. 6 moivoila augusti 3, 2007 kl. 11:00 f m

    Kanske har du rätt i din poäng, men som vanligt finns det fler aspekter i denna hyperfina balansakt mellan individ och kollektiv och jag tycker nog inte att det finns så värst många saker här i världen som faktiskt är självklara. Det är klart att livet vore enklare då, men….tja….kanske inte lika intressant, eller ?
    På återseende….


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Germania gavs ut 2008 på Hydra Förlag.

Germania är ett karaktärsdrivet, humoristiskt epos med liberal touche, en mörk satir som berättar om en tillvaro inte olik vår egen. I denna märkliga, skruvade värld sluter två forna antagonister en ohelig allians, och inget blir sig någonsin mer likt.

Den nyfikne kan avnjuta de första tre kapitlen här på bloggen: Läs direkt!


null


.
Germania på Bokus.
Germania på Adlibris.
Debutantporträtt med halva författarparet i SydSvenskan: Gör det ont när kroppar brister?

Sagt om Germania

"(Jag) kan garantera underhållande och bisarr läsning som överraskar, men som ändå känns märkligt bekant."

Johan Norberg, författare och globaliseringsvurmande tankesmed.


"För den som vill roa sig och lyssna till samhällssatir med liberala undertoner så finns Germania att lyssna till."

Fredrick Federley, centerpartistisk riksdagsledamot.


"Projekt av detta slag brukar aldrig överleva bakfyllan, men detta är ett undantag."

Andreas Bergh, nationalekonomisk fil dr och välfärdsforskare.


"Er bok är ett illa skrivet skämt som försvarar SSveriges (sic) utsugning av tredje världen."

Aporna, maoistisk bloggare.

Prenumerera på bloggen


%d bloggare gillar detta: