Regeringens budget och tillhörande idéer är väl egentligen ingen större överraskning, man fortsätter att pricka av vallöften och gör som man blivit tillsagd av det väljarunderlag som nu, tydligen, lockas med av någon vänstervind som blåser. Men problemet med Reinfeldts regering ligger just där: all kritik man får bemöts alltid med argument om att man gör det man lovat. Sällan, eller aldrig, motiverar man förslagen med något slags ideologisk övertygelse. Att tillämpa denna försiktiga teknik för ju att man tappar tolkningsföreträdet, och gör sig mottaglig för allsköns ideologisk kritik från vänsterhåll.
Det är märkligt tycker jag, att man bygger sitt arbete på så försiktiga och realpolitiska grunder. För särskilt svårt är det ju inte att motivera de idéer man framför på moralisk grund. Skattesänkningar, justeringar i de offentliga försäkringarna och nedläggningar av myndigheter är mycket tydliga och lättmotiverade förslag utifrån en borgerlig värdegrund, och det var denna värdegrund man vann valet på. Varför kan man inte fortsätta, och ta debatten med denna värdegrund som botten?
Men framförallt upprörs jag i denna artikel över det politiska alternativ i form av SSU, som vandrar omkring och kräver bostäder av någon tänkt omgivning. Vad är det för slött patrask som tycker att man skall förtjäna genom att vifta med ett plakat? Bortskämda produkter av socialstaten, det är vad sådana är. Det borde inte vara särskilt svårt för regeringen Reinfeldt att argumentera mot sådant socialistiskt trams med lite grundläggande känsla för rätt och fel.
DN:s ledarredaktions ger för övrigt godkänt betyg på regeringen efter ett år vid makten.
Germania är ett liberalt epos, en satir om vår samtid, som med humor och språklig finess berättar om ondska, totalitära stater och extremism, såväl som om marknader, demokrati och kapitalism. Influenser märks bland annat från Ayn Rand (Och världen skälvde), Leo Tolstoy (Krig och fred), Trey Parker och Matt Stone (South Park) såväl som Douglas Adams (Liftarens guide till galaxen). En svulstig, stor och liberal historia om goda och onda mäns gärningar. Gå gärna med i vår grupp på Facebook.
Jonas Sigedal
Var det någon överhuvudtaget som förväntat sig något vettigt överhuvudtaget från dessa stollar !?.
Vi apor har skrivit ett inlägg som handlar om våra ideologiska positioner i allmänhet och innehåller en analys av den ssvenska regeringens ideologi.
I korthet: Den ssvenska regeringen är rasistisk.
* SSvenskar har mestadels högavlönade arbeten.
* Invandrare är mestadels arbetslösa.
* AllianSSen mobiliserade de som har arbete mot de som inte har arbete genom att påstå att arbetslösa i hög grad fuskar.
AllianSSens argumentation följer denna logik.
SSvenskar–>Arbetare–>Hederliga
Invandrare–>Arbetslösa–>Ohederliga
Det är explicit öppen uttalad rasism riktad mot invandrarna.
Ni Apor börjar bli verkligt tröttsamma. Ge er av till Jinge eller Esbati om ni vill hitta något som åtminstone skulle kunna likna ideologiska fränder, äve om jag betvivlar att ni blir tagna på så värst mycket större allvar där.
Det är ju helt underbart med regeringar som inte ens försöker motivera sin politik. Det går ju ändå inte, så varför försöka? Som tur är så går Svenskarna och röstar av gammal vana. Ibland blir det höger och ibland vänster, lite på måfå sådär.
I andra länder fortsätter utplåningskrigen. Krig betyder tillväxt och säkrar naturresurser som den rika världen inte har några egna kvar. Då får man ta andras. I utbyte får de demokrati. Att civilsamhällena och människorna är helt sönderslagna spelar ingen roll. För när ett krig tar slut så kan alla börja satsa på sig själva. Vissa väljer då helt fritt att till exempel prostituera sig i ett rikare land. Det är en utvecklande möjlighet för många kvinnor som blivit gängvåldtagna av soldater och förlorat sin familj.
I Sverige är vi så positiva till denna globala utveckling att det inte behövs några politiska alternativ till denna utrikespolitiska linje.
I små kåserier kan nylibbar glatt skoja om det på gymnasial prosa, och därmed säkra en karriär på DN eller Timbro. De är så lättsamma och okomplicerade, och framförallt trevliga, så alla andra framstår som sura pessimister och fel-letare.
Emedan staten själv toppar våldsstatistiken pratas det glatt om hur destruktiva vanliga människor är. Ibland gör till exempel onda aktivister omotiverade utfall mot oskyldiga exploatörers egendom. Då talas det med stadiga röster om demokrati, rättigheter och om det sadistiska sexvåld man vill utsätta dessa onda aktivister för, och mörda dem såklart. Men det måste ske demokratiskt. Mången nylibb får en tår i ögat när de tänker på att det tyska ekonomiska undret var så före sin tid. Hade de bara haft globalisering så hade de kunnat göra all den där expansionen långt borta där ingen hade behövt se den.
Då hade inte Maria Abrahamsson behövt känna sig kluven inför sin frisyr och sina höga läderstövlar. Hon skulle så gärna vilja vara med och motivera regeringens politik. Men hon hittar bara inte den rätta lättsamma tonen. För i hennes huvud ekar allt hon säger som i gamla megafon-ljudsystem över Berlin. Hon vill att Johan Norberg ska styla om henne, men ändå inte. Han ser precis ut som det offer hon själv känner sig som, och hon vill inte vara ett offer. Hon vill vara en hård ideolog med alla svaren. En Matin Luther King för bolagsdirektörer.
Men de bryr sig inte om vad hon säger, och inte regeringen heller. De har inte skaffat sig all sin makt bara för att lyssna på nån hagga i Gamla stan, eller nån annan heller för den delen. De behöver inte hennes knastertorra svada. De behöver en Karl Einar Häckner som kan trolla och vara pajas. Framför allt pajas, och för det har de redan uppfunnit Johan. Den korkade gymnasie-strebern som ingen orkar prata med.
För den enda sanna makten är den som inte behöver motivera. Och i en demokrati vill vi att makten ska vara Sann. Ren. Obesudlad. Likt torsken som hoppar uppför floden av människospillror på Oranienburg Strase.
Tråkigt att den lilla ordleken ovanför måste ha tagit sådan tid att producera, när analysen var så simplistisk och dålig att ingen tanke väcktes. Sällan man blir helt neutral efter att ha läst något så långt, men du lyckades.