Sylvere Arhorugeze, misstänkt för folkmord, hävdar att det skulle vara omöjligt för honom att få en rättvis rättegång i det forna hemlandet om Sverige utlämnar honom.
Det hade varit märkligt om han hade hävdat någonting annat.
Icke desto mindre är det bra att Europadomstolen begär att Sverige skjuter upp utvisningen och tittar närmare på fallet – i synnerhet eftersom det är prejudicerande så till vida att ingen folkmordsmisstänkt hittills utlämnats till Rwanda.
Undertecknad recenserade nyligen Philip Gourevtichs skildring av Rwandas mörka nutidshistoria, Vi vill upplysa er att vi kommer att dödas i morgon tillsammans med våra familjer, för Svensk Tidskrifts räkning.
Förutom ett rent historiskt, men detaljerat, panorama över de skeenden som resulterade i folkmordet på uppemot en miljon människor ägnas en god portion av boken åt Gourevitchs egna kringresor i landet åren efter att det ofattbara hade inträffat (igen).
Har situationen förändrats på de tio år som gått sedan boken skrevs, eller skulle Gourevitch få samma svar på sina frågor i dag som han fick då? Det kanske är en överdrift att påstå att varje människas reaktion inför ett folkmord är unik. Människor reagerar emellertid olika – vissa vill till varje pris gå vidare, andra vill glömma, förlåta, eller hämnas.
Att hämnd ligger nära till hands kanske inte är så märklig; folkmordet i Rwanda var mycket decentraliserat och tusentals vanliga människor delaktiga. Att begära att ett fattigt land skall kunna spåra upp och ställa alla medskyldiga inför rätta är naturligtvis orimligt. Många anhöriga lever än i dag sida vid sida med sina släktingars mördare.
Samtidigt finns – och har hela tiden funnits – en kamp om historieberättandet. Wikipedias artikel om Rwandas historia inleds med en disclaimer som berättar att artikelns neutralitet är omdiskuterad. Det har bland annat hävdats att också den tutsiska gerillan gjorde sig skyldig till grava krigsförbrytelser, att antalet mördade är överdrivet och att den nuvarande Kagame-regimen försöker etablera en gravt vinklad version av historien. De särintressen som påstår detta har dock, milt uttryckt, höga insatser.
Att Arhorugezes försvarare tillämpar en version av den taktiken är till exempel knappast förvånande:
“Det här är fantastiskt. Det finns ingen möjlighet för min klient att få en rättvis rättegång i Rwanda. Men det var nästan väntat att Europadomstolen skulle fatta ett sådant beslut, säger mannens advokat Hans Hedberg.”
Desto mer anmärkningsvärt att åklagarsidan håller med:
”Det här innebär inte ett underkännande av det svenska rättssystemet. Tvärtom är det bra om frågan skulle prövas av Europadomstolen för att se om det är förenligt med Europakommissionen, säger överåklagare Nils Rekke till TT.”
Även om man inte är pessimistisk till Arhorugezes möjligheter att få en rättvis rättegång finns det likväl en stor trygghet i att det överhuvudtaget finns en högre instans som kan pröva den här typen av beslut. Med den hårt kritiserade utlämningen av två män till Egypten 2002 i färskt minne kan man inte annat än tycka att vårt rättssystem behöver så många interna och externa kontrollinstanser som möjligt.
Niklas Elert
Västvärlden gjorde inget för att förhindra folkmordet.och nu får man kännslan av att vi skyddar förövarna.
Hade det varit en ”jugge” hade han blivit utlämnad men nu tillhör ju en annan grupp, som svenska myndigheter per definition tycker synd om.
Men hallå! Det var ju svenska myndigheter som ville sparka ut honom ur landet! Det är EU som håller tillbaka.
”- Det är mycket glädjande när juridiken segrar över politiken”. Jojo, så det är ingen politisk bedömning om läget i Rwanda?
Jag tycker det är helt crazy. Ut med honom. Det lär ju bli ett väldans liv i medier ifall något med rättegången verkar konstigt.
Det har du rätt i, vad korkad jag är. Även solen har sina fläckar. Fast historiskt är det trots allt så. Juggar ligger väl sämre till i Eu också, om de är serber.
Man kan inte bestämma vad som ska gälla i sitt land längre, men skydda en massa mördare som bara kostar samhället pengar det går bra. Ut ur EU NU.
Jag tvivlar på att det är bättre utanför Eu, vi har en lång historia av att vara tillflyktsort för allsköns pack. Sverige har ju t.o.m ansetts vara en säkerhetsrisk av andra stater därför att det så lätt att lura till sig ett uppehållstillstånd, vi har ansetts vara en fristad för terrorister. Sedan är ju myndigheterna mycket frikostiga med att spendera pengar på tvivelaktigt folk, sossar som borgerliga.
sedvanligt hög nivå på kommentarerna här hör jag…
Jag anar en viss ironi här. Nej, det är inte många som kan göra anspråk på att vara doktorsavhandlingar, men det är skönt att skriva av sig.