Idealismen är på utdöende, och neokonservatismen gör sin tydliga reträtt i Washington DC. De stora talen om att regimbyte, folkresningar och att störta diktatorer ner i avgrunden, syns inte längre. Istället har idén om frihet för Mellanösterns förtryckta folk kommit att bli ett smutsigt inrikespolitiskt spel, där opportunistiska demokrater som vill nå Vita Huset använder Irakkriget för att vinna sympatier. Förhoppningsvis, i och med det förakt de visar den amerikanska militären, gräver de sin egen grav. (Och jag tänker nu på de duvigare inslagen i demokraternas flora.)
Då idealismen och neokonservatismen faller träder Rudy Giuliani fram som den mest balanserade kandidaten. För det amerikanska folket är smartare än vad deras demokratiska företrädare i Washington tycks förstå: hur mycket de än avskyr kriget, så inser de, att man inte bara kan dra sig ur vind för våg. “Finish what we started.” som det ju heter.
Men det är något hos Bush som jag kommer att sakna. Hans styrka att genomdriva sin vilja, hans idealistiska målsättning att få arabvärldens fascistiska diktatorer att gå med darrande knän och undra när deras förtryckarstat skall falla ihop. Hans idéer om “pre-war”, och alla fria människors skyldighet att stötta ofria människor, var de än befinner sig i världen.
Men vad händer härnäst? I takt med att Väst slutar spänna sina muskler mot förtryckarna i diverse totalitära stater, flyttar dessa fram sina kandidater. Lars Vilk mordhotas och en belöning fästs på hans huvud. Lyckligtvis är han en av de där modiga själarna, som inte låter sig skrämmas av terroristers utfall, men hur är det med oss andra? Vi står nu tryggt på åskådarplats, och Västs vänster gläds åt hur Förenta Staterna tappar momentum i Irak, och tycker sig se dessa mördares hot mot oss som något slags frihetstörstande röster från avgrunden. Som alltid i historien väljer vänstern fel personer att gulla med, och det skall bli intressant att se, när de inser sina misstag. Kanske när Förenta Staterna och resten av den fria världen är så uttröttat av ingen längre orkar stå emot, så att vi tvingas till små inskränkningar i yttrandefrihetsgrundlagen, och få den totalitära världen att flytta fram sina positioner. Kanske ännu senare…
Hur kan det vara så svårt att ta ställning i den här frågan? Även om man inte är fanatisk Amerika-fantast som jag själv, så måste man väl se vad alternativet är? Hur kan man spela diktatorer och terrorister rakt i händer, bara för att få markera mot Förenta Staterna?
Detta är en strid om ideologi, om idéer och ideal, och vi måste någonstans välja vilken sida vi ska stå på. Vi i Väst måste inse, att för varje eftergift vi gör mot despoter i arabvärlden, desto fler kommer att krävas. Vi måste förstå, att alla förnekanden av vår egen civilisation kommer att tolkas som svaghetstecken, och ge dem momentum.
Och på så sätt stärker vi de fasanfulla herrar som styr dess länder, och marginaliserar deras folk ytterligare. På så sätt blir den muslimska världens dröm om frihet ännu mer avlägsen.
Jag ställer mig solidarisk med alla människors frihetssträvan. Just nu, bygger irakiernas möjlighet till frihet på att amerikanerna stannar. Och slutför jobbet.
Germania är ett liberalt epos, en satir om vår samtid, som med humor och språklig finess berättar om ondska, totalitära stater och extremism, såväl som om marknader, demokrati och kapitalism. Influenser märks bland annat från Ayn Rand (Och världen skälvde), Leo Tolstoy (Krig och fred), Trey Parker och Matt Stone (South Park) såväl som Douglas Adams (Liftarens guide till galaxen). En svulstig, stor och liberal historia om goda och onda mäns gärningar. Gå gärna med i vår grupp på Facebook.
Jonas Sigedal
“Varje dag läser vi om särskilda åtgärder som vidtas för att muslimer inte ska bli purkna.
I stället för att slå näven i bordet och protestera mot den falang av muslimer som ber för vår undergång visar vi i stället vår svaghet och kryper för dem.
De demonstrerar med skyltar om att alla icke-troende ska förgöras och vi ignorerar dem.
Vi publicerar en teckning som visar deras profet och de bränner bilar och flaggor.”
Du har en meningsfrände här på
Every Kinda People
Intressant synvinkel. Här är min om Muhammedteckningarna:
http://www.makanamini.se
Makan Amini: En mycket grundläggande aspekt som du (med flera debattörer på alla politiska sidor) tycks bygga ditt resonemang på är att detta är en strid mellan religionsfrihet och yttrandefrihet. Så kan det givetvis aldrig vara. Religionsfriheten ger varje utövare rätt att utöva sin religion – men inte kräva av omgivningen att anpassa sig efter denna tro. Yttrandefriheten ger oss rätten att säga vad helst vi önskar, hetslagstiftningen är en helt annan grej än vad du försöker framställe den som här.
Hets skulle vara något i stil med att uppvigla eller uppmana till brott mot muslimer, typ att skrika rakt ut att alla muslimer skall dö, eller liknande. Sådant skall givetvis bestraffas (även om jag tycker att hetsöagstiftningen är luddig, men det är en annan fråga). Att utmåla profeten som rondellhund uppviglar inte eller hetsar till brott, det gör inte ens det faktum att ha åsikten att Muhammed var en mördare. Skyldig till dessa brott, som mordhot och liknande, gör sig ju däremot den islamistiska rörelsen och dess terrorförgreningar. I ett samhälle med yttrandefrihet får man helt enkelt stå ut med förolämpningar och lite obehag, yttrandefriheten är nämligen sekulär till sin art och kan inte ta hänsyn till olika trosinriktningars olika önskemål. För sekulära och icke-muslimer är Muhammed inte helig, och då är det upp till var och en att göra avgörandet hur man ska förhålla sig till detta. Yttrandefriheten är en individuell rättighet, den är naturgiven, och den skulle se likadan ut oavsett om islam, kristendom eller judendom fanns eller ej. Därför kan den inte ta särskilda hänsyn, så länge man inte hetsar folk till brott.
Jag publicerade ovanstående inlägg på Makan Aminis blogg också.
Hejsan ALLA MEDmänniskor,
I mitt mer än 66-åriga perspektiv sett utifrån helt egna gjorda erfarenheter + lite studier av den religösa historien – så VET jag för egen del att som Princip ALLA religioner fungerar som bränsle för ofattbart lidande i wår värld. Det har ingen betydelse ifall de kallas kristenDom, müslim-Ism osv. Men visst har religioners MaktElitare lite olika tillvägagångssätt – i sin synbarligen omättbara iver för att ställa till med ett rent helvete för oss av vanligt folk.
Erfarenhet två är att jag upplever att det inte så sällan är just dom som etiketterar sig själva som religiösa – som just och inte så sällan kastar sten i glashus, kanske…
Erfarenhet tre är att jag också att det är väldigt väldigt förlösande att kalla ALLA för MEDmänniskor – och alldeles oavsett ifall jag kan uppleva att dom för tillfället har gått på sin MaktElits nitar som kristenDomare, müslim-Ister osv osv.
Ha det…
vännen Josef
PS. “SANNINGEN SKOLA GÖRA EDER FRIA” DS.
Det finns en petition för yttrandefriheten nu. Skriv på den om ni känner för att kämpa för vår frihet:
http://www.petitiononline.com/vilks/petition.html
I örvigt: Mycket bra blogginlägg, Jonas!
Mvh
/FS