Herr Odenberg gör rätt då han avgår, eftersom han inte anser att försvarets nya inriktning är i linje med sina ideal. På SvD:s ledarblogg diskuterar man även detta, och problematiserar det hela genom att ta upp frågan vem som nu skall stå upp för försvaret? Nu hoppas jag dock innerligt att detta kan påverka opinionen i rätt riktning, så att vi inte står här med en borgerlig regering som urvattnar försvaret och gör det ännu mer till blott något symboliskt.
Personligen är jag ju av den åsikten att stora försvarsalianser mellan demokratiska länder bör byggas, då idén om den demokratiska freden såväl allt det vi har gemensamt gör det helt onödigt att bygga upp försvarsvärn mot varandra. Men med ett allt mer totalitärt Ryssland, terrorattacker och även de naturkatastrofer som drabbat landet på senare år, kan jag inte förstå varför man ska börja peta i en av nattväktarstatens kärnfunktioner. Försvaret behövs!
Frågan är hur man kommer se på detta ur ett enighetsperspektiv. Tyder detta på splittring inom borgerligheten? Är det högt i tak? Eller tyder det på att man har starka personligheter till ministrar?
Jonas Sigedal
Germania är ett liberalt epos, en satir om vår samtid, som med humor och språklig finess berättar om ondska, totalitära stater och extremism, såväl som om marknader, demokrati och kapitalism. Influenser märks bland annat från Ayn Rand (Och världen skälvde), Leo Tolstoy (Krig och fred), Trey Parker och Matt Stone (South Park) såväl som Douglas Adams (Liftarens guide till galaxen). En svulstig, stor och liberal historia om goda och onda mäns gärningar.
Jag tycker det tyder på att man har ärliga ministrar.
Demokrati bör, även i en nattväktarstat, betyda att alla har rätt att kämpa för sina egna åsikter.
Ett illustrativt exempel är historien om två vargar och ett får som ska rösta om vad de ska äta till middag. I ett läge där alla tre röstar för samma sak (d.v.s. enighet) har dom hamnat i ett åsiktsförtryck som är värre än att bli uppäten.
Friheten att ha en egen åsikt och respekten att avgå när man inte längre kan stödja gruppen – det är ett tecken på på ärlighet.
Ganska långt ifrån de konservativa socialisternas kamp för att behålla makten till priset av alla andra ideologiska frågor.