And we will write you a letter telling you how angry we are…

Kim Jong Il, Nordkoreas röde monark (som naturligtvis figurerar i boken Germania) har brassat av ett nytt kärnvapentest. Omvärldens reaktion är som vanligt handfast och unison.

- Vi måste skicka en mycket tydlig signal till Nordkorea att de måste engagera sig i sexpartssamtalen igen, piper Storbritannien. USA uttrycker djup oro. EU är till och med mycket, mycket oroade. Ryssland vill göra lite mer faktakoll innan de drar några slutsatser.

Vem vet, tillslut kanske man bestämmer sig för att skicka ett brev där man berättar hur arga man är, såsom Hans Blix hotar med i ovanstående videoklipp från Team America – World Police av Trey Parker och Matt Stone.

Bättre start på en ny arbetsvecka har ju världen haft.

Niklas Elert

Uppdatering: Även Tokmoderaten kryddar sitt resonemang med Team America-klipp.

Hastily made Cleveland tourism video

The Cleveland Tourism Board gave me 14 million dollars about 8 months ago to make a promotional video to bring people to Cleveland. As usual, I waited till the last minute and I ended up having to shoot and edit it in about an hour yesterday afternoon. I probably should have invested more time.

Våldsoligopolet i Malmö

Sydsvenskan skriver som vanligt mycket bra och ingående kring situationen i Herrgården, där polisen nu återvänt sedan man blev bortkörd för en tid sedan av gängen.

Det är få saker vi tar så för givet som statens exklusiva rätt och skyldighet att skydda sina medborgare. Situationen i Herrgården är ett talande exempel på vad som händer när staten inte förmår upprätthålla sitt våldsmonopol: konkurrens från andra aktörer.

Black Cobra-medlemmen från Shellmacken, han på cykeln, vill gärna prata. Både med polisen och reportrar.
Han tycker att folk borde se det positiva med gäng som Black Cobra. De gör tillvaron för ungdomar meningsfull och räddar dem från tungt missbruk.
– Man måste vara vaken när man är med i Black Cobra, säger han.
– Om någon attackerar en måste man kunna skjuta tillbaka.

Det är som att läsa om en failed state, inte om grannkommunen. Statens legitimitet bygger, först och främst, på dess förmåga att upprätthålla lag och ordning och att skydda sina medborgare. Allt annat måste vara sekundärt. Vart går gränsen för när staten förverkar sina rätt till att ha ett våldsmonopol (och således till att göra någonting överhuvudtaget), och Black Cobra blir en lika legitim aktör?

Niklas Elert
Läs även Germania.

Om rätten att bli lämnad ifred

För ett år sedan orsakade “upptäckten” av en ny indianstam i Amazonas djungler en intressant diskussion. Jonas Sigedal frågade sig varför ett liv i harmoni med naturen, med allt vad det innebar av “okunskap, svält och sjukdomar”, ses som ett sådant ideal. Jacob Lundberg menade att “vi” hade en skyldighet att se till att urinvånarna blev kontaktade och fick information om deras rättigheter och skyldigheter. Även om Jacob förespråkade mer interventionism än Jonas blev båda kritiserade i kommentatorstrådarna för att hävda att västerländsk kultur skulle vara överlägsen, och att vilja tvinga på urinvånare vår livsstil.

Utan att ta ställning i huruvida man borde ta kontakt med urfolket ställde jag frågan: “Om man kräver att en urbefolkningen “har rätt” lämnas ifred av omvärlden och i synnerhet staten, borde man inte då argumentera för detta också vad gäller andra människor, kollektiv såväl som individer?”

Hur man än argumenterar tycks det mig nämligen mycket märkligt att hävda att en annan uppsättning spelregler gäller för vissa individer än för andra. Nisse i Hökarängen borde ha samma rätt att inte ingå i gemenskapen “Sverige” som en indian i Amazonas har att inte ingå gemenskapen “Brasilien”. Om den ena kan välja att stå utanför borde den andre också kunna det.

Nu aktualiseras en aspekt av denna fråga. Det hävdas nämligen att några indianstammar i Brasilien begraver sina barn levande av något slags mysticistiska skäl. Om – och jag betonar “om” – så faktiskt skulle vara fallet, är rätten att lämnas i fred förverkad (om den nu någonsin funnits).

Självvalt utanförskap kan bara respekteras för en individ eller ett kollektiv så länge man inte kränker någon annans rätt till liv och andra rättigheter som springer ur denna. Detta gäller lika absolut för Nisse som för indianen.

Niklas Elert

Läs även boken Germania, där urbefolkningar förekommer på snart när var och varannan sida.

Uppdatering: Föga förvånande skriver nu Jacob om samma sak. Kaffepaus likaså.

Folkmordsrecension…

Ja, inte av folkmordet såklart (även om det i min mening naturligtvis går att jämföra såväl kvalitativa som kvantitativa aspekter av folkmord – kanske något för ett kommande bokprojekt) utan av Philip Gourevitchs bok med den långa titeln om folkmordet i Rwanda. Läs här.

Niklas Elert

Minirecension

“Detta är en samhällssatir som är så väl löjlig, överdriven och onyanserad, som alldeles, alldeles underbar!”

Alexander Funcke minirecenserar Germania.

Verkligheten överträffar dikten

… när det gäller vår tids, enligt sig själv och andra, Hitler, Robert Mugabe. Gudarna skall veta att vi i romanen Germania försökte måla honom i så motsägelsefulla och avskyvärda nyanser som vi bara kunde, men den verkliga förlagan når ständigt nya nivåer av frosseri och excesser.

Den 85-årige presidenten styr ett land som befinner sig i ekonomisk kollaps. I vintras blev det känt att han köpt sig ett lyxhus för nästan 50 miljoner kronor i Hongkong.

Robert Mugabe äger fler dyra bostäder i Asien och hans hustru Grace har varit på flera shoppingresor i Asien, bland annat i Hongkong och Bangkok, de senaste åren. Samtidigt lider miljoner zimbabwier av akut matbrist.

Niklas Elert

Drogkrig är så dumt så dumt

I Svenska Dagbladet skildras obarmhärtigt det fiasko som är den mexikanska statens krig mot drogkartellerna. Även den som inte på principiella eller rent nöjesmässiga grunder är för en legalisering måste rimligen inse att detta är och alltid har varit helt fel väg att gå. Det ligger i brottssyndikatens egenintresse att droger förblir förbjudna eftersom den höga inträdesbarriären innebär en enorm inkomstkälla för den som är tillräckligt skrupelfri och våghalsig för att likafullt tillhandahålla preparaten. Således förser staten indirekt den part som de bekrigar med stora inkomster, vilket resulterar i ett ännu större blodbad och ett krig som, vad som än sägs från officiellt håll, aldrig kommer att ta slut. Det är en politik som borde framkalla illamående hos alla med en relativt välfungerande moralisk kompass.

Lästips: Boken prohibitions som finns för fri nedladdning här, och som berättar om vad som kan bli konsekvensen av mer eller mindre välmenande förbud.

Niklas Elert
som uppmanar alla att läsa boken Germania, som förvisso inte innehåller något drogkrig men väl många andra helidiotiska konflikter och krigshandlingar…

För en gångs skull håller jag med Fidel

Det amerikanska handelsembargot mot Kuba infördes redan 1962 men kodifierades inte förrän 1992 – då med det uttalade syftet att bringa demokrati till den lilla ö-diktaturen. Man kan tycka att 30 års frånvaro av framgångar för denna politik borde ha räckt för att poletten skulle trilla ner.

Handelsembargot skadar inte regimen utan det kubanska folket. Tvärtom har det gynnat bröderna Castro och deras gangstervälde, som (rentav med visst fog) kunnat skylla den socialistiska misären i landet på “Den store Satan”. Slopa det!

Niklas Elert
För att njuta av Fidel Castro i prosaisk skönlitteratur, läs Germania.

En annorlunda historia

Jag närvarade idag vid Anders Edwardssons presentation på Kulturen i Lunds av sin bok En Annorlunda Historia, där den socialdemokratiska historieskrivningen utmanas. Har ännu så länge bara ögnat mig igenom inledningen, men den torde fungera som utmärkt ammunition och källa för den som vill utmana myten om att Per Albin Hansson och rörelsen byggde landet. Ett utdrag, på ämnet att svenskar tenderar att tro att vårt land är mycket bättre än det i själva verket är:

Svensk sjukvård antas till exempel vara världsledande. Att träffa en läkare samma dag som man ringer till sin vårdcentral är dock inte, som i de flesta andra utvecklade länder, en självklarhet. I Sverige har vi tvärtom haft vårdköer sedan tidigt 1970-tal.

För övrigt är det alltid med skräckblandad fascination jag går på Timbro Syds träffar. Förvisso är det ofta intressanta ämnen och gott om folk, men man har all anledning att oroas av den liberala återväxten i Skåne när medianåldern vid mötena är i närheten av de sextio. Populära diskussionsfrågor blir följdaktligen försvar, kommunism och utbildningens förfall. Så även denna gång – Edwardsson själv braverade bland annat med en sann, skräckinjagande anekdot från lärarutbildningen:

Under en kreativ historielektion uppmuntras en elev att ställa sig upp i mitten av klassrummet och vagga från sida till sida i syfte att illustrera en alm. Två andra elever springer under tiden i cirklar runt sin kamrat almen – den ene i den för historieundervisningen så nödvändiga rollen av en varulv och den andre som av varulven jagad men likaledes nödvändig kyckling.

Man tycker att det borde gå att tävla med den historieskrivning som dylika adepter kommer att propagera för i sitt yrkesliv. Kanske blir flumutbildningarna tillslut vad som fäller det socialdemokratiska propagandabygget?

Niklas Elert
som vill att ni även läser en annan annorlunda historia, Germania.