En poäng vi försöker förmedla med vår bok Germania är att fackföreningar bara är en intresseorganisation bland andra, vilken precis som andra företag och organisationer kan ledas in på både bra och dåliga banor. Arbetarnas och medlemmarnas väl borde, men behöver definitivt inte, vara fackets främsta prioritet. I vår bok kapas den svenska och därefter den europeiska syndikatsrörelsen av ett flertal mycket otrevliga herrar (ja, de är alla herrar), vilka förvisso använder sig av klassisk arbetarretorik av den urgamla skolan, men knappast lever som de lär och därtill klär sig på ett högst egendomligt manér: som gamla artonhundratalskapitalister i hög hatt och frack.
Överdrifter givetvis. Vi har dock redan tidigare på bloggen konstaterat att bland annat metalls fackpamp Jan-Anders Lindfors kallar icke fackanslutna för gulingar och komer med förtäckta hot. Nu konstaterar SvD:s ledarblogg att Landsorganisationen är orolig över att medlemmarna får det bättre, och att deras medlemstal som en följd därav sjunker.
De allra flesta löntagarna har fått ökad köpkraft, sade LO:s ordförande vid Transports kongress.
Med andra ord tycks det ligga i LO:s intresse att de fattiga fortsätter att vara fattiga, så att de kan befästa sin makt ytterligare genom att fortsatt använda dem som ett slagträ i debatten. När skall folk förstå att också rörelser med påstått solidariska ideal också kan drivas av profit – skillnaden är bara att facket, såväl som exempelvis miljörörelsen, hycklar och är väldigt duktiga på det eftersom folk än dag tycks tro att deras utgångspunkter är altruistiska.
Mina moderata karameller skriver om samma oro från LO:s sida, men från en annan utgångspunkt.
Updatering kl 17: Också Federley frågar sig: Är det någonsin bra?
Niklas Elert
Läs gärna vår bok – ni kan ladda hem de första fyra kapitlen i sidhuvudet ovan. Officiell premiär på vår följetongspublicering dundrar igång den 16 september på ny domän.
0 Svar till “Facket är inte nödvändigtvis altruistiskt”