En tämligen viktig detalj verkar glömmas bort i debatten om sexistisk reklam: yttrandefriheten. Äger man en reklamplats eller motsvarande har man faktiskt rätt att fylla den med vad man vill, även om den är stötande och motbjudande. Säkerligen kan det finnas enskilda fall där skäl finns för lagen att ingripa, men att någon tar anstöt eller finner reklamen ifråga sexistisk, är inte sådana skäl. Att vara sexist enligt den officiella definitionen kan aldrig vara förbjudet, och inte heller att försöka övertyga sin omgivning om sina idéer; tvärtom skall en sådan person vara fri att använda dessa medel som alla andra. Att förbjuda vissa uttryck (som nu föreslås) är att kväva delar av den fria tanken och människans sätt att uttrycka dem.
Det borde vara fullkomligt irrelevant vad vi tycker om en särskild reklam i lagens mening. Istället bör den inbjuda till samtal, debatt och diskussion. Är den smaklös, billig, sexistisk, komplex? Är vi inte rationella nog att vi kan diskutera sådant här, medmänniskor emellan, och med våra barn? Måste staten vakta oss som en skock storögda barn utan egen vilja och kapa varje uttryck för en icke politiskt korrekt doktrin med sitt rättvisans svärd? Jag finner knappt ord över den bestörtning jag känner inför denna förbudshets. Vad har hänt med liberalismen i Sverige?
Jonas Sigedal
I Germania gör liberalismen en ännu starkare reträtt. Något man kan trösta sig med, kanske.
0 Svar till “Sakta krossas yttrandefriheten…”