Tack, Ingmar Bergman

Utan att romantisera nu såhär timmarna efter Ingmar Bergmans bortgång, kan jag utan omsvep säga att jag håller honom som en av de absolut främsta. Bland svenska regissörer finns det givetvis ingen som någonsin snuddat vid något bergmanskt, den mesta svenskproducerade filmen är i mina ögon ganska slätstruken och tillrättalagd. Givetvis finns undantag, svensk filmkultur verkar ha en viss fallenhet för dystopiska dramer, sådana där där man vet att det sakta kommer att gå utför med mycket sorg och lidande på vägen, redan i den första, lyckliga scenen. Men ren, härlig, välspelad kvalitetsunderhållning, det är vad jag kommer att minnas Bergman för. Jag tänker då särskilt på den film (av alla) som jag kanske håller närmast om hjärtat, nämligen Fanny och Alexander. Detta kompletta mästerverk ser jag minst en gång per år, och jag hänförs varje gång av den i minsta detalj genomförda perfektionen. Skådespelare som nästan alla gör sina livs roller, en dialog som får en att förstå det svenska språkets egentliga, utsökta dynamik, klang och omfång, och därtill mästerlig scenografi och ljussättning. Utöver detta är hela mästerverket, i alla sina fem timmar (i den förlängda versionen) renodlad underhållning. Ingenting mer behöver sägas, det är en film som har allt, skapad av ett geni så skarpsint, att det nästintill är omöjligt att efterhärma.

Tack för denna och andra upplevelser, men kunde ni inte ha hållt ut några år till, herr Bergman, och omsorgsfullt regissera filmatiseringen av Germaniaboken. Vilket utsökt kostymdrama det skulle ha blivit!

Annonser

0 Responses to “Tack, Ingmar Bergman”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Germania gavs ut 2008 på Hydra Förlag.

Germania är ett karaktärsdrivet, humoristiskt epos med liberal touche, en mörk satir som berättar om en tillvaro inte olik vår egen. I denna märkliga, skruvade värld sluter två forna antagonister en ohelig allians, och inget blir sig någonsin mer likt.

Den nyfikne kan avnjuta de första tre kapitlen här på bloggen: Läs direkt!


null


.
Germania på Bokus.
Germania på Adlibris.
Debutantporträtt med halva författarparet i SydSvenskan: Gör det ont när kroppar brister?

Sagt om Germania

"(Jag) kan garantera underhållande och bisarr läsning som överraskar, men som ändå känns märkligt bekant."

Johan Norberg, författare och globaliseringsvurmande tankesmed.


"För den som vill roa sig och lyssna till samhällssatir med liberala undertoner så finns Germania att lyssna till."

Fredrick Federley, centerpartistisk riksdagsledamot.


"Projekt av detta slag brukar aldrig överleva bakfyllan, men detta är ett undantag."

Andreas Bergh, nationalekonomisk fil dr och välfärdsforskare.


"Er bok är ett illa skrivet skämt som försvarar SSveriges (sic) utsugning av tredje världen."

Aporna, maoistisk bloggare.

Prenumerera på bloggen


%d bloggare gillar detta: