Johan Norberg måste ha det sämsta permalänksystemet som finns, näst metrobloggarna. Det var nästan så att han förtjänade att utsättas för den senaste attacken av cyberterrorister. Fast bara nästan – det där med att skuldbelägga offret är någonting jag försöker undvika.
Det hör ju mer hemma hos det slags testostronstinna idioter som anser att den våldtagna kvinnan skall får skylla sig själv för att hon bar kortkort, hos ekofascisten som anser att den östermalmsbo vars egendom blivit vandaliserad har sig själv att skylla för att han köpt en stadsjeep, och givetvis hos de mörkermän som anser att Lars Vilks och Jyllandspostens medarbetare får skylla sig själva för att de provocerat sinnessjuka mördare.
Det blir uppenbart att tvåtusentalets hittills mest symboliska strid om yttrandefrihetens vara eller icke-vara förs på nordiskt territorium. Nu senast i och med den norska publiceringen av en karikatyr på Muhammed-temat, blott ett par dagar efter bombdådet mot den danska ambassaden i Pakistan. Räkna med att också detta initiativ kommer att häcklas, hånas och kallas rasistiskt eller onödigt provocerande. Och det kanske är välförtjänt kritik – men det ökar snarare än minskar vikten i att ha rätt i att ägna sig åt dylikt utan att löpa risken att bli sprängd i bitar av någon sinnessjuk galning med bombbälte.
Hurusom. Själva anledningen till att jag inledde detta inlägg med att förolämpa den i övrigt högt vördade herr Norberg (förövrigt ett fan av vår bok Germania, såsom den uppmärksamme kan se här till höger) var för att jag tyckte det var värt att nämna hans blogginlägg om Obamas och den nu handskinkastande Hillary Clintons hyckleri i fråga om sitt skydd av samhällets svaga och utsatta. Med andra ord något helt orelaterat till ovanstående raljemang.
Barack Obama and Hillary Clinton are putting on a good show when they claim to be fighting for the poor and against the big corporations. But it is just a show. Nothing but smoke and mirrors. We know, because the both Sentors yesterday voted to override the president´s veto on the new farm bill.
So now when American farmers profit from the highest food prices in a generation, they get another $307 billion dollar in subsidies over the next five years – most of it to the large agribusinesses. (Around 80 percent of the money go to the 20 percent richest.)
I alla fall: i det fall Johan tar upp rörande jordbrukssubventioner (jag är nästan frestad att säga att man borde ta tillfället i akt och slakta bort hela industrin) är de bägge kandidaternas hyckleri stickande uppenbart. Men också i frågor där de verkligen agerar för att värna de fattiga resulterar deras ansträngningar ofelbart i att de rika är de som gynnas. Detta eftersom det manér på vilket etatister som Clinton och Obama agerar, dvs manipuleringar av marknadsmekanismer, aldrig fungerar utan enkom slår tillbaka på de fattiga.
Att införa ett pristak på en vara – till exempel bostäder – i syfte att göra så att alla får råd med den, leder bara till att det gängse betalningsmedlet kontanter ersätts av andra betalningsmedel, i detta fall tid (köande), men framför allt: kontakter. Och denna sista valuta är ohyggligt mycket mer ojämnt fördelad i populasen än pengar, ironiskt nog dock i princip mellan samma befolkningsgrupper. De rika har många kontakter, de fattiga inga alls.
Niklas Elert
Skillnaden mellan Norge och Sverige är att i Norge är man för yttrandefrihet och demokrati. Där låter man inte terrorister och islam sätta agendan.