Äntligen fri…

… från studierna, alltså – i alla fall fram tills den nya terminen börjar. Tills dess har jag nu till mitt förfogande ett utrymme tid under vilket jag kan göra vad jag vill, vilket i detta fall till stor utsträckning kommer att fyllas med arbete med den nya hemsidan som lanseras (herr Sigedal påpekade försynt att jag av någon snobbistisk anledning tidigare stavat lansera med c, något jag uppenbarligen tagit till mig) den 16 september. Då herr Sigedal besitter en röstmässig kompetens vida överlägsen min egen, kommer jag enligt den nationalekonomiska idén om komparativa fördlear såväl som sunt förnuft, ägna mig åt det jag gör bäst, eller i alla fall relativt bättre, nämligen illustrationer, och därtill arbete med en del grundläggande textmaterial till sidan.
Min nyvunna frihet till trots blev kvällen ifråga lugn, då de enda som befinner sig i Lund på sommaren är antingen debila galningar eller stackars studenter som likt jag själv är här med anledning av resttentor. Således avnjöts en film och ett par öl. Filmen var i detta film den eminenta Idiocracy av Mike Judge, mannen bakom Office Space, som beskriver ett något rubbat Sköna nya värld-scenario där människans intelligensnivå sjunkit till skandalöst låga nivåer eftersom alla framgångsrika människor inte haft tid att skaffa barn på grund av sina karriärer, varför detta oavsiktligt överlåtits helt på rednecks, hillbillies och andra idioter. Således har de tillgång till den ganska avancerade teknologi mänskligheten ackumulerat under århundradena, men de är värdelösa på att använda dem, varför skördarna dör och sopbergen växer sig höga (laviner är vanligt förekommande).
CERN verkar för övrigt ha stora grejer på gång, rapporterar Discover, (tack, Ola) och då inte bara skalmässigt även om den anläggning man använder sig av för att hitta den så kallade Higgsbosonen, är något utöver det vanliga. Imponerande, och är det något stat och union ska satsa på är det givetvis forskning och utveckling, för samhällets underbara fromma. Leve vetenskapen!
Och en svensk ropade tydligen in Hitlers champagne, rapporterar SvD. Jag nöjer mig med att vidarebefodra länken utan vidare kommentarer, då jag litar på att många med mig ser underhållningsvärdet i att Hitler haft vin, målat, burit Hitlermustasch, eller gjort någonting vardagligt överhuvudtaget. Den mannen är – trots påtagliga brister inom ett stort antal sfärer – en ändlös brunn av skratt att vaska ur.
Kan för övrigt tipsa om gruppen Germania på den nya tidens lunarstorm, facebook, till vilken alla och envar är välkomna att ansluta sig om de är intresserade av regelbundna uppdateringar kring hur bokprojektet framåtskrider såväl som signalera sitt stöd för vårt projekt. Alla är välkomna, särskilt rika filantroper intresserade av att finansiera en utgivning av vårt verk.
Niklas Elert

0 Svar till “Äntligen fri…”



  1. No Comments Yet

Skriv ett svar




Germania gavs ut 2008 på Hydra Förlag.

Germania är ett karaktärsdrivet, humoristiskt epos med liberal touche, en mörk satir som berättar om en tillvaro inte olik vår egen. I denna märkliga, skruvade värld sluter två forna antagonister en ohelig allians, och inget blir sig någonsin mer likt.

Den nyfikne kan avnjuta de första tre kapitlen här på bloggen: Läs direkt!


null


.
Germania på Bokus.
Germania på Adlibris.
Debutantporträtt med halva författarparet i SydSvenskan: Gör det ont när kroppar brister?

Sagt om Germania

"(Jag) kan garantera underhållande och bisarr läsning som överraskar, men som ändå känns märkligt bekant."

Johan Norberg, författare och globaliseringsvurmande tankesmed.


"För den som vill roa sig och lyssna till samhällssatir med liberala undertoner så finns Germania att lyssna till."

Fredrick Federley, centerpartistisk riksdagsledamot.


"Projekt av detta slag brukar aldrig överleva bakfyllan, men detta är ett undantag."

Andreas Bergh, nationalekonomisk fil dr och välfärdsforskare.


"Er bok är ett illa skrivet skämt som försvarar SSveriges (sic) utsugning av tredje världen."

Aporna, maoistisk bloggare.

Prenumerera på bloggen