… är naturligtvis ryggmärgsreaktionen hos den neokonservativa lille djävul som sitter och viskar i mitt ena öra. Rent principiellt anser jag inte heller att det ligger någonting moraliskt felaktigt i att en invasionsstyrka fäller den förtryckande juntan nu på en gång – som få andra har den under de senaste dagarna visat att den inte på något vis skyddar sina medborgare (inte för att detta var någonting nytt). Diktaturer, vilket i samtliga fall är liktydligt med en hoper kriminella som med varierande ursäkter förtrycker invånarna på ett territorium, har inga av de rättigheter som innehas av ett demokratiskt land.
Dock. Som min bloggkollega herr Sigedal påpekat i denna essäliknande bloggpost, Min uppgörelse med neokonservatismen, ger denna rättslöshet hos förtryckande stater inte per automatik demokratiska stater rätten att invadera dem. Detta eftersom den demokratiska staten, precis som alla andra kollektiv, består av individer. Att stjäla sina egna medborgares pengar och till och med (i ett land med allmän värnplikt, vilket är en eufemism för slaveri) tvinga vissa av dem att offra livet i krig mot ett annat land, är nämligen i mitt tycke högst oförenligt med alla liberala principer. Jag kan inte tvinga någon att offra sig för att rädda livet på tredje part, jag kan bara offra mig själv. (Annorlunda är det naturligtvis när en demokratisk stat själv utsätts för aggression såsom ständigt Israel eller USA efter elfte september).
Frågan är om det finns någon nivå av konsensus annat än den hundraprocentiga inom en ett demokratiskt land som utgör en godtagbar moralisk bas för ett ickeprovocerat angreppskrig på en förtryckarstat? Mitt instinktiva ryggmärgssvar på denna fråga just i detta nu är nej, men jag är ambivalent och lyssnar gärna till en argumentation som når en annan slutsats.
Ty om vi för sagda resonemang till sin spets innebär det att enbart ett privat företag, till exempel Blackwater International eller det fiktiva företaget Pd Militaria, vars verksamhet bygger på det frivilliga utbytets princip, skulle ha rätten på sin sida invadera Burma och befria burmeserna, dock enbart under förutsättningen att deras mål är instiftandet av demokrati och mänskliga rättigheter åt befolkningen. Frågan är dock: är detta ett önskvärt scenario?
Niklas Elert
För mer information om Pd Militaria bör Germania läsas.
Uppdatering: SvD jämför de två sätt på vilka Kina och Burma hanterat sina respektive katastrofer. Förklaringen stavas öppenhet, och är en god påminnelse om att det finns grader i helvetet. Medan Kina befinner sig i de övre kretsarna ligger Burma inne i Djävulens mun och tuggas på. Om man nu vill använda en tafflig liknelse från Dante, så malplacerad den nu kan vara.
Uppdatering 2: I Sydsvenskan väntar de katastrofdrabbade burmeserna på att den burmesiska regimens plan för dem skall omsättas. Sydsvenskans (anonyme) reporter hävdar att juntan inte har någon plan, men det är jag övertygad om att de har – den råkara bara inte omfatta befolkningen, eftersom den är väldigt enkel: att sitta kvar.
Uppdatering 3: Såväl Frankrike som Storbritannien tar sig brösttoner gentemot den burmesiska regimen.
Det som tidigare lockade mig med neokonservatismen, och som jag skrev om i inlägget, var just idén om att rättigheterna är universella. Det felslut jag gjorde, och som jag anser att neokonservativa ideologer gör, är att rätten att inte bli utsatt för våld automatiskt innebär att någon annan är skyldig att komma till din undsättning. Så enkelt är det dock inte. Det är staten som skall skipa och straffa, och det skall den göra just därför att den är en skyddssammanslutning mellan de medborgare som har valt att ingå i den. Dess uppdrag är att skydda sina medborgare. Men det är ju väldigt lätt att dra hela växeln på universella rättigheter, utan att se vart staten kommer in som institution i sammanhanget.
Det här med att respektera den privata äganderätten framförallt annat (vilket det ju innebär att avstå från en nykolonialisering av länder såsom Zimbabwe, Sudan och Burma pga av att man inte vill ta skattepengar till det) kan ju bli absurbt också. Tänk om man ser att en person håller på att drunka och även ser en livboj man kan slänga ut till den personen, bara att livbojen tillhör någon annan. Följer man resonemanget om äganderätt blir ju följden att låta pesonen drunkna. Utifrån det skulle man kunna argumentera för att det är skit samma om tar pengar från skattebetalare och investerar dom i andra länders frihet; det är ingen som bryr sig om det är stöld eller ej eftersom ändamålet är viktigare och helger medlen…vet inte om denna argumentering håller dock. Och detta säger jag utan att försvara ALLA invasionskrig.
För övrigt skulle det vara intressant att höra vad du och Jonas står någonstans i Mellanöstern-frågan, (du nämner Israel i inlägget) utifrån ett frihetligt perspektiv. Staten Israel kom ju till efter intensiv FN-lobbying och innebar en inkräktning på palestinierna. Själv anser jag att det var rättfärdigat med tanke på judarnas historiska kopplingar till det geografiska området. Dessutom är den pågående konflikten ett resultat av ett krig som startades av palestinierna, inte av Israel. Vad anser ni; på vilka grunder försvarar ni Israels existens och skulel det vara ok om ex antal miljoner turkar flyttade till Sverige och grundade en stat där, givet att de hade historiska kopplingar till Sverige?
Hmm ja problemet med krig är ju att medborgares liv också offras för något högre ändamål, vilket är lite mer problematisk. Vill man tillämpa den liberala icke-aggressionsprincipen konsekvent, så blir det svårt att invadera och avsätta diktatorer hursomhelst. Angående livbojsexemplet så ja du sänger ut någon annans livboj, men vilken domstol kommer att straffa dig för detta? Det är ju, framförallt i en nattväktarstat, slutligen en domstol som skall avgöra kring om ett brott begåtts. Det värsta somkan hända är väl att livbojen förstörs, vilket låter märkligt i sig i situationen, och då är det väl bara att ersätta den. Slutligen tror jag inte livbojsägaren skulle bry sig nämnvärt, men jag förstår ju också att detta är ett testest.
Israel är vidare inte mer komplicerat än många andra statsbildningar. Hur kom Sverige till? Förenta Staterna? Ryssland? Ingen statsmakt är helt och hållet skapad på liberala grundvalar där privat äganderätt har lett till framväxten av en stat som är en skyddssammanslutning. Och det finns givetvis ett och annat att säga om Israels bildande, såväl som hur stater uppkommer över huvud taget. Men i realiteten får man ta diskussionen från verkligheten, och staten Israel är den stat som respekterar individuella rättigheter mest i regionen, och därtill, som du säger, har blivit attackerad och försöker skydda sig. Överträdelser begås av alla parter, men att stötta den kraft som står för frihet känns naturligt i sammanhanget.