Min klassiska liberalism grundar sig egentligen i en kärlek till det som är människan och hennes natur. Jag hyser en särskild förkärlek till vad vi kommit att betrakta som ”den enkla människan.” En person av hederlighet och dygd, som tar ett handslag för ett handslag, står vid sitt ord och efter bästa förmåga söker leva sitt liv i enlighet med sina förhoppningar, önskemål och drömmar.
Det finns något som lägger grunden för den moral som vi alla måste förhålla oss till. Våra etiska uppfattningar, såväl som våra estetiska, må skifta, men där i grunden så finns en moral som formas av sakernas tillstånd: av naturens själva beskaffenhet och människans egenskaper. Det faktum att vi kan tänka och fatta beslut, det vill säga att vi har en fri vilja, gör att denna vilja måste ha rätt att få verka fritt. När viljor möts skapas mänskliga relationer, samtal och handel. I tråkiga fall skapas konflikt, och det är när någon överträder någon annans vilja som rätten till att utöva denna vilja har överträtts respektive inskränkts. Detta borde vara den bärande principen för all mellanmänsklig moral: den fria viljans samtycke.
Ingen av oss sitter nämligen på alla svaren. Vi kan alla, var och en, skapa svar för oss själva, pröva oss fram, fundera och analysera över vår omgivning, och komma fram till hur vi vill tillbringa vår tid på jorden. Hur vill vi förbättra våra liv för oss själva och de vi bryr oss om? Vilka mål har vi med vårt liv och hur skall vi uppnå dem? Hur skall jag klara överlevnaden? Vill jag hjälpa andra eller uppmuntra något jag tror på? Hur ser min väg till bekvämlighet, frihet och lycka ut?
Att söka sina egna svar på dessa frågor, är att verka i linje med sin egen fria vilja, att förhålla sig till sin omgivning och sin verklighet på det enda sätt som människan kan. Att erkänna detta för sig själv, att ta ansvaret för sitt liv och att greppa sin tid på jorden och leva efter vad man själv tror på, är moraliskt.
På mängder av sätt kan en människa söka efter och moraliskt förverkliga sig själv. En person som exempelvis söker det i föräldrarollen, och vill förverkliga idén om sig själv som en god uppfostrare, och därför stannar hemma för att ge sina barn ett gott liv, är en långt större och mer moralisk människa en någon elittyckare som låst in sig i den akademiska borgen och, beklagande sig över sakernas tillstånd, tror sin sitta på svaren på alla världsproblem. Vem tror man sig egentligen vara, om man anser sig ha rätt att döma individers livsval som olika fina? Den enda som kan bedöma det är en själv, och det är enbart en själv som kan finna sin väg, som investerare, förälder, hantverkare, konstnär, försäljare, läkare, pedagog, förvaltare, underhållare, filosof eller domare.
Det finns inget mer omoraliskt än att avfärda människor som dumma, och att söka höja sig själv över andra på grund av att man tror sig veta hur de bäst borde leva sina liv. Det är en intelligentians paternalistiska elitism som äcklar mig: världsförbättrare som sitter på sina kontor och begråter sig över att människor är så destruktiva, kortsiktiga och själviska. Något vidrigare än att stövla ner på hederliga individer som går till sina jobb, söker sin lycka och lever sina liv i enlighet med sina idéer, kan jag svårligen föreställa mig. Må det så vara att man vill förbjuda dem att använda sina kroppar på det sätt de önskar, att bosätta sig var de vill eller att tro sig kunna spendera halva deras inkomst bättre än de själva. Förmynderi är inte att bry sig om sina medmänniskor, det är enbart att degradera dem till viljelösa offer.
Ingen är en slav till sin nästa, och ingen har rätt att förslava sin nästa. Vi är människor, vi trivs i gemenskaper, men hur dessa skall utformas och organiseras, kan ingen sofistikerad expert i sitt allseende torn svara på. Varje dag, vid varje kontakt mellan individer, flätas den väv som bygger samhällskroppen. Helt frivilligt och ömsesidigt.
Det är detta som gör mig fullt ut i fingerspetsarna liberal och frihetlig. Jag svarar för mitt liv, och söker det sätt på vilket jag skall uppnå mina mål. Jag kan påverka andra, samtala och samarbeta med dem, men jag kan inte tvinga dem. Min idé om hur samhället ska se ut, har helt enkelt inte med politik att göra. Det är en ständigt pågående dynamisk process av frivilligt skapande, resultatet av miljoner människor som var och en söker svaren på sina livs största frågor.
Ingen diktator, kung, despot, eller ens en majoritet, känner dig bättre än dig själv. Inse det, och var stolt över att du lever ditt liv, och vad du har åstadkommit och skall uppnå med det!
Jonas Sigedal
En hyllning till människan, fast i negationens form, är Germania.

