Den ena halvan av författarparet till eposet Germania, nämligen Jonas Sigedal, antogs idag till Stureakademin, Timbros utbildningsprogram i frihet och liberalism. Huruvida den andra halvan, Niklas Elert skulle ha antagits vet vi ej, då denne inte sökte, eftersom han skall tillbringa den kommande våren i Barcelona.
Hurusom. För de som är intresserade publicerar jag här den uppsats som utgjorde ett urvalskriterium vid ansökan. Jag utgår från att den måste ha hållit någon form av kvalitet, om den trots allt gav mig en plats vid utbildningen ifråga. Denna essä behandlar faran i att bedöma liberala ideal utifrån dess resultat och förtjänster, och inte utifrån frihetens egna, inneboende värde. Den exemplifierar det hela med ett försvar för en skapande och dynamisk kultur, fri från statens bojor och bidrag.Då jag ändå är i farten och skriver, så tänkte jag att det kunde vara på sin plats med en kommentar om något skeende i omvärlden. Nu när man kanske snart kan räkna sig som en del av det nyliberala etablissemanget, så måste jag ju rycka ut till försvar för Svenskt Näringslivs annons som varnar för följderna av för lite konsumtion. Jag vill blott poängtera att det enda syftet med produktionen är konsumtionen. Det finns, och kan inte finnas, något annat syfte. Vad skulle det vara? Att hävda något annat är en återvändsgränd.
Givetvis finns andra värden i livet, såsom spirituella, intellektuella och religiösa sådana, men det förändrar ingenting. Ekonomin finns till, och enbart till för, att kombinera utbud och efterfrågan på en marknad. Den är resultatet av frivilliga kontrakt och fria utbyten. Man kan utbyta andra värden på frivillig grund utan att blanda in pengar. Man kan älska och vara vän med människor, skänka till välgörenhet eller ägna sig åt aktiviteter som inte mäts i monetära värden, men då det kommer till produktionen, så är det enda syftet konsumtionen.
Således, om vi medvetet håller tillbaka våra behov och önskningar, och detta sker på en sådan skala att konsumtionen minskar avsevärt, så kommer produktionen att minska. Vi kommer helt självpåtvingat att gå runt med en känsla av att inte ha tillfredsställt våra behov inom våra ramar. Detta tror jag inte någon, varken individen, miljön eller samhället i stort, mår bra av.
I övrigt är jag övertygad om att tjänstesektorns andel av ekonomin kommer att öka avsevärt framöver. I och med att produktionen av basala materiella ting blir billigare och billigare, kommer sådant som nödvändiga kläder och mat att utgöra en försumbar del av våra inkomster. Immateriella värden, såsom design, utförande och personlighet, kommer vi att betala mer för. Tjänster, fritid, semestrar och kvalitet kommer också att bli allt viktigare. Produktionen av prylar och annat förhatligt kommer att ske så billigt, resurssnålt och effektivt att miljövänstern inte behöver skrika längre. Men då gäller det att vi flyttar oss till nästa konsumtionssteg, och möjliggör födelsen av en sådan ekonomi.
Spekulativt, javisst. Men ibland är det ändå nödvändigt att peka på konsumtionens nytta. För vidare insikter i den nytta konsumtionen har haft fram till dags dato, för bland annat miljö och fattigdomsminskning, rekommenderas boken Yppighetens nytta, av Jonas Frycklund. En annan bok som rekommenderas, men som är av det mer skruvade och skönlitterära slaget, är givetvis Germania.
Jonas Sigedal
Den halva av Germaniaredaktionen som inte antagits till Stureakademin, det vll säga undertecknad, gratulerar glatt men inte så litet avundsjukt den andra halvan av Germaniaredaktionen till att denna antagits. Jag sätter dock stort hopp till att få fullständig tillgång till den liberala kanon som kommer att delges herr Sigedal under hans närvaro vid detta nya forum, något som förhoppningsvis kommer att kasta ett visst ljus över den annars ack så slentrianmässiga tillvaro av sol, bad och fest som beklagligtvis kommer att bli en konsekvens av min praktik i Spanien.
Niklas Elert