Jag har givetvis inte satt mig in i detaljerna kring Chiquitas eventuella skyldighet till tortyr och mord i Sydamerika, men om så är fallet är de utsatta berättigade till en mycket stor ersättning. Detta är självklart. Tvång, hot om våld eller våld är aldrig rätt, och att det är ett företag gör ingen skillnad. Precis som individer begår brottsliga handlingar, gör också företag det, och det är därför vi har en rättsstat.
Att “kapitalet tar till vapen” är något som kommunister brukar slänga ur sig i försök att ta bort fokus från sin egen ideologis fasansfulla brott mot miljoner människor. Men att dra parallellen att ett beväpnat företag skulle vara talande för kapitalismen är helt grundlöst. Kapitalism och marknadsekonomi är nämligen vad du får kvar om du skalar bort allt tvång och våld, så att det som återstår är människors frivilliga utbyte. Kapitalism är alltså exakt detsamma som avsaknaden av våld. Ett företag som utför våldshandlingar bryter mot denna princip lika mycket som en individ bryter mot den i samma läge. Vad som krävs är en objektiv inrättning som förmår avgöra förekomsten av brott, samt gripa och straffa de skyldiga. Det är därför vi har polis och domstolar.
Kommunism däremot är i allt motsatsen till kapitalism, då den är resultat av införandet av totalt tvång. Så enkelt är det.
Jag skriver det här just för att klargöra skillnaden mellan individers våld (som det är statens uppgift att stoppa) och statens egna våld (som endast kan stoppas i revolution och blodsutgjutelse, och troligen då ersättas av ett likt blodigt styre).
Jonas Sigedal
Personer med lika olika syn på det här vad som är rätt och fel kan ni läsa om i Germania, ett mästerligt epos, som av en händelse författat av mig själv och min meddebattör på denna blogg, Niklas Elert.
Vi konsumenter har också inom ramen för det kapitalistiska systemet ett effektivt vapen mot oetiska företag; vårt val att konsumera eller ej. I min mening är inte Arla ett oetiskt företag, men se bara hur effektiv muslimvärldens bojkott av företaget var. De lider fortfarande av det.
Om ca. en vecka är det i hela västvärlden utlyst en s.k. “Buy Nothing Day” som syftar till att ge det kapitalistiska systemets grepp över oss en liten känga. I mina ögon är detta både naivt och sorgligt. Det är ju inte systemet som ska få en känga, utan de som missbrukar det. Sen tror jag heller inte att detta tilltag öht får de avsedda konsekvenserna.
Om vi däremot bestämde oss för att bojkotta bara de oetiska företagen tror jag vi skulle kunna få mer effekt. Och givetvis inte bara för en dag, utan varje dag framöver. Är Chiquita ytterst ansvariga för övergrepp? Givetvis ska de då straffas. Under tiden myndigheterna processerar med Chiquita kan du köpa Dole istället. Och köper alla Dole så finns det snart inget Chiquita kvar att processera med…
Givetvis är konsumentmakten mycket viktig. Men hur definierar du ett etiskt företag, herr Ica? Etik är ju något mycket personligt, just därför är det ju utmärkt att man kan välja att handla av ett företag som förespråkar en egna ideal. Buy Nothing Day är ju ett vansinnigt tilltag, som att det är konsumtion i sak som är problemet. Problemet är och förblir alltid de som inte spelar efter reglerna, må de vara företag eller privatpersoner. Vad skulle motsvarigheten till Buy Nothing Day vara för privatpersoner? Kanske en Do Not Leave The House Day?
Precis. Jag hade inte tänkt att definiera vad ett etiskt företag är, det avgör du ju själv vem du handlar av eller inte. Är företagen inte bara oetiska utan även kriminella så får vi ju lita på att myndigheterna tar tag i problemen. Oavsett vad man tycker om myndigheternas åtgärder har man fortfarande kvar sin konsumentmakt.
Här kommer också en regleringsaspekt in i bilden, vilket jag har diskuterat tidigare med herr Elert. Det är OERHÖRT viktigt att den fria marknaden regleras i den utsträckning att vår konsumentmakt inte skadas. Missbruk av dominerande ställning är t.ex. förödande för oss konsumenter efter som det hindrar oss att välja från vem vi konsumerar. Sen kan man säga vad man vill från de libertarianska håll där man menar att konkurrenslagstiftning är onödig.
Men företagen är inte till för konsumenterna. Ingen kan kräva av någon annan att använda sin egendom på ett sätt att det passar ett visst ändamål. Jag kan aldrig tvinga någon att köpa, därför kan ingen tvinga mig vad jag ska sätta för priser, med vilka jag ska samarbeta osv. Självklart kan effektivitetsförluster härröra ur detta, men frihet är viktigare än effektivitet.
Jag skrev för några dagar sedan om destruktiva former av entreprenörskap som ett resultat av att samhällets institutioner inte tillhandahåller tillräckliga incitament för indivder och företag att tjäna pengar på ett sätt som skapar mervärde för samhället i stort. Som exempel på detta tog jag den organiserade brottsligheten i Sverige. Chiquitas agerande i Colombia torde i mitt tycke vara ett resultat av samma brist på “bra” samhälleliga institutioner, för några sådana har jag inte intrcyket av att Colombia direkt utmärker sig med. Därmed inte sagt naturligtvis att Chiquita och de ansvariga på företaget inte skall ta det fulla ansvaret för sina brott.
I beg to differ.
Företag KAN tvinga folk att köpa, genom karteller, predatory pricing m.m.
Förlusten är inte bara en effiktivitetsförlust för marknaden, utan en frihetsförlust för konsumenten. När konkurrensen ställs ur spel försvinner valmöjligheten. Och eftersom det alltid är mer lönsamt för ett företag att ha 100% av marknaden än 50% kommer företagen att sträva efter att sätta konkurrensen ur spel.
På en marknad med sund konkurrens är det konsumenten som styr. Företaget som erbjuder mest mervärde för kunden vinner. Detta leder till en kamp om kunder som skapar mer mervärde hela tiden. Dock kan vi inte bortse från att världen inte är perfekt och konkurrensen ibland rubbas. Vem ska då gå in och sätta den rätt igenom om inte en myndighet? Konsumenten kan det i varje fall inte, och företaget vill det inte.
Ovanstående ska ses som en replik till herr Sigedals inlägg.
Angående incitament för att tjäna pengar på sätt som inte skapar mervärde för samhället i stort så tror jag det kommer finnas såna incitament oavsett hur de samhälleliga institutionerna ser ut. Det avgörande är vad institutionerna gör för att hindra detta entrepenörskap.
Intressant. Låt oss bara konstatera att konkurrensen inte är mitt främsta ideal, utan friheten. Rovprissättning och kartellbildning är inte heller tvång i någon mening. Den frihet du åsyftar som är konsumentens frihet är en så kallad positiv frihet, dvs en frihet som bygger på att någon annan tvingas till en åtgärd den inte själv valt. En annan sådan positiv frihet är bidrag. Givetvis kan en människa som får bidrag av staten göra mer av sitt liv, men då denna frihet bygger på en kränkning av någon annans frihet genom tvång och ytterst genom statens våldsmonopol, så är det så att säga ett legitimerande av tvång. Och om staten kan tvinga oss till uppoffringar, du skulle vi ju lika gärna kunna tvinga varandra?
Ja, vi skulle kunna tvinga varandra. Men det fina med att leva i en demokrati är att vi kommer överens om en gemensam tvångsmakt som tvingar oss alla under relativt lika förutsättningar. Skulle vi tvinga varandra hit och dit skulle det lätt bli lite…oordning.
För det är väl inte direkt realistiskt att tro på en värld där inget tvång existerar?
Det vore onekligen utopiskt.
Det finns olika typer av tvång. Du måste till exempel äta för att överleva. Detta tvång är dock skapat av naturen självt, och är ingenting som går att komma ifrån. Att tvinga någon annan att arbeta för att du själv skall kunna äta är ett skapat tvång, en typ av förslavande. Demokratin har gjort stora landvinningar, och är ett fantastiskt styrelseskick. Däremot borde principen om friheten från tvång vara vägledande, och fungera begränsande för tvångsmakten. Vissa saker kan man helt enkelt inte rösta om. Lika lite som man borde kunna rösta om någons åsikt eller tanke, borde man kunna rösta om dennes egendom. Om 51 % av befolkningen röstar igenom ett förslag som möjliggör expropriering av de resterande 49 procentens tillgångar, så gör ju inte detta denna handling legitim, eller rätt. Statens utgångspunkt borde vara att stoppa förekomsten av tvång, inte att utöva tvånget. Staten bör ha så kallade negativa skyldigheter, och ingripa då någon individ försöker tvinga någon annan till något. Bara människor har rättigheter, bara staten har skyldigheter. Med denna värdegrund så tycker jag till exempel att det är helt barockt att stjäla varannan lönekrona från den arbetande individen och rösta om vad man ska göra med dessa. En så pass extrem skattesats är ju närmast att likna vid ett institutionaliserat slaveri, legitimerat av majoritetsvälde.
Jag ser din poäng herr Sigedal. Och håller delvis med. En avgörande skillnad verkar dock vara att jag faktiskt tror på en stat med positiva skyldigheter.
Kanske har ni en positivare människosyn än jag, men jag tror tyvärr att ett visst tvång måste utövas för att garantera skydd av negativa såväl som positiva rättigheter. Detta tvång bör givetvis vara det minimala möjliga, alltså är jag med dig till fullo om skattesaten t.ex. Men jag är inte med dig där du anser att endast negativa rättigheter ska skyddas.