Alla som har hört talas om Björn Lomborg vet att han propagerar att man ska fokusera sina resurser på de saker man kan göra någonting åt (exempelvis aidskatastrofen), och mindre på vad man knappt kan påverka hur mycket pengar man än öser (exempelvis klimatförändringarna). Jag såg honom på Studentafton i Lund för några år sedan och då påpekade han att en bangladeshier om hundra år säkerligen kommer att finna det märkligt att vi i vår tid var så oroliga för att han skulle drunkna – han är ju rik – men knappt brydde sig om att försöka lyfta hans farfarsfar ur fattigdom.
I alla fall. Resonemanget gäller även för biståndspolitiken. Gårdagens DN-debattinlägg signalerar att Gunilla Carlsson har förstått att man inte kan vara överallt och inte lösa allt, och jag hoppas att minskningen av antalet länder man satsar på också vittnar om en övergång till ett mer kvalitativt tänkande ifråga om biståndet. I en debatt igår med socialdemokraternas biståndspolitiske talman igår (jag vet inte vad han heter) verkade denne mest avundsjuk på att han och sossarna själva inte hade kommit på samma sak. Bland SIDA:s medarbetare tycktes alla positiva i stort till förslaget, även om enskilda beklagade att just deras land ströks, naturligtvis.
SvD:s ledarsida berömmer biståndsministern:
Biståndsminister Gunilla Carlsson är en minister med en tydlig dagordning, som med stor konsekvens försöker få rätsida på biståndspolitiken. Processen kan föra tankarna till Linné: ordna och systematisera. Politik kan vara rationellt handlade.
Visst kan man ha synpunkter på urvalet av mottagare, men tyngdpunkten på fattigdom och behov, för-måga att ta till sig bistånd, mänskliga rättigheter och demokrati är riktig.
Det här tycker jag känns som ett av få tillfällen då alliansregeringen faktiskt lyckats framställa sitt agerande i en fråga på sitt vis, och inte tvingats gå i försvarsställning mot oppositionen. Dock kan man, som SvD skriver, bara beklaga:
Att UD har valt att låta den av terroriststämplade Hamas styrda Gazaremsan ingå bland de områden som ska prioriteras ger däremot fel vibra- tioner. Som en pust från det förgångna.
Som påpekades här på bloggen igår valde Hamas igår att ta ännu ett stge i totalitära riktning genom att inskränka mediernas handlingsutrymme betänkligt. Detta visar med all tydlighet att de inte förtjänar våra pengar. Mina skattekronor skall inte gå till att hjälpa dem förtrycka palestinier och skjuta på israelier.
Niklas Elert
SIDA’s standard kommentar ar nu “vi ska nu satsa på aktörssamverkan inom prioriterade områden såsom miljö, demokrati och mänskliga rättigheter.”
SIDA har alltid anvant floskler for att forsoka lata klok nar man beskriver sin fatalt misslyckade verksamhet. Sossarna har alltid fokuserats SIDA hjalp till krigforande kommunist diktaturer. De ar for manga att rakna upp men nagra av sossarna favorit regimer har varit, Nord Vietnam, Kuba, Angola, Mozambique, Nord Korea, Kina, Zimbabwe. Borgar regeringar har inte andrat mycket pa den politiken, dom minskade visst stodet till Kuba men inte mycket mer. Zimbabwe har fatt over 4 miljarder kr, stodet fortsatter nu med 130 miljoner per ar trots att regimen overgatt till total diktatur och anser sej ha rad att fora krig I andra lander. Hur effektiv har hjalpen varit? Nu ar det 80% arbetsloshet, 100.000 % inflation, medel livslangden minskar varje ar. Om man antar att 5 miljoner var utfattiga for 20 ar sedan, sa ar nog dubblet sa manga utfattiga idag. Dessutom sa fanns det jobb till de 5 miljoner fattiga for 20 ar sedan. Knappt nagon har jobb idag pga den socialistiska politiken som har forstatligat det mesta i landet. Som summering maste man konstatera att all u-hjalp till detta och manga andra lander har varit total bortkastad. 4-5 miljarder svenska kronor bortkastade pa sossarnas experiment med hjalpa regimen forvandlas ifran en kapitalistisk kornbod mitt i sodra afrika till en fatalt misslyckad socialistisk planekonomi. SIDA’s babbel, struntprat och fina ordval hjalper inte de miljoner som tvingats pa flykt eller mordats av de krigforande kommunist regimer som sverige bidragit till. Detta ar ett morkt kapitel i svensk historia som maste upphora och utvarderas, och talas om sa skattbetalarna far reda pa vad vi gjort. Sanningarna har fortigits for lange.
Robban; Jag skrev igår om att just Sida och Zimbabwe. Följ pinbacken här: Men Sida, Zimbabwe är ju en diktatur