För en ignostiker är frågan om Guds existens meningslös, och just därför kände jag en viss skepsis inför humanisternas ”Gud Finns Nog Inte” – kampanj. Jag gick ur facebook-gruppen lika snabbt som jag gick med.
Inte så att jag inte tar debatten med någon som framför en ståndpunkt med utgångspunkt i mysticismens lervälling och förväntar sig att jag skall ta den på allvar. Men att aktivt försöka omvända någon till att följa vetenskapens väg – nej, det känns meningslöst.
Jag gillar helt enkelt inte missionerande ateism. Men när hela översta delen av Svenska Dagbladets etta vigs åt ett dumt interngräl mellan olika kristna sekter börjar man ju fundera på om lite aktivistisk ateism-fundamentalism inte behövs. Och dessutom: Har de kyrkliga inte viktigare frågor att ge sig hän åt? Fred på jorden, någon…
Fast med tanke på den serie helt vansinniga förslag på hur världens problem skall lösas som lades fram av Imperiets Kejsare i Vatikanen häromdagen, så kanske det är lika bra att våra religiösa ägnar sin tid åt fullkomliga dumheter.
Niklas Elert
Haha, det ateister ibland glömmer är att.
Ateism är också en tro.