Jag har alltid haft svårt att ta oron över att världen kommer att gå under till följd av människans kortsynthet på allvar. Jag känner mig ganska lugn för tanken på att den ekonomiska tillväxt som präglat planeten under senaste 200 åren, och inte visar någon tendens till att upphöra, kommer att lösa de flesta problem vi ställs inför, må de vara självförvållade eller inte.
Något förenklat ser jag det som att det enda verkligt katastrofala framtidsscenariot vi egentligen har anledning att frukta är ett ömsesidigt utplånande i ett kärnvapenkrig – och inte ens det är jag särskilt oroad över, dels baserat på de senaste sextio årens empiri (trots enorma spänningar i ett kallt krig var såväl den fria som den ofria världens ledare rationella nog att inte trycka på knappen), dels baserat på det faktum att allt fler länder blir rika, och, framförallt, demokratiska. Jakob Lundberg ger ett bra exempel på varför förekomsten av krig kommer att vara ännu mer mindre sannolik i framtiden, med hjälp av en underhållande Star Trek-abstraktion (länken hittade jag naturligtvis hos Norberg).
Om tillväxten i världens BNP per capita sedan 1950 håller i sig i 400 år till, vilket verkar sannolikt med tanke på den stadiga och ökande tillväxten det senaste seklet, kommer genomsnittsinkomsten per människa att uppgå till 12 900 000 dollar när Star Trek – The Next Generation tar sin början år 2364 – lika mycket som 300 amerikaner tjänar i dag.
Tillgängliga fakta visar att demokrati, ekonomi och fred är starkt sammankopplade och att mänskligheten på dessa områden har gjort enorma framsteg under det gångna århundradet. Krigen har minskat och demokratierna har blivit fler, framför allt under 1990-talet. Nästan alla stater med en BNP per capita som överstiger 12 000 dollar är demokratier. Med nuvarande tillväxttakt kommer den sista staten som når 12 000 dollar att göra det i början av 2100-talet. Konfliktforskningen har bevisat att två demokratier aldrig har gått i krig mot varandra. Alla folkmord har också begåtts av diktaturer eller av demokratier i krig med diktaturer (exempelvis andra världskriget).
Det populäraste exemplet för tillfället på hur människan själv kommer att orsaka sin förintelse (såväl som planetens) är klimatförändringarna. Förespråkarna är många – till exempel Andreas Malm som i Nyhetsmorgon i morse propagerade för att svenskarna skulle sluta flyga helt och hållet – för att vi skall dra i nödbromsen och producera mindre för att på så vis minska de koldioxidutsläpp som enligt rönen bidrar till växthuseffekten. I mitt tycke är inte detta inte en klok, förnuftig och försiktig politik, utan det rakt motsatta.
Björn Lomborg ger i sin bok Cool it, på basis av IPCC:s egna siffror, belägg för att kostnaderna av att minska produktionen idag vida överstiger vinsterna i form av mindre klimatproblem i framtiden. Därtill skall läggas ett flertal andra aspekter. Att försöka tackla problem som dyker upp hundra år in i framtiden genom det trubbiga instrument det innebär att reglera koldioxidutsläppen idag, känns intuitivt som en sämre lösning än att hantera problemen när de kommer. Människan är en anpassningsbar varelse, och att delar av Holland råkar befinna sig under vattenytan har inte hindrat människor från att bygga vallar för att ändå skydda denna region och möjliggöra för den att blomstra. Jag ser ingen anledning till att framtidens människor inte skulle klara av att hantera en successiv höjning av vattenytan på ett par fot, eller andra problem som springer ur en höjd temperatur.
På sjuttiotalet var många forskare i malthusiansk extas övertygade om att befolkningen på planeten var för stor, att jordens resurser aldrig skulle räcka till och att massvält stod för dörren. Idag är vi ännu fler. Och mättare. Vad gäller ändliga energikällor såsom olja, kol och naturgas är det naturligtvis ohållbart att använda dem i ett riktigt lågsiktigt perspektiv, eftersom de är just ändliga. Men vad de flesta bortser från när de påtalar detta problem är återigen människans anpassningsbara natur, som i kombination med marknadens mekanismer är ett väldigt kraftfullt vapen.
Tillgång och efterfrågan gör att en naturresurs som börjar ta slut ökar i värde och därmed blir dyrare – således skapas ett ekonomiskt incitament för att söka efter alternativa lösningar. DN rapporterar idag att forskare har gjort ett framsteg i produktionen av vätgasbränsle, vilket av tidningen beskrivs som en ”potentiellt avgörande lösning på bränsletillgången för framtidens fordon.”
Även om detta skulle dra ut på tiden blir dessutom energiförbrukningen effektivare: man kan få ut betydligt mer energi ur varje enhet olja idag än för femtio år sedan. Att denna effektivisering skall kunna fortsätta kräver emellertid fortsatt teknologisk utveckling, vilket för övrigt möjligheten att utveckla alternativ till de ändliga naturkällorna också gör. Teknologisk utveckling både förutsätter och leder till ekonomisk utveckling, och så länge denna fortgår som vanligt på de fria marknaderna kommer jag med andra ord att beakta framtiden i trygg förvissning om att den kommer att bli en ännu trevligare plats att leva på. För alla människor på jorden.
Niklas Elert
Om ni vill roa er i väntan på framtiden – vad den än bär i sitt sköte – rekommenderas att ni läser boken Germania, av undertecknad och Jonas Sigedal.
1 Svar till “Vi har all anledning att vara positiva inför framtiden”