Danmark är ju inte direkt berömt för sin invandringspolitik. Under ett studiebesök på den liberala danska tankesmedjan Cepos i våras berättade vd Martin Ågerup att det råder en stor konsensus om invandringen över alla danska partier: ”Invandrare skall omedelbart omfattas av alla välfärdssystem – men vi skall inte släppa in någon”.
Cepos var enligt Ågerup så gott som ensamma om åsikten att vem som än vill borde få flytta till Danmark, men att det borde till en övergångsperiod på några månader av att göra rätt för sig innan man kvalificerat sig till att få ta del av alla förmåner i välfärdssystemen.
Är det inhumant att inte direktkvalificeras till alla välfärdssystem så fort man kommer till ett land? Det är i så fall värre att inte släppa in folk överhuvudtaget: då har de ju inte ens en chans att få ta del av västvärldens välstånd.
Rättigheten att få leva var man vill måste gå före rätten att få del av välfärdssystemet som råder på det territorium man befinner sig. Och faktum är att välfärdsstaten utgör det största enskilda hindret mot invandring, så till vida att den är en statisk kaka vars bitar blir mindre ju fler som är med och delar på den.
Detta är den främsta anledningen till Fort Europas murar mot omvärlden, och vill man ha en mer human invandringspolitik är det detta problem man måste tackla.
Eftersom en nedmontering av välfärdsstaten inte är en realistisk lösning måste den som förespråkar fri invandring överväga någon form av infasningslösning där folk i någon utsträckning måste bidra till kakans storlek innan de får vara med och dela på den.
Niklas Elert
Japp! Instämmer.