Rovdjurs-debatten har blossat upp igen. Svd skrev förra veckan om att jägareförbundet vill ha skyddsjakt på varg i Värmland och idag kom Brottsförebyggande rådet med sin nya rapport i vilken det framhålls att att varannan död varg falit offer för illegal jakt.
Ibland så försöker vargmotståndare argumentera för vargslakt genom att anspela på en av människan djupaste och starkaste känslor; rädslan, för att vinna ekonomiska marginaler på bekostnad av helt underbara varelsers och fina djurs existens. Det är oerhört lågt och det är på den nivån den svenska debatten befinner sig. Inte minst Fredrik Reinfeldts tröttsamma och opportunistiska agerande och ståndpunkt i frågan, som han långsökt låtsas slutleda utifrån och koppla till ideologiska ståndpunkter (som om han hade någon ideologi överhuvudtaget), såsom ”individens frihet att försvara sig”. Hans politik ger i praktiken mandat till vem som helst. när som helst, att attackera rovdjuren. Det får mig att tänka på den mycket rolige Uncle Jimbo i South Park som, när han är ute och jagar, brukar skrika ”it´s coming right for us!” innan han avfyrar, för att rationalisera sitt agerande för sig själv och sin omgivning.
Naturligtvis är vargen ett för människan farligt rovdjur och som sådant ska det bemötas med stor respekt och försiktighetsåtgärder och vid extrema fall även självförsvar genom att döda, men det är absurt att aktivt eller genom att negligera frågan verka för utrotningen av vargen.
Att argumentera för vargjakt på basis av att de är farliga för människor är inkonsekvent och falsk, riktigt dålig retorik. Inkonsekvensen i retoriken framkommer tydligt när man tittar på statistik och jämför hur många människor vargen dödar och sedan jämför det med andra arter. Både hundar, älgar och säkert en hel radda andra djur dödar årligen fler människor än vargen.
Vargmotståndarnas egentliga agenda legitimeras alltså såsom ”skyddsjakt”. Men även detta argument avväpnas enkelt genom att belysa dess ihålighet. Hur många fällda tamdjur är det egentligen vargen ligger bakom?. Av de 145 anmälningar på döda tamdjur som fram till den 21:e augusti i år hade skyllts på vargen och andra rovdjur har hälften av dödsfallen efter DNA-analys visat sig ha andra orsaker. Vargen fäller alltså troligtvis under hundra tamdjur per år. Är detta verkligen en så outhärdligt stor ekonomisk börda när man sprider ut det på flera personer? Om så ändock är fallet, varför diskuterar man inte ens alternativa lösningar som till allas tillfredsställelse skulle lösa problemet och som dessutom skulle innebära en mer permanent lösning? Jag tänker då på utbyggnader av inhägnader för boskapen och andra förebyggande åtgärder.
För självklart ska vi skydda våra boskap. Naturligtvis är det lika tråkigt varje gång ett boskapsdjur dör som när en varg blir ihjälskjuten men i valet och kvalet måste vargarnas mindre antal gälla.
Men här är det vargmotståndarnas lathet och intellektuella kapacitet som sätter begränsningarna. Man är mer intresserad av att jaga och döda vargar (som de verkar tro är deras konstitutionella rättighet vid varje givet tillfälle) än att faktiskt lösa problemet med fällda boskapsdjur.
I staten Minnesota, som till ytan är hälften så stort som Sverige, finns det omkring 3000 vargar, medan Sverige bara mäktar med ett hundratal. Sverige är alltså dubbelt så stort men likväl anses det inte ens finnas plats för 3% så många vargar som där borta.
Tar man dessutom Sveriges glesbyggdhet i beaktande, framförallt i Norrland där de flesta vargar finns, så har man ytterligare ett argument för att tillåta en ökning av dess antal.
Det finns alltså ingen empirisk grund för deras åsikter.
Jag blir så jävla förbannad när människor sätter sig själva före djuren, speciellt när det inte behöver vara fråga om ett nollsummespel dem emellan.
Vargstammen är idag utrotningshotad i Sverige och lider av grav inavel. Den härstammar från tre individer. Syskon tvingas para sig. Att tjuvjaga eller verka för en marginaliserad vargstam är inget annat än hjärtlöst. Fullständigt, totalt hjärtlöst. Jag önskar det fanns en högre stående livsform än människor på denna planet som kunde sätta dessa individer, och deras meningslösa och parasiterande livsföring på plats. De skulle kanske tänka om om de själva hade fått känna på hur det känns att bli jagad och få sina gener utrotade.
/Christoffer Rosell, gästbloggare
Enligt principen “Vargen är farlig för människor” så borde fokus vara riktad på bilar och det allra farligaste: Andra människor!
Låt de vilda djuren vara!
Jag tycker inte du ska skiva om det här ämnet eftersom du inte kan din fakta. De flesta vargarna finns i Värmland, inte Norrland som du skriver, vargstammen är inte utrotningshotad idag och de människor som vill skydda sina djur vill inte döda för dödandets skull. Det bör inte införas jakt på varg men om vargen anfaller ditt boskap så borde man få skjuta den. Som du sa så händer det inte ofta men då det gör de så borde man få agera. Jag är uppväxt i norra Värmland och har hört om flertalet hundar och boskap som blivit attakerade och dödade av varg. T.ex en som tidagare gick i min klass fick sin hund slaktad av en varg. Min klasskamrat som sitter här bredvid mig har vargar springande på gården lite då och då. Vargar är skygga djur och ska inte dra sig till människor, de ska hålla sig i skogen och skog det finns det mycket av i norra Värmland vill jag lova! En varg som drar sig till människor är det något fel på. Det finns mat i skogen så de ska inte behöva ta vårt boskap. Jag skulle vilja veta vart du kommer ifrån, för du verkar inte ha några erareheter eller upplevelser som vi har. Tack för mig